Berg-och-dalbana

Så ser mitt liv ut just nu.
Upp och ner.
Gråt och skratt.
Tårar och tomhet.

Jag var på jobbet idag och pratade med min chef och kramades med mina fina kollegor. Stannade och åt lunch och fick verkligen pratat med dom som betyder mycket för mig. Det var skönt. För det där första mötet med folk, nu efter allt som hänt, är väldigt jobbigt. Det brister oftast för mig när jag ska berätta om mina känslor och om pappa.
Det blir skönt att komma igång och jobba sen. Är sjukskriven fram till lite efter begravningen. Får se då hur jag mår.

När jag kom tillbaka till Malmö i eftermiddags brast allt. Var och hämtade foton på pappa i fotoaffären. Det enda som fattades var det stora fotot på honom som vi ska ha i kyrkan på begravningen. Det brast för mig i affären. Orolig att det inte skulle hinna bli klart. Men det lovade de att det kommer att vara.

Är otroligt trött nu..så mycket spänningar som släppte idag på jobbet och sen varit en del tårar i eftermiddag. Så jag stannar under filten ikväll.

Min älskade pappa...

...har lämnat oss.
Jag är tom på ord. Men samtidigt känner jag ett behov av att skriva.
men det är svårt att skriva om detta när jag inte ens har förstått att det faktiskt har hänt.

Att min pappa inte lever längre.
Att jag aldrig kommer att se min pappa igen.
Att jag aldrig kommer att prata med min pappa igen.
Att min pappa inte fick leva färdigt.

Det finns inga ord som kan beskriva smärtan. Tomheten. Oron. Ångesten.

Jag saknar min pappa.