Tomten kom igår.

Jodå, han dök upp. Med blandat resultat hos systerbarnen.
Lilla var nöjd och hjälpte till med julklappsutdelningen. Store var mindre nöjd och surade lite.

Jag hade inte förväntat mig några julklappar så blev väldigt glad när jag fick 3 stycken perfekta sådana.
Pengar. Övernattning på ett spahotell. 4 stbiocheckar.

Längtar allra mest efter att få åka på spa. Det blir en mysig tur med storasyster. Brunch, spa-avdelningen, god middag, massage, hotellfrukost, spa-avdelningen igen. Hade kunnat åka NU.

God fortsättning!

God Jul!

Inte ett ljud..

Har inte hört ett ljud från E på evigheter.
Bestämde mig i höstas för att jag inte skulle höra av mig på ett tag. Det taget har nu varat i 2,5 månader.

Jag saknar honom.

Men han måste också sträcka ut handen.
På julen brukar jag alltid skicka en låda med svensk julmat till honom. Jag vet att det gör honom glad & nostalgisk. I år kommer han inte att få någon låda. Jag undrar hur han tänker. Är han medveten om att vi inte har pratat på så länge? Kommer han när han saknar den svenska julmaten tänka på mig?
Vill bara slänga iväg ett sms. Men något i mig säger stopp. Jag vet att jag kommer att ge efter imorgon. Jag vill ju att han ska veta att jag bryr mig. Men jag hade behövt höra detsamma från honom ibland.

Julen väcker tankar & känslor till liv.

Att det nu är dags för jul för mig ett år bakåt i tiden.
Julen får mig att tänka på hur jag mådde förra julen. All ovisshet. Alla sjukhusbesök.
Saker och ting är annorlunda nu. Väldigt annorlunda. Men samtidigt väldigt mycket samma.
Rädslor finns kvar. Oro finns kvar.
Inte alls som förra året. Men ändå. Imitt stilla sinne hade jag nog trott att allt skulle vara som vanligt denna julen. Det är det inte. Men å andra sidan finns inte mitt gamla "som vanligt" längre. Jag håller ju på att skapa ett nytt.

Jag är väldigt dum mot mig själv ibland och tänker att jag inte har kommit någonvart under detta året. Det HAR jag. Folk i min närhet är duktiga på att påminna mig om det och när de säger det håller jag med. Men jag måste själv börja göra mig uppmärksam på det. Jag förtjänar det. Att klappa mig på axeln och sträcka på mig. Även om jag har gett upp många kamper under detta året har jag också vunnit många.

2012 ska bli året då jag ska vara väldigt snäll mot mig själv.

Tillbaka?

Ja, kanske.

Jag har verkligen varit tom på ord. 3 månaders tystnad.
Det finns massor med ord & tankar inom mig men jag har inte kunnat få ut dem. Det har suttit som ett lås på ventilen. Den står inte på vid gavel än. Och kanske ska den aldrig göra det igen. Men det har börjat pysa ut lite, då och då.