Ett sista farväl.

Imorgon är pappas urnsättning.
Det känns rent ut sagt för jävligt. Som ett hårt slag i magen.
Är väldigt orolig för hur jag ska reagera. Hur det kommer att kännas.

Imorgon får jag veta.
Då ska jag säga mitt sista farväl, till min pappa. Min älskade pappa.
Det är inte meningen att man ska göra detta när man är 28 år och när min pappa endast blev 61 år.
Det är inte meningen. Vi skulle få 20 år till tillsammans.
Det är inte meningen.
Vad är meningen med detta? Folk säger att det finns en mening även med detta.
Va? Vad kan vara meningen med detta?

Hur säger man hejdå..?

Söndagen då allt rasade samman.

Just nu tänker jag mycket på den där morgonen. Söndagen den 20 januari.
När jag vaknar av att telefonen ringer och jag hör mammas hysteriska röst. Pappa är jättedålig, jag har ringt ambulans och de är på väg.
Känslan av panik infinner sig. Vad är det som händer?
Jag stiger upp och vill göra mig klar. Klär på mig kläderna jag hade dagen innan. Jag minns att jag sätter mig i soffan och undrar vad jag ska göra. Jag skickar sms till två nära vänner, skriver att pappa är sjuk igen och att jag inte orkar mer nu.
Min syster ringer och säger att hon kör till sjukhuset, där pappa nyligen har varit inlagd, för det är dit han kommer att komma med ambulansen. Bra, säger jag. Ring när du vet mer.
Hon ringer bare minuter senare och ropar i telefonen att jag måste sätta mig i en taxi, för pappa håller på att dö.
Där och då känns det som att mitt hjärta ska stanna. Kanske det till och med har stannat.
Jag ska ringa efter en taxi och jag reagerar över att mina händer skakar våldsamt. Hela jag skakar.
En man svarar och undrar hur han kan hjälpa mig. Allt brister. Jag gråter hysteriskt och säger att min pappa håller på att dö, jag måste till sjukhuset. Denna fantastiska man inser allvaret och talar lugnt till mig. Frågar var jag är. Jag minns inte min adress. Bryter ihop igen. Han ber mig att leta efter post, där min adress framgår. Jag hittar den och han lovar att taxin redan är på väg och jag minns att han säger åt mig att försöka ta det lugnt och att jag ska ta hand om mig. Jag kastar mig nerför trapporna och taxin är redan på plats.
Bryter ihop när jag säger att jag ska till sjukhuset. Vi hinner köra i ca 500 meter när min telefon ringer. Det är min syster, och hon skriker i telefonen. Pappa är död.
Jag minns att vi båda gråter hysteriskt. Nästan skriker av gråt. Hon säger att jag inte ska åka till sjukhuset, pappa är fortfarande hemma. Jag ska åka dit. Jag lyckas framföra detta till taxichauffören, som måste vara i chock han också. Så många känslor som plötsligt finns i denna bil, denna tidiga söndagsmorgon. Det var han nog inte beredd på. Min syster ska få en väninna att köra henne hem till mamma och pappa. Vi ses snart, säger vi.
Jag ringer en av vännerna som nyss fått ett sms från mig. Hon svarar sömndrucket. Jag gråter direkt hysteriskt och får på något sätt fram att pappa är död. Va?! Hennes chock är total. Vi gråter tillsammans och jag berättar det lilla jag vet. Jag vill inte att det ska vara upptaget så vi lägger på.
Jag sitter och tittar ut och ser hur vi lämnar min stad, på väg hem till mina föräldrar. Jag tänker tyst, pappa är död. Jag förstår det inte. Jag bryter ihop gång på gång. Jag känner mig oerhört ensam. Trots att jag sitter i samma bil som en annan person. Jag känner mig ensammast på planeten och det känns som att jag är väldigt långt ifrån mina kära.
Jag ringer den andra vännen som också har fått ett sms av mig tidigare på morgonen. Hon har precis skrivit tillbaka till mig att jag bara ska ta det lugnt, det kommer att bli bra och jag ska ringa när jag vet mer. Jag ringer och hon svarar. Pappa är död. Hon bryter ihop samtidigt som jag och vi gråter hysteriskt tillsammans. När hon lyckas samla sig talar hon lugnt till mig. Säger att vi inte lägger på förrän jag är framme. Hon är med mig.
När vi närmar oss lägger vi på, jag lovar att ringa senare.
Samtidigt som taxin rullar in på mamma och pappas tomt anländer min syster. Jag lyckas på något sätt komma ihåg min kod när jag betalar. Taxichauffören ser mig i ögonen och säger, jag beklagar sorgen. Jag ser att han menar det. Han har varit med när jag har fått mitt livs värsta besked. Han har varit med när jag hamnat på botten.

