Raka rör med Nettan

I eftermiddags var Nettan hos mig. Finaste Nettan. Nettan och jag kommer från samma ställe. Trots att vi lärde känna varandra först i tonåren har vi egentligen följts åt sedan vi var väldigt små. Varit hos dagmammor som tillhörde samma lekgrupp, gått i parallellklass, haft gemensamma vänner. Och vi kommer från liknande familjer. Familjer med samma bakgrund och kärlek. Allt detta gör att det känns som att jag känt Nettan i hela mitt liv. Min och Nettans vänskap kan egentligen beskrivas med orden 'raka rör'. Vi har gått igenom mycket tillsammans och har alltid kört med just raka rör. Varit ärliga mot varandra och visat mycket känslor. Vi har aldrig varit rädda för att ställa obekväma frågor eller svara väldigt ärligt. Skratta och gråta. Nettan har haft ett jobbigt år. Drabbades av en orättvis sjukdom, alldeles för ung. Som allt annat i livet gick hon in i detta med ett jäklar anamma, samtidigt som hon vågade visa sin svaga sida. Jag är så stolt över henne. Imponerad. Förundrad. Hur har hon orkat? Det sköna när vi ses är att vi egentligen inte behöver ha något planerat. För när vi väl sätter igång och pratar tar det aldrig slut. Så vi sitter oftast bara rakt upp och ner och pratar. Eller kanske snarare maler?! Idag pratade vi om energitjuvarna. Pratade om hur man ska bemöta dem och försöka få dem att ta mindre energi ifrån oss. Nettan är allt annat än en energitjuv. Hon är en riktig vän.

Status - bra vecka

Känner att jag måste avlägga rapport om hur det går med min braiga vecka. Jag bestämde ju i söndags att denna veckan skulle bli bra. Och jo, den är bra. Mest varit hemma och myst. Och att vara hemma och känna mig trygg och bra är för mig lyx. Så jag klagar inte. Har tagit lite sköna promenader. I måndags skulle jag träffa Maria men hon fick ställa in pga tentapanik, stackarn. Igår kom Catta över på middag och mys, det var guld. Och nu ska jag äta lunch och tålmodigt vänta på att Nettan kommer. Ikväll ska jag ha lite hemma-spa. Ett bad med lyxig badolja och tända ljus i badrummet. Ansiktsmask och hårinpackning. Och sen fruktsallad och Grey's Anatomy. Imorgon funderar jag på att åka till jobbet och hälsa på. Bara det att jag VILL göra det känns stort. Funderar då även på att föreslå en lunch på Fields med min danska kompis Izabella. 2 flugor i en smäll. Tack vare alla dessa aktiviteter kommer jag inte att göra ett barr i helgen. Då ska jag bara vara. Nu: lunch!

Har en bra vecka framför mig

Har bestämt att nästa vecka ska bli en bra vecka. Har inga besök på varken sjukhus eller vårdcentral inbokade, vilket är jätteskönt. Även om jag är så van nu vid att gå dit och man hittar på sjukhusområdet och träffar samma läkare och sjuksköterskor så har jag ändå en klump i magen innan. Jag tror inte att det längre handlar om att jag är orolig för jobbiga besked eller undersökningar. De bitarna är liksom gjorda. Nu handlar det mer om att ha den där tiden inbokad och jag MÅSTE ta mig dit, no matter what. Och jag fixar det. Jag har tagit mig till alla besök. Men det har mer varit stressen och pressen inför som varit jobbig. Denna veckan har jag bara en massa bra saker på schemat. Träffa fina människor. Och Sarah ringde precis och meddelade att hon är ledig hela veckan. Och hon bor ju på gatan bredvid mig så vi springer lätt över till varandra. Så jag hoppas jag har lite sällskap på promenaderna i veckan. Det kommer att bli en bra vecka! Det SKA bli en bra vecka!

Små lätta moln...

...ser jag på din himmel, din himmel som är blå...

I förmiddags tog jag på mig jacka och satte mig ute i solen med filt över benen.
Satt och läste i säkert 1,5 timme och bara gassade.
Jag glömmer ibland bort hur skönt det är att bara sitta ute när det är fint väder.
Jag behöver inte gå ut och gå eller göra något annat utomhus, att bara sitta är härligt nog.
Och speciellt nu när jag är fängslad av boken. Då rusar tiden fram.

