Memory Lane

Jag är så glad att mindfulnessövningarna hjälper mig när jag fastnat i tankecirklar som jag inte lyckas ta mig ur. Så jag lade ner velandet och beslöt mig för att tillbringa dagen på landet.

Kände för att ta en skön promenad och jag kom då att tänka på att jag inte har besökt Stenänga på många, många år.

Stenänga är ett område, och till viss del naturskyddsområde, som ligger ett stenkast från mitt barndomshem. Vi var många jämnåriga barn på samma gata som höll ihop när vi var barn och under vår, sommar och höst levde vi praktiskt taget i Stenänga.

Håva grodyngel, ha diverse komma-först-tävlingar vid ån, fiska, rasta hundarna och göra hinderbanor.

Så jag beslöt mig för att gå dit. Snacka om att minnen vaknade till liv. Mycket hade förändrats och det kändes mer förfallet. Bortglömt och ignorerat. Det ser inte ut som att traktens barn leker där. Vilket jag tycker är väldigt synd när man har sådan fantastisk natur runt husknuten.

Nu längtar jag efter att gå dit en riktigt fin vårdag när solen skiner och då det börjat bli grönt. Då naturen där kommer till sin fulla rätt.

Då ska jag tillbaka till Stenänga.