Ytterdörren står öppen. Jag går in med tveksamma steg. Jag vet inte vad som väntar mig därinne. Mamma kommer mot mig och vi kramas hårt, och gråter hysteriskt. Hon säger åt mig att ta av mig ytterkläderna och hon går in i mamma och pappas sovrum, där min syster också är. Var är pappa, frågar jag.
Han är här, kom så samlas vi. Jag bryter ihop, igen. Jag vill inte detta. Jag vill inte se min pappa död. Jag orkar inte detta.
Mamma kommer och tar min hand och leder mig till sovrummet. Jag ser pappas fötter. Jag ser till slut hela pappa. Han ligger där. Han ser ut som att han sover. Min syster sitter på mammas sida av sängen och håller om pappa och gråter stilla. Mamma tar fram en stol till mig och sätter den på pappas andra sida.
Min syster säger åt mig att ta pappa i handen, han är fortfarande varm. Jag sitter och gråter stilla en stund innan jag överhuvudtaget kan se på honom. Det går ytterligare en stund innan jag kan ta honom i handen. Han är varm. Vi gråter och vi kramar om varandra och skakar på våra huvuden. Vad är det som händer?
Jag vill ta tag om pappas axlar och skaka liv i honom. Vakna!

Vi fick vara samlade i någon timme denna morgon. Hela familjen.
Jag kan utan tvekan säga att detta är mitt livs värsta dag. Mitt hjärta brast denna morgon, och även om en del av det kommer att läka kommer det aldrig att vara helt igen.
En stor del av mitt liv fattas. En av de viktigaste personerna i mitt liv fattas.
Min pappa, min mentor, min vän.

Inget kommer någonsin att bli sig likt. Livet kommer aldrig att vara detsamma igen. Vår familj är inte längre hel, total, komplett. En viktig beståndsdel fattas.

Jag älskar dig pappa. Då, nu och för alltid.

Jag kan inte förstå..

..att min pappa ska begravas imorgon.
Jag har inte förlikat mig med tanken att jag aldrig mer ska se honom. Prata med honom. Krama honom.
Imorgon är sista gången jag är i närheten av min pappas kropp.
Men inte hans själ. Hans ande. Den kommer alltid att vara med mig.

Jag saknar min pappa.
Jag älskar min pappa.
Jag vill inte säga hejdå...

Jag har börjat förstå..

..vad som har hänt.
Min pappa är borta.

Innan har man mer haft känslan av att man inte förstått vad som hänt. Nu känns det annorlunda. Svårt att förklara.
Men nu känner jag mer saknad. Och jag känner fysiskt i kroppen att det har börjat lägga sig.
Och nu gör det så ont. Känner tryck för bröstet. Ont i magen. Klump i magen. Huvudvärk. Hejdlösa gråtattacker.

När jag tittar på foton på pappa hugger det till. Pappa som alltid har funnits i mitt liv. Jag har aldrig levt utan honom.

Jag tänker så mycket på hur han kände det innan han dog. Om han hann bli rädd. Om han tiden innan förstod att detta skulle hända. För det gjorde ju inte vi. Detta skulle inte hända nu.
Jag känner en sån förfärlig sorg när jag tänker på allt pappa går miste om nu. Och jag blir arg och ledsen när jag tänker på att pappa aldrig kommer att få träffa mina barn. Den dagen jag får barn kommer jag troligen att känna sorg för att pappa inte får träffa mina barn och mina barn inte får träffa pappa.
Jag har själv vuxit upp utan nära relation till mina mor- och farföräldrar. Men sen har jag sett hur fantastiska mamma & pappa har varit som mormor & morfar till min systers barn. Nu kommer mina barn inte att ha någon morfar.
Men som min syster sa kommer de att ha världens bästa mormor och moster. Och världens finaste kusiner.

Men den dagen den sorgen. Kan dock inte låta bli att tänka på det nu.

