Fin dag.

Har spenderat dagen på sjukhuset hos pappa.
Mamma var också där. Vi fikade, pratade, såg på tv och spelade kort. Bara umgicks.
Det var skönt att se honom. Krama honom.
Dom har börjat så smått prata om att han kan åka hem. Kanske i nästa vecka.
Jag hoppas det för hans skull för det är långa dagar för honom på sjukhuset.
Men det gjorde mig glad att han berättade att han har börjat läsa igen. Han brukade sluka böcker när jag var liten, sen kom han ur det. Nu har han börjat igen. Jag har så många böcker som jag vet att han kommer att tycka om, så jag får nog packa ihop ett litet bibliotek till honom.

När mamma och jag lämnade sjukhuset gick vi några ärenden på stan och sen gick vi och åt söndagsmiddag på en restaurang i hamnen. Det var skönt att bara sitta och prata.
Jag vet hur ensam hon in emellan känner sig när pappa är på sjukhuset så det var skönt att hinna prata ensamma också. Vi pratade om julen och vad som ska handlas och fixas.
Egentligen skulle mamma och pappa komma till mig nästa lördag på julmys hos mig, och sen skulle jag åka med dem hem över juldagarna. Men nu blir det så att jag åker till dem och hjälper med inhandling, julgran, julmat och julgodis. Mamma ska inte stå ensam med det.

Jag känner mig lugnare i hjärtat nu. Men fortfarande orolig, påverkad.
Mina ögon tåras direkt när jag tänker på när jag var tvungen att ringa ambulansen. Se hur dålig pappa var. Hur rädd han var. Försökte vara stark för hans skull och mammas. Men inuti brast någonting. Jag förstod på riktigt att en dag kommer det att hända mig, det som bara händer andra. Att mista en av mina älskade föräldrar. Det är något man vet kommer att hända men som man slår ifrån sig och vägrar att tänka på. För man vet inte hur man ska klara sig utan dem. Kunna ta ett andetag utan att de finns på denna jord. Med mig.
Men det är inte nu det ska hända mig.
Jag är så tacksam för att jag har dem. Och jag älskar dem mer än någonting annat.

Mina föräldrar är verkligen de bästa.