Ett sista farväl.

Imorgon är pappas urnsättning.
Det känns rent ut sagt för jävligt. Som ett hårt slag i magen.
Är väldigt orolig för hur jag ska reagera. Hur det kommer att kännas.

Imorgon får jag veta.
Då ska jag säga mitt sista farväl, till min pappa. Min älskade pappa.
Det är inte meningen att man ska göra detta när man är 28 år och när min pappa endast blev 61 år.
Det är inte meningen. Vi skulle få 20 år till tillsammans.
Det är inte meningen.
Vad är meningen med detta? Folk säger att det finns en mening även med detta.
Va? Vad kan vara meningen med detta?

Hur säger man hejdå..?

Berg-och-dalbana

Så ser mitt liv ut just nu.
Upp och ner.
Gråt och skratt.
Tårar och tomhet.

Jag var på jobbet idag och pratade med min chef och kramades med mina fina kollegor. Stannade och åt lunch och fick verkligen pratat med dom som betyder mycket för mig. Det var skönt. För det där första mötet med folk, nu efter allt som hänt, är väldigt jobbigt. Det brister oftast för mig när jag ska berätta om mina känslor och om pappa.
Det blir skönt att komma igång och jobba sen. Är sjukskriven fram till lite efter begravningen. Får se då hur jag mår.

När jag kom tillbaka till Malmö i eftermiddags brast allt. Var och hämtade foton på pappa i fotoaffären. Det enda som fattades var det stora fotot på honom som vi ska ha i kyrkan på begravningen. Det brast för mig i affären. Orolig att det inte skulle hinna bli klart. Men det lovade de att det kommer att vara.

Är otroligt trött nu..så mycket spänningar som släppte idag på jobbet och sen varit en del tårar i eftermiddag. Så jag stannar under filten ikväll.

Min älskade pappa...

...har lämnat oss.
Jag är tom på ord. Men samtidigt känner jag ett behov av att skriva.
men det är svårt att skriva om detta när jag inte ens har förstått att det faktiskt har hänt.

Att min pappa inte lever längre.
Att jag aldrig kommer att se min pappa igen.
Att jag aldrig kommer att prata med min pappa igen.
Att min pappa inte fick leva färdigt.

Det finns inga ord som kan beskriva smärtan. Tomheten. Oron. Ångesten.

Jag saknar min pappa.

Fin dag.

Har spenderat dagen på sjukhuset hos pappa.
Mamma var också där. Vi fikade, pratade, såg på tv och spelade kort. Bara umgicks.
Det var skönt att se honom. Krama honom.
Dom har börjat så smått prata om att han kan åka hem. Kanske i nästa vecka.
Jag hoppas det för hans skull för det är långa dagar för honom på sjukhuset.
Men det gjorde mig glad att han berättade att han har börjat läsa igen. Han brukade sluka böcker när jag var liten, sen kom han ur det. Nu har han börjat igen. Jag har så många böcker som jag vet att han kommer att tycka om, så jag får nog packa ihop ett litet bibliotek till honom.

När mamma och jag lämnade sjukhuset gick vi några ärenden på stan och sen gick vi och åt söndagsmiddag på en restaurang i hamnen. Det var skönt att bara sitta och prata.
Jag vet hur ensam hon in emellan känner sig när pappa är på sjukhuset så det var skönt att hinna prata ensamma också. Vi pratade om julen och vad som ska handlas och fixas.
Egentligen skulle mamma och pappa komma till mig nästa lördag på julmys hos mig, och sen skulle jag åka med dem hem över juldagarna. Men nu blir det så att jag åker till dem och hjälper med inhandling, julgran, julmat och julgodis. Mamma ska inte stå ensam med det.

Jag känner mig lugnare i hjärtat nu. Men fortfarande orolig, påverkad.
Mina ögon tåras direkt när jag tänker på när jag var tvungen att ringa ambulansen. Se hur dålig pappa var. Hur rädd han var. Försökte vara stark för hans skull och mammas. Men inuti brast någonting. Jag förstod på riktigt att en dag kommer det att hända mig, det som bara händer andra. Att mista en av mina älskade föräldrar. Det är något man vet kommer att hända men som man slår ifrån sig och vägrar att tänka på. För man vet inte hur man ska klara sig utan dem. Kunna ta ett andetag utan att de finns på denna jord. Med mig.
Men det är inte nu det ska hända mig.
Jag är så tacksam för att jag har dem. Och jag älskar dem mer än någonting annat.

Mina föräldrar är verkligen de bästa.

Tyst vecka.

Hade en grym helg förra veckan med flera fina vänner. Fredagen bestod av vin och vänner. På lördagen kom mina två bästa danska vänner och finaste norskan över till mig och Malmö. Det var en lång dag och de fick se allt det bästa med Malmö.

Veckan som gått har bara rusat förbi.

Var hos kloka mannen i tisdags. Ett avslutande samtal. Det kändes konstigt, jag gick därifrån med tårar i ögonen och en klump i magen. Han har betytt så mycket och har verkligen hjälpt mig.
Men nu klarar jag mig alltså utan honom.

I torsdags pysslades det julkort och dracks vin.
Nu ska jag bara komma ihåg att skicka julkorten också.

Nyårsplaner?
Den frågan har jag nog fått 5 gånger denna veckan.
Jag har skjutit på detta för att jag inte har vetat vad jag vill göra. Helst av allt hade jag velat åka till ett nordtyskt slott med spa och njuta av lugn, behandlingar, promenader, god mat och mys vid öppna spisen.
Men så blir det inte.
Jag har funderat på vad jag vill göra nu under helgen och kommit fram till vad jag vill. Nu ska jag bara styra upp det också. Blir toppen.

Har en skum känsla i kroppen. Vet inte om jag håller på att bli sjuk.
Men känns som att där är något i kroppen som drar ner på tempot och gör mig trött.
Ska inte låta min hypokondriska sida dra iväg så sätter punkt där.

Om att bemöta det jobbiga

Det handlar denna veckan om.
Lustigt nog kom den modulen på internet-KBT:n denna vecka. Väldigt passande.
För denna veckan står flera jobbiga saker på schemat.
Men med tanke på hur jag klarade gårdagen och idag känner jag mig ganska självsäker.

Och igår var en jobbig dag, som jag bara klarade av.
Var och handlade en massa och var på XXXLutz som jag undvikit sedan jag hade en jobbig upplevelse där i höstas. Åt på restaurang. Var hemma. Gick promenad med en vän i Pildammsparken och lyxade även till det med en fika där. Var hemma ensam på kvällen, somnade som en stock.
Jobbat idag. Kändes bra. Inte alls samma ångest och oro som i torsdags. Efter jobbet mötte jag upp min kusin. Vi satte oss på ett fik och bara pratade. Hon är en av dem som förstår allt jag känner och går igenom. Så det är skönt när vi kan ses på tu man hand.

Imorgon är jag ledig. Skönt. Blir lite lugnt under dagen och sen ska jag möta min käre fader som ska övernatta hos mig för på onsdag börjar han jobba den okristliga tiden 05:30. Och med tanke på att han bor 1 timme från jobbet erbjöd jag sovplats hos mig som bor 5 minuter från hans arbetsplats. Sen är det dags för jobb på onsdag och torsdag. Bra magkänsla.