Berg-och-dalbana

Så ser mitt liv ut just nu.
Upp och ner.
Gråt och skratt.
Tårar och tomhet.

Jag var på jobbet idag och pratade med min chef och kramades med mina fina kollegor. Stannade och åt lunch och fick verkligen pratat med dom som betyder mycket för mig. Det var skönt. För det där första mötet med folk, nu efter allt som hänt, är väldigt jobbigt. Det brister oftast för mig när jag ska berätta om mina känslor och om pappa.
Det blir skönt att komma igång och jobba sen. Är sjukskriven fram till lite efter begravningen. Får se då hur jag mår.

När jag kom tillbaka till Malmö i eftermiddags brast allt. Var och hämtade foton på pappa i fotoaffären. Det enda som fattades var det stora fotot på honom som vi ska ha i kyrkan på begravningen. Det brast för mig i affären. Orolig att det inte skulle hinna bli klart. Men det lovade de att det kommer att vara.

Är otroligt trött nu..så mycket spänningar som släppte idag på jobbet och sen varit en del tårar i eftermiddag. Så jag stannar under filten ikväll.

Min älskade pappa...

...har lämnat oss.
Jag är tom på ord. Men samtidigt känner jag ett behov av att skriva.
men det är svårt att skriva om detta när jag inte ens har förstått att det faktiskt har hänt.

Att min pappa inte lever längre.
Att jag aldrig kommer att se min pappa igen.
Att jag aldrig kommer att prata med min pappa igen.
Att min pappa inte fick leva färdigt.

Det finns inga ord som kan beskriva smärtan. Tomheten. Oron. Ångesten.

Jag saknar min pappa.

Nu är det jul igen.

Nu är julen här.
Och det ser ut att bli en vit sådan. Ute är det ett riktigt snöoväder just nu.
Pappa är nu hemma från sjukhuset och ordningen är återställd. Han har en lång väg tillbaka, men bara det att han är hemma kommer göra stor skillnad.

I fredags hade jag julmys med fina M. God mat, ostar och gott i glaset. Fuldans till bästa musiken och shots förgyllde vår kväll/natt.
Igår blev vi hämtade av M's föräldrar och åkte hem til byn. Så jag är på plats. Redo för julfirandet.
Idag har mamma och jag handlat det sista och varit runt hos släkt och vänner och önskat god jul. Sen har vi slavat i köket och förberett det mesta.

Och imorgon kommer storasyster med sin familj och det ska firas jul med allt vad det innebär.
Innan dess ska jag hinna förbi fina C och hennes familj och önska god jul. Innan hon lämnar landet för nyårsfirande. Svin. Jag är inte bitter.

Kommer nog att stanna här sen i några dagar. Kanske fram till helgen. Bara koppla av och komma ner i varv. Har ett och annat att fundera över vad gäller 2013. Kanske dags att ta lite beslut.
Men det tar vi sen. Nu är det jul.

God jul!

Fin dag.

Har spenderat dagen på sjukhuset hos pappa.
Mamma var också där. Vi fikade, pratade, såg på tv och spelade kort. Bara umgicks.
Det var skönt att se honom. Krama honom.
Dom har börjat så smått prata om att han kan åka hem. Kanske i nästa vecka.
Jag hoppas det för hans skull för det är långa dagar för honom på sjukhuset.
Men det gjorde mig glad att han berättade att han har börjat läsa igen. Han brukade sluka böcker när jag var liten, sen kom han ur det. Nu har han börjat igen. Jag har så många böcker som jag vet att han kommer att tycka om, så jag får nog packa ihop ett litet bibliotek till honom.

När mamma och jag lämnade sjukhuset gick vi några ärenden på stan och sen gick vi och åt söndagsmiddag på en restaurang i hamnen. Det var skönt att bara sitta och prata.
Jag vet hur ensam hon in emellan känner sig när pappa är på sjukhuset så det var skönt att hinna prata ensamma också. Vi pratade om julen och vad som ska handlas och fixas.
Egentligen skulle mamma och pappa komma till mig nästa lördag på julmys hos mig, och sen skulle jag åka med dem hem över juldagarna. Men nu blir det så att jag åker till dem och hjälper med inhandling, julgran, julmat och julgodis. Mamma ska inte stå ensam med det.