Tack vare vårkänslorna slår jag till på stort och unnar mig årets första riktiga grillning idag.
Det blir helgrillad fläskfilé, grillad majs, grillad lök och champinjonspett.
Till det blir det kall bearnaisesås. Jag såg av en händelse på viktväktarnas hemsida att dipsås (alltså sån chips-dippa) är väldigt få points. Och det finns väldigt många goda sorter, som dessutom är väldigt gott till grillat under sommarhalvåret.
Förra helgen när jag hade kycklingfilé testade jag OLW's dippa med bearnaisesmak.
Den är riktigt god! Kul, för jag älskar bearnaisesås. Så nu kan man äta det med gott samvete till grillat hela sommaren.

Gröna fingrar

De senaste dagarnas vårväder fick mig att vilja ordna lite på balkongen.
Så att man kan hänga där när solen värmer.

Så idag, på årets absolut mest gråa och regntunga dag, går jag till torget och köper balkongblommor. För att sedan spendera en timme på balkongen för att göra i ordning och plantera blommorna. Vems idé var detta nu igen?!

Jaja, nu är det färdigt och fint iallafall. Så när solen behagar komma tillbaka kan jag sitta därute med en kopp te och flina åt alla andra som önskar att de kunde sitta på sina fina och vidgjorda balkonger.

Har hunnit med en runda i Pildammsparken också, även där fanns vårtecken.

Nettan, är du stolt?!

"Hur mår du?"

Jag har ju en energitjuv i mitt liv.
Jag önskar ibland att jag från den personen fick frågan "hur mår du?". Men den kommer aldrig.
Jag undrar då varför den aldrig kommer?
Bryr personen inte sig? Vill personen inte veta?
Varför undrar personen inte hur jag mår?
Jag tänkte därför testa en ny taktik. Bemöta energitjuven lite som den bemöter mig.
Bara prata om mig själv och inte fråga något tillbaka. Och när den personen berättar om sig själv säger jag "mmm" och sen börjar jag prata om mig själv.
Jag vill bara se hur detta bemöts och om budskapet går fram.

Och en sak jag har tänkt på gällande frågan, "hur mår du?", är att många bara frågar det i förbifarten.
Det är en ren artighetsfras. Hur många VILL egentligen ha ett ärligt svar på den frågan?
Jag har testat folk lite den senaste tiden och svarat väldigt ärligt. Om det har varit dåligt har jag svarat det. Några blir ställda och man ser på dem att de inte förväntade sig det svaret och vet inte hur de ska komma vidare i konversationen. De riktigt fina vännerna uppskattar mitt ärliga svar och vågar ställa följdfrågor. Eller så bara förstår dom och accepterar det.

Jag hoppas att detta är något jag kommer att bära med mig för alltid.
När jag frågar hur du mår vill jag veta hur du mår.

Blandade känslor idag

Dagen har bestått av blandade känslor.
Har dels lockats ut av det fina vädret samtidigt som jag har velat stanna under täcket idag.
Men tog en promenad med min kära moder imorse och sen begav jag mig hem till stan.
Försökte ignorera de jobbiga känslorna idag. Ville ju ha en bra dag idag.
Så nu har jag varit och handlat och väntar nu på att Therese ska anlända för lite onsdagsmys.

Min önskan gick i uppfyllelse

Det var ju senast i lördags som jag skrev om Stenänga och att jag ville gå dit en fin vårdag i solsken. Det blev så redan idag!

Bestämde mig för att vara på landet idag och så blev det alldeles underbart väder så jag pinnade tillbaka till Stenänga. Och det var lika fint som jag föreställt mig! Snacka om skillnad från lördagens gråa bilder.

Vågar jag?

Vågar jag skriva att jag känner mig ganska stark idag?
Att detta är bästa ensamma dagen på länge?
Jag tar risken och skriver det. För det känns bra idag!

Ge mig styrka att acceptera det jag ej kan förändra,och mod att förändra det jag kan.

Dagens måsten avklarade

Klockan 07.00 gjorde jag entré i tvättstugan.
Klockan 07.30 gjorde jag entré på labbet på sjukhuset där jag skulle ta veckans prover.
Klockan 09.00 var jag hemma igen och åt frukost i soffan till ett avsnitt av 'Tusenbröder'.

