Nu är det jul igen.

Nu är julen här.
Och det ser ut att bli en vit sådan. Ute är det ett riktigt snöoväder just nu.
Pappa är nu hemma från sjukhuset och ordningen är återställd. Han har en lång väg tillbaka, men bara det att han är hemma kommer göra stor skillnad.

I fredags hade jag julmys med fina M. God mat, ostar och gott i glaset. Fuldans till bästa musiken och shots förgyllde vår kväll/natt.
Igår blev vi hämtade av M's föräldrar och åkte hem til byn. Så jag är på plats. Redo för julfirandet.
Idag har mamma och jag handlat det sista och varit runt hos släkt och vänner och önskat god jul. Sen har vi slavat i köket och förberett det mesta.

Och imorgon kommer storasyster med sin familj och det ska firas jul med allt vad det innebär.
Innan dess ska jag hinna förbi fina C och hennes familj och önska god jul. Innan hon lämnar landet för nyårsfirande. Svin. Jag är inte bitter.

Kommer nog att stanna här sen i några dagar. Kanske fram till helgen. Bara koppla av och komma ner i varv. Har ett och annat att fundera över vad gäller 2013. Kanske dags att ta lite beslut.
Men det tar vi sen. Nu är det jul.

God jul!

Fin dag.

Har spenderat dagen på sjukhuset hos pappa.
Mamma var också där. Vi fikade, pratade, såg på tv och spelade kort. Bara umgicks.
Det var skönt att se honom. Krama honom.
Dom har börjat så smått prata om att han kan åka hem. Kanske i nästa vecka.
Jag hoppas det för hans skull för det är långa dagar för honom på sjukhuset.
Men det gjorde mig glad att han berättade att han har börjat läsa igen. Han brukade sluka böcker när jag var liten, sen kom han ur det. Nu har han börjat igen. Jag har så många böcker som jag vet att han kommer att tycka om, så jag får nog packa ihop ett litet bibliotek till honom.

När mamma och jag lämnade sjukhuset gick vi några ärenden på stan och sen gick vi och åt söndagsmiddag på en restaurang i hamnen. Det var skönt att bara sitta och prata.
Jag vet hur ensam hon in emellan känner sig när pappa är på sjukhuset så det var skönt att hinna prata ensamma också. Vi pratade om julen och vad som ska handlas och fixas.
Egentligen skulle mamma och pappa komma till mig nästa lördag på julmys hos mig, och sen skulle jag åka med dem hem över juldagarna. Men nu blir det så att jag åker till dem och hjälper med inhandling, julgran, julmat och julgodis. Mamma ska inte stå ensam med det.

Jag känner mig lugnare i hjärtat nu. Men fortfarande orolig, påverkad.
Mina ögon tåras direkt när jag tänker på när jag var tvungen att ringa ambulansen. Se hur dålig pappa var. Hur rädd han var. Försökte vara stark för hans skull och mammas. Men inuti brast någonting. Jag förstod på riktigt att en dag kommer det att hända mig, det som bara händer andra. Att mista en av mina älskade föräldrar. Det är något man vet kommer att hända men som man slår ifrån sig och vägrar att tänka på. För man vet inte hur man ska klara sig utan dem. Kunna ta ett andetag utan att de finns på denna jord. Med mig.
Men det är inte nu det ska hända mig.
Jag är så tacksam för att jag har dem. Och jag älskar dem mer än någonting annat.

Mina föräldrar är verkligen de bästa.

Medicin för hjärtat.

Idag ska jag plåstra om mitt hjärta.
Jag ska få hälsa på pappa på sjukhuset.
Jag har längtat efter detta hela veckan och detta kommer att lindra smärtan i hjärtat och den ständiga oron.

Snart får jag krama min pappa. <3

Nya vänner.

Ibland kommer det in nya människor i ens liv.
Vissa bara passerar förbi. Andra klickar det med. Man känner det där omedelbara bandet.
Nyfikenheten. Att vilja lära känna. Känslan av att dom gillar mig för att jag är just jag.
Några sådana människor har jag träffat nu den senaste tiden.
Jag älskar verkligen det mötet med nya människor. Och att känna hur man utvecklas och lär sig att utveckla nya sidor hos sig själv. Eller att nya människor lockar fram nya sidor som har legat undangömda.
Men framförallt att känna självsäkerheten i att jag kan vara mig själv, och de uppskattar det.

I skuggan av värmen.

Jag såg nyss en helt fantastisk film. I skuggan av värmen.
Väldigt gripande. Väldigt bra skådespelare.
Dem är baserad på den självbiografisk romanen med samma namn.

Det är en sån film som borde visas ute på skolorna. På socialkontoren. På lärarutbildningen.
Denna filmen lyckades fånga desperationen hos en människa som inte vet annat än ett drogmissbruk. Som vuxit upp med missbrukande föräldrar och som aldrig hört annat än att du är värdelös.
Tårarna forsade nerför mina kinder när man hörde den tunna flickrösten säga att hennes dröm var att någon skulle tycka om henne.

Influensa.

Kände redan i slutet av förra veckan att där var något i kroppen.
Var trött, frusen och seg.
I tisdags på jobb kunde jag känna hur det bara blev värre och värre. Gick lite tidigare och direkt hem under täcket. Sedan dess har jag bara vilat, sovit och sett på film.
Känns lite bättre nu. Funderar på om jag ska orka mig iväg till affären och handla lite.
Blir kanske jobb imorgon. Får se ikväll hur jag känner mig.

Har sett på 3 av Twilight-filmerna nu. Först tänkte jag att det är inget för mig. Gillar inte den overkliga biten. Men har lovat vänner att ge dem en chans. Och ja, jag blev biten.
Så nu har jag en film kvar innan vi kan gå och se den sista på bio.

Nu är det dags att byta ut pyjamasen mot jeans, stövlar och tjocka jackan. ICA, here I come.