Jag känner mig lugnare i hjärtat nu. Men fortfarande orolig, påverkad.
Mina ögon tåras direkt när jag tänker på när jag var tvungen att ringa ambulansen. Se hur dålig pappa var. Hur rädd han var. Försökte vara stark för hans skull och mammas. Men inuti brast någonting. Jag förstod på riktigt att en dag kommer det att hända mig, det som bara händer andra. Att mista en av mina älskade föräldrar. Det är något man vet kommer att hända men som man slår ifrån sig och vägrar att tänka på. För man vet inte hur man ska klara sig utan dem. Kunna ta ett andetag utan att de finns på denna jord. Med mig.
Men det är inte nu det ska hända mig.
Jag är så tacksam för att jag har dem. Och jag älskar dem mer än någonting annat.

Mina föräldrar är verkligen de bästa.

Medicin för hjärtat.

Idag ska jag plåstra om mitt hjärta.
Jag ska få hälsa på pappa på sjukhuset.
Jag har längtat efter detta hela veckan och detta kommer att lindra smärtan i hjärtat och den ständiga oron.

Snart får jag krama min pappa. <3

Hjärtat hoppade över ett slag.

Min kära pappa blev väldigt sjuk i förra veckan. När jag fick telefonsamtalet trodde jag att mitt hjärta skulle stanna.
Men han är redan starkare och på benen. Nu blir det vila och medicin.

Så denna helgen har gått i familjens tecken. Åkte till mina föräldrar och har hängt med dem och även varit hos min syster och hennes familj. Är en aning slut i knoppen.
Nu är det söndagkväll och tanken slog mig just att det är dags för måndag imorgon redan. Ångest.

Tomten kom igår.

Jodå, han dök upp. Med blandat resultat hos systerbarnen.
Lilla var nöjd och hjälpte till med julklappsutdelningen. Store var mindre nöjd och surade lite.

Jag hade inte förväntat mig några julklappar så blev väldigt glad när jag fick 3 stycken perfekta sådana.
Pengar. Övernattning på ett spahotell. 4 stbiocheckar.

Längtar allra mest efter att få åka på spa. Det blir en mysig tur med storasyster. Brunch, spa-avdelningen, god middag, massage, hotellfrukost, spa-avdelningen igen. Hade kunnat åka NU.

God fortsättning!

Underbara dagar vid hav & sjö.

Helgen i Göteborg/Mellerud/Köpmannebro blev precis så härlig som jag hoppades att den skulle bli.
Ett härligt tjejgäng med glatt humör och fint väder som tillät mycket sol och bad.
Vi gjorde inte direkt succé i beachvolleyturneringen, men vi hade roligt och vi var bättre än vi själva trott.

I måndags hade vi tänkt göra stan i Göteborg men det fina vädret lockade oss till Marstrand istället. Jag hade aldrig varit där tidigare så jag var inte svår att övertala. Vilken fantastisk plats. Dit vill jag igen.

Denna helgen gav mig så mycket energi och jag fick känna mig så stark.
Nu är man på hemmaplan igen, och det är ju alltid skönt att komma hem.
Har dragit igång lilla projektet i köket igen med målning. Nu är det bordet och stolarnas tur att målas antikvita. Och det är riktigt ruskväder ute så det är ganska mysigt att vara hemma och pyssla. Kommer dock att åka till mina föräldrar strax, det är nämligen marknad i byn så jag tänka åka dit och ta en tur på marknaden. Om det dåliga vädret inte tillåter en tur på marknaden nobbar jag inte hemmamys istället.

Har exakt en veckas ledighet kvar idag. Det blir (ev marknad), kalas för systerbarnen, måla färdigt köksmöblemanget, en tur till Köpenhamn/Helsingör, träffa vänner och umgås med familjen.

Härligt!

Ledig onsdag

Just nu arbetar jag måndag, tisdag, torsdag & fredag.
Ganska skönt att vara ledig på onsdagen då det bara blir två stycken 2-dagars-omgångar.
Så nu är halva denna veckan gjord. Och dagarna på jobbet går så snabbt.

Idag på lediga dagen har jag varit ute och gått en rejäl runda. När jag kommit halvvägs var jag genomsvettig...då inte pga min dåliga kondition utan på det klibbiga & kvalmiga vädret.
Hoppas på rejält regn- och åskväder inatt som kan göra luften lite friskare igen.