Ja, det var det jag hade planerat för idag.
Tror det får bli en promenad i Pildammsparken och lite hemmamys bara.

Nu ska det säljas

Jag har registrerat mig på Tradera! Något jag aldrig trodde jag skulle göra.
Jag har köpt 1 sak i mitt liv på Tradera och jag vart så stressad när folk började lägga bud på objektet typ 1 minut innan auktionen avslutade...!
Men nu när jag har rensat mina garderober har jag hittat en del nya och fina kläder/saker som jag vill göra mig av med av olika anledningar. Och jag tycker det är lite "synd" att skänka bort nya och fina grejer när jag kanske kan få en liten slant för dem.
Och nu när jag har tid tänkte jag sätta mig in i hur det går till på Tradera. Så nu är min första auktion upplagd och jag kommer att följa den med spänning under veckan!

Kom och köp!

Memory Lane

Jag är så glad att mindfulnessövningarna hjälper mig när jag fastnat i tankecirklar som jag inte lyckas ta mig ur. Så jag lade ner velandet och beslöt mig för att tillbringa dagen på landet.

Kände för att ta en skön promenad och jag kom då att tänka på att jag inte har besökt Stenänga på många, många år.

Stenänga är ett område, och till viss del naturskyddsområde, som ligger ett stenkast från mitt barndomshem. Vi var många jämnåriga barn på samma gata som höll ihop när vi var barn och under vår, sommar och höst levde vi praktiskt taget i Stenänga.

Håva grodyngel, ha diverse komma-först-tävlingar vid ån, fiska, rasta hundarna och göra hinderbanor.

Så jag beslöt mig för att gå dit. Snacka om att minnen vaknade till liv. Mycket hade förändrats och det kändes mer förfallet. Bortglömt och ignorerat. Det ser inte ut som att traktens barn leker där. Vilket jag tycker är väldigt synd när man har sådan fantastisk natur runt husknuten.

Nu längtar jag efter att gå dit en riktigt fin vårdag när solen skiner och då det börjat bli grönt. Då naturen där kommer till sin fulla rätt.

Då ska jag tillbaka till Stenänga.

Velar

Jag velar och velar. Fram och tillbaka. Om vad jag ska göra idag och imorgon.
Om jag ska göra det ena idag eller imorgon. Att fatta beslut är plötsligt så himla svårt. Normalt sett känner man i sin mage vad som känns bäst. Just nu gör jag inte det. Därför är det så himla svårt att fatta beslut. Trots att det inte handlar om särskilt livsviktiga saker.

Har köpt en ny skiva med avslappningsmusik så jag kanske rentav ska rulla ut yogamattan, sätta på musiken och göra lite mindfulnessmeditation.

Kanske blir beslutet lättare att fatta när jag har fått rensa lite.

Dagen idag

Thereses födelsedag - ringt och grattat. Lekt med plattången. Cyklat och handlat. Ätit lunch. Köpt födelsedagspresent till Therese. Glömde silkesdroppar - cyklade igen. Project Runway. Pratat med Ezio. Läst bloggar. Bytt patroner i skrivaren. Kollat inredningstidningar efter skrivbord/sideboard. O.C.

Guldstjärna

Idag fick jag min tredje guldstjärna på viktväktarna. Totalt är det nu -9,6 kg.
Känns mycket bra! Så nu är det 2,4 kg kvar till nästa guldstjärna och sen är det inte många hekto kvar till mina 10%.

Idag har jag haft första behandlingen i projektet/studien jag deltar i. Och imorse skulle jag vara på sjukhuset för att lämna en massa prover. Steg upp i ottan och var fastande ett halvt dygn. Kommer dit (i stormen) och efter att jag väntat i ett stimmigt väntrum i en halvtimme får jag besked om att jag måste komma tillbaka på måndag för alla som kan hjälpa mig är sjuka.
Jag orkade inte ens bli upprörd för det hade inte hjälpt ändå.
Men nu har jag precis haft första sessionen i alla fall, det var mest en massa frågor och formulär och nästa vecka drar det igång på riktigt. Är väldigt förväntantsfull.

Väckarklocka

Ibland behöver man få sig en tankeställare. Eller två.
Det ringde en väckarklocka hos mig igårkväll.
Jag måste få ändring på detta nu.
NU.
Jag måste komma vidare.


