Ett sista farväl.

Imorgon är pappas urnsättning.
Det känns rent ut sagt för jävligt. Som ett hårt slag i magen.
Är väldigt orolig för hur jag ska reagera. Hur det kommer att kännas.

Imorgon får jag veta.
Då ska jag säga mitt sista farväl, till min pappa. Min älskade pappa.
Det är inte meningen att man ska göra detta när man är 28 år och när min pappa endast blev 61 år.
Det är inte meningen. Vi skulle få 20 år till tillsammans.
Det är inte meningen.
Vad är meningen med detta? Folk säger att det finns en mening även med detta.
Va? Vad kan vara meningen med detta?

Hur säger man hejdå..?

Tiden läker inga sår..

Mina sår är djupa. De blöder.

Jag äts upp av sorg just nu.
Tårarna kan börja strömma närsomhelst. Utan förvarning. På jobb, på tåget, mitt i natten.

Jag kan inte förstå. Min pappa är borta. Hur kan han vara det? Han ska ju alltid finnas där? Här. Varför är han inte här, där jag är.

Minsta lilla sak kan nu påminna mig om pappa. Få mig att bryta ihop. Få min värld att rasa samman.
Jag tycker att livet är oerhört orättvist. Varför skulle detta drabba oss? Varför så tidigt? Jag kommer aldrig att förstå.
Jag förstår nu vad sorg är. Och det gör så ont. På alla sätt.

Pappa, jag älskar dig..

Hjärtat hoppade över ett slag.

Min kära pappa blev väldigt sjuk i förra veckan. När jag fick telefonsamtalet trodde jag att mitt hjärta skulle stanna.
Men han är redan starkare och på benen. Nu blir det vila och medicin.

Så denna helgen har gått i familjens tecken. Åkte till mina föräldrar och har hängt med dem och även varit hos min syster och hennes familj. Är en aning slut i knoppen.
Nu är det söndagkväll och tanken slog mig just att det är dags för måndag imorgon redan. Ångest.

Om att bemöta det jobbiga

Det handlar denna veckan om.
Lustigt nog kom den modulen på internet-KBT:n denna vecka. Väldigt passande.
För denna veckan står flera jobbiga saker på schemat.
Men med tanke på hur jag klarade gårdagen och idag känner jag mig ganska självsäker.

Och igår var en jobbig dag, som jag bara klarade av.
Var och handlade en massa och var på XXXLutz som jag undvikit sedan jag hade en jobbig upplevelse där i höstas. Åt på restaurang. Var hemma. Gick promenad med en vän i Pildammsparken och lyxade även till det med en fika där. Var hemma ensam på kvällen, somnade som en stock.
Jobbat idag. Kändes bra. Inte alls samma ångest och oro som i torsdags. Efter jobbet mötte jag upp min kusin. Vi satte oss på ett fik och bara pratade. Hon är en av dem som förstår allt jag känner och går igenom. Så det är skönt när vi kan ses på tu man hand.

Imorgon är jag ledig. Skönt. Blir lite lugnt under dagen och sen ska jag möta min käre fader som ska övernatta hos mig för på onsdag börjar han jobba den okristliga tiden 05:30. Och med tanke på att han bor 1 timme från jobbet erbjöd jag sovplats hos mig som bor 5 minuter från hans arbetsplats. Sen är det dags för jobb på onsdag och torsdag. Bra magkänsla.