På lördag är det dags för lite födelsedagsmys hos syster & CO. Svågern fyllde år i måndags och syrran fyller år på måndag. Alltid samma problem dock; vad köper man? Har ordnat till svågern nu och har nog tänkt ut en bra plan till syrrans present.
Jag hoppas på fint väder på lördag så att man kan åka till Ystad redan på förmiddagen och spendera dagen på stranden. Har lyckats locka Tessan att göra mig sällskap på stranden om vädret tillåter. Borde kolla väderprognos för jag kommer bli besviken om det inte är strandväder...

What a week.

Har jobbat 3 dagar denna veckan;måndag, tisdag & onsdag. Detta var faktiskt min sista vecka på 25%. Jag kan inte förstå att jag redan gjort min första månad tillbaka på jobbet. Galet vad tiden går.

I måndags efter jobbet åkte jag till Nordhavn i östra Köpenhamn där jag skulle hälsa på min tidigare kollega Izabella. Främsta anledningen till besöket var att få träffa 10 dagar gamla Isaac. Men det var självklart kul att träffa Iza, hennes man Ronn och lille Elias 3 år också. Fika, bebismys, Elias-bus och skvaller fyllde en hel eftermiddag och halva kvällen. Gissa om jag sov gott den natten?

I tisdags unnade jag mig en lugn kväll hemma. Utan planer. Jag har ju lovat att ha minst 2 sådana vardagskvällar varje vecka. Så efter jobbet var jag och köpte nya stolsdynor till mina nya balkongstolar. Väldigt fina, randiga, på Åhléns blev det.

I onsdags efter jobbet hämtade Tessan upp mig. Vi åkte sen och handlade lite god mat och sen körde vi hem till henne. En kväll i soffan blev det. Jag hade egentligen tänkt åka hem i torsdags men vi ändrade den planen. Vi körde till Trelleborg och köpte ytterkrukor och sen vidare till Vellingeblomman. Sen hade vi trädgårdstjänst hela eftermiddagen. På kvällen lagade vi återigen lite god middag och däckade i soffan. Mys. Sen igår åkte jag hem!

Nu har jag åkt till mina föräldrar då jag har lovat att hjälpa min fader ikväll när de ska på fest. Klart man ställer upp. Funderar på om jag ska ringa en gammal kompis här och fråga vad de ska göra eller om jag bara ska njuta av en lugn kväll ensam? Får fundera lite till tror jag.
Imorgon åker jag hem till stan igen.

Ett jäkla åkande det har varit denna veckan.
Nästa vecka ska jag nog hålla mig i stan. Parkera där.

Italiensk buffé a la Sandra

Insalata di pasta da Milano

Torta al cioccolato

Torta di verdure

Melone con prosciutto

Insalata caprese

Bruschetta

Salame é carciofo

Varie...parmigiano patatine, salsiccia..

Behöver jag ens säga att alla var väldigt mätta & belåtna?

Kökspersonalen är trött

Inledde dagen med att köra och handla.
Idag ska familjen fira min födelsedag och jag ska bjuda på italiensk buffé.
Har stått i köket hela dagen och är nu äntligen klar.

Bilder kommer sen. Det kommer att bli så gott!

Ett år äldre - lite av en årskrönika.

..ett år bättre.

Är det inte så man säger?
Om jag vid min förra födelsedag hade fått veta vad året framöver skulle innehålla hade jag nog antingen skrattat åt detta löjliga skämt eller blivit helt förstörd.
Detta året har innehållit så mycket. Mycket av allting. Samtidigt som det också innehåller månader av ingenting. Ett vaccum.
Jag tror att jag kan säga att detta är året i mitt liv då jag har lärt mig mest om mig själv. Verkligen lärt känna mig själv. Både den jag var, är och vill vara.

Detta året har också vänskapen till mina närmaste vänner intensifierats.
När allt brakade samman var det ett fåtal som jag orkade dela allt med.
Och de fanns verkligen där. Stöttade mig. Peppade mig. Grät med mig. Skrattade med mig. Sa håll ut, dessa känslorna är inte för alltid.
Dom har accepterat mina känslor och säkert tröstat sig med att den riktiga Sandra kommer tillbaka förr eller senare. De har säkert sett glimtar av den riktiga Sandra med jämna mellanrum.

Och bandet med min familj ska vi inte snacka om. Mina föräldrar släppte allt vid kraschen.
Gentemot dem kan jag bara känna en enorm tacksamhetsskuld. Och jag har försökt att uttrycka denna tacksamhet så gott jag har kunnat. Utan dem hade det inte gått. I allafall inte gått så fort som det faktiskt gjort.

Jobbet som tidigare var bland det viktigaste för mig har fått klättra ner på min topplista.
Det ligger inte i topp. Jag hoppas att det inte kommer att göra det heller. Och om det hamnar i topp igen ska det vara för att jag har en sund relation till mitt jobb och för att jag mår bra där.

Varje år på min födelsedag blir jag en smula generad. Kommer alla dessa människorna ihåg mig? Det aningen dåliga självförtroendet ger sig tillkänna. Jag är betydelsefull och viktig för många. Jag gör skillnad. Jag är älskad.

Så nu går jag in i mitt 27:e år med tillförsikt och hopp. Hopp om att nu blir det bara bättre. Och med insikten att jag klarar det. Jag klarar kriser och krascher.
Med min fina familj och mina underbara vänner går allt.

Nu kör vi.

Om att bemöta det jobbiga

Det handlar denna veckan om.
Lustigt nog kom den modulen på internet-KBT:n denna vecka. Väldigt passande.
För denna veckan står flera jobbiga saker på schemat.
Men med tanke på hur jag klarade gårdagen och idag känner jag mig ganska självsäker.

Och igår var en jobbig dag, som jag bara klarade av.
Var och handlade en massa och var på XXXLutz som jag undvikit sedan jag hade en jobbig upplevelse där i höstas. Åt på restaurang. Var hemma. Gick promenad med en vän i Pildammsparken och lyxade även till det med en fika där. Var hemma ensam på kvällen, somnade som en stock.
Jobbat idag. Kändes bra. Inte alls samma ångest och oro som i torsdags. Efter jobbet mötte jag upp min kusin. Vi satte oss på ett fik och bara pratade. Hon är en av dem som förstår allt jag känner och går igenom. Så det är skönt när vi kan ses på tu man hand.

Imorgon är jag ledig. Skönt. Blir lite lugnt under dagen och sen ska jag möta min käre fader som ska övernatta hos mig för på onsdag börjar han jobba den okristliga tiden 05:30. Och med tanke på att han bor 1 timme från jobbet erbjöd jag sovplats hos mig som bor 5 minuter från hans arbetsplats. Sen är det dags för jobb på onsdag och torsdag. Bra magkänsla.

Påsken är här

Imorgon är det dags för påsklunch med familjen och idag ska jag handla det sista till den.
Och jag ska handla lite till påskäggen som gudbarnen ska få.

Tänkte hinna förbereda lite i eftermiddag och testa att göra en ny silltårta.
Och städa.

Bäst jag sätter fart!

Back on track

Känns som att jag checkade ut igår. Hade en riktig skitdag och på morgonen var det riktigt många tårar... Efter peppande telefonsamtal promenerade jag hem till Catta. Efter lite snack och soffmys gick vi ut i solen, ner till Västra Hamnen. Köpte italiensk glass och satte oss ut mot vattnet och dinglade med benen. Snacka om energikick att sitta i solen och bara blicka ut över havet. Sen gick vi en promenad till Dockan där vi köpte en kall dricka och satte oss på en brygga. Solen gick dock i moln så vi tog då bussen till Möllan för att käka lite. Sen när jag kom hem var jag lite ledsen igen. Men ville inte ge upp, skulle ju klara detta. Och det gjorde jag. Och idag har det känts bättre. Hade en lugn morgon. Tog en promenad till Pildammsparken där jag satte mig i solen och läste tidning och bok. Sen hem och äta lunch för att sedan ta mig till tandläkaren. Hem igen efter det och ta det lite lugnt, pratade en massa i telefon. Sen pallrade jag mig hem till Karlsson för lite mat och mys. Kom precis hem. En bra dag med fint väder och fina vänner både i telefon och sen hos Karlsson. Imorgon är där inte så mycket på schemat. Tänkte bjuda hem mig till Maria & Pelle för fika och en titt på nya lägenheten. Och på kvällen kommer Therese till mig. Godnatt gott folk!