I’m moving on and I’m gonna get stronger now.
And nothing will break me down. I will not give in to doubt.
Those days are gone, I can be who I wanna be. Start living my life for me.
I believe that finally I’m moving on.

Matlådor

Nyss hemkommen från dagens andra promenad och ska strax dra på mig förklädet och göra lite matlådor.
Jag är inne i en period där jag är sugen på en massa godsaker jag inte ätit på länge.
Min teori är då att om jag gör lite matlådor och bestämmer att dessa ska ätas så faller jag inte för dessa sug lika lätt. För då finns det färdig mat.
OCH sen har jag redan fyllt i dessa maträtter i min checklista på www.viktvaktarna.se.
Vilket innebär ett enormt dåligt samvete om jag inte följer det.
(Märks det att jag försöker lura mig själv?)

Så nu ska det lagas blomkåls- och morotsstuvning med korv (6 points/portion), spenatpasta med järpar i tomatsås (13 points/portion) och pasta carbonara (10,5 points/portion).

I veckan fyller min fina vän Therese år och jag vill så gärna hitta något fint smycke till henne. Någon som känner till en bra sida med fina smycken?

Nu kom det en energitjuv igen.

Kommer tillbaka till ämnet 'energitjuvar'. Jag blir galen.
Jag har en stor energitjuv i mitt liv. Och faktum är att jag nog alltid kommer att ha det.
Men jag önskar så att denna personen ska ändra på sig. Allt i vår relation kommer att bli lättare då. Men det positiva är att jag inte lägger ner någon energi på relationen just nu. Jag har insett att det inte ger mig någonting. Och för mig är det ett stort steg som jag har tagit. Att jag har backat.
Relationen kan inte bara få näring från min omtanke.

Hur blev det såhär? - 1

Ja, det är en fråga jag nuförtiden ställer mig väldigt ofta.
Hur blev det såhär?
När jag tänker det tyst för mig själv kan jag ibland ha lite svårt att hitta svar på frågan. Men så fort jag diskuterar det med någon av mina nära välter svaren över mig. De såg att detta skulle kunna hända.
För jag passar in i den där mallen. Mallen för utmattningssyndrom bland unga kvinnor.
Jag förstår nu att detta inte är något som byggts upp under det senaste åren.
Detta är något som har samlats på ett lager inuti mig år efter år.

Jag har ofta varit en sådan person som är andra till lags. Som hellre viker mig än tar en/ett diskussion/gräl/konflikt. En person som ibland anammade andras åsikter för att själv "slippa" känna efter. Jag har många gånger gjort det lätt för mig. Det har dock varit lite beroende på vilken medmänniska det har handlat om. Och beroende på humör och ork.

Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Och det är jag själv som har satt dessa krav och byggt upp all press. Det har inte kommit från mina föräldrar eller min omgivning. Det har mestadels bara kommit från mig själv.
Att klara allt. Och då inte bara precis klara det, utan göra det bra också.
Att hinna med allt och alla. Oavsett om det resulterar i tidig uppstigning och sent i säng, varje dag. Allt måste ju hinnas med. Även de sakerna som egentligen är ganska oviktiga.
Att lyckas.

Under min utbildning gav jag allt. Skulle lyckas. Skulle göra bra ifrån mig på mina praktikplatser och få ett jobb där. Självklart lyckades jag med det. För det var ju ett mål jag hade satt upp.
Väl på arbetsplatsen var jag ju tvungen att visa framfötterna. Visa vad jag gick för. Ge allt. Struntsamma om jag satt och prissatte nästa veckas annonser på juldagen eller satt på kontoret på midsommardagen. Jag ville ju visa vad jag gick för.
Det gick fel på det jobbet. Vi kan kalla det för firman. För där fanns chefer som såg detta. Som såg sin chans att utnyttja detta. Där stod ju en ung, arbetsvillig och jäkligt effektiv tjej som ville visa framfötterna. Som inte sa nej när det gavs chans att jobba extra eller sa nej när det krisade. Som alltid sa ja och som alltid slutförde uppgifterna med bravur.
Jag körde slut på mig själv redan på firman. När den ekonomiska krisen kom och knackade på dörren och valutakurserna steg i taket tvingades firman skära ner. Jag hade överlevt ett par nedskärningar innan dess. Då lyckades man kringgå fackets regler och yrka på min utbildning och mina språkkunskaper. Men vid uppsägningarna mitt i den ekonomiska krisen var det nya chefer som satt och bestämde. Som inte kände mig, och om inte visste exakt vad jag gick för. För de hade nya och andra valpar som slickade deras rumpor. Så jag blev uppsagd medan de försökte rädda de nya valparna (som var sådana som tog cred för andras arbete, vilket jag hatar). När jag insåg att jag inte skulle gå stanna såg jag till att valparna inte fick stanna heller. Jag blev bitter. För jag kände inom mig att jag hade slagit sönder mycket inom mig för firman. Jag hade pressat mig så hårt under de åren att jag inte ens hade någon stresströskel längre. Jag kunde inte känna stress längre för det var mitt normala tillstånd.
Jag kom då till bolaget i Köpenhamn. Där ställdes inte så jättehöga krav på mig till en början. Jag fick fantastiska kollegor och alla hade samma inställning, vi ville göra ett bra jobb men inte offra alltför mycket för det. Och så rullade det på. Tills det blev nedskärningar. Plötsligt var jag ensam kvar på 3 personers arbete. Och jag skötte det. Och jag gjorde det jävligt bra. Det lovades att det var tillfälligt och jag fick mycket beröm. Igen försvann stresströskeln. Jag bar på denna bördan i 1,5 år. Fram till september 2010 då vi blev inkallade på ett möte med ledningen från Storbritannien (som bara kommer när det är, typ, kris). Bolaget skulle stänga ner kontoret i Köpenhamn. Det var inte så lönsamt längre och ska skötas från huvudkontoret i Brighton. Chock. Nej. Inte igen. Jag orkar inte. Men min flitiga kollega tog mig i kragen och redan samma eftermiddag började vi söka nya jobb. Och jag kom på flera intervjuer. Jag sov inte bra. Jag mådde inte bra. Men jag höll masken. Kämpade på. Så fick vi veta att 30 st medarbetare skulle väljas ut. För ett annat företag hade köpt en del av kundportföljen. Man fick då meddela om man var intresserad att bli en av dessa 30 och då komma på intervju hos det nya företaget. Klart jag skulle söka. Men med noll självförtroende. Stressade något så enormt inför intervjun och gjorde en sjukt bra intervju. Det kändes så bra. Men jag vågade inte tro på mig själv. Varför skulle de välja mig? Där var ju så många duktiga och kompetenta människor. Våndades.
Jag blev vald. Jag blev en av dessa 30.
Började slappna av. Andas ut. Skulle lämna bolaget vid årsskiftet. 3 januari skulle jag börja på företaget. Men 3 veckor efter beskedet blev jag sjuk. Svimmade på jobbet och trodde på allvar att jag skulle dö. Fick enorm yrsel som höll i sig i veckor. Grät. Var rädd. Mådde dåligt. Men inte psykiskt, enbart fysiskt. Sökte vård flera, flera gånger. Något var ju fel. Min omgivning var lika rädd som jag. Jag var ju sjuk. Kom till slut till en läkare som la in mig på sjukhus. Som ville börja med att utesluta hjärntumör. Då brast det totalt för mig. Sen gick jag med dessa fysiska besvär i 2 månader innan jag fick min första panikångestattack. Under dessa 2 månader blev jag undersökt från topp till tå. Man hittade inte vad som var fel.
Inte så konstigt att man inte gjorde det. Det som var fel syntes ju inte....

Ni ser mig inte ute på stan idag

..för idag har jag innedag. Jag går fortfarande i pyjamas till och med.
Bestämde mig redan igår för att idag skulle bli en sån dag.
Har läst. Stickat. Sett på tv. Lagat fisksoppa till lunch. Tråkat lite.
Tänkte slappa lite till, sen ska jag cykla och handla lite.
Är vansinnigt sugen på fruktsallad med lite vaniljkesella, ska lyxa till med det ikväll.
Borde tänka ut vad jag ska äta till middag också. Och har upptäckt att det finns väldigt många bra recept på viktväktarnas hemsida. Får nog utforska den lite.

Slut i kolan

Idag var sista kurstillfället i Mindfulness.
Det var sköna timmar, samtidigt som jag tycker det ska bli lite skönt att få tillbaka mina söndagar. Har funderat på om jag ska gå fortsättningskursen och det känner jag att jag vill.
Men inte nu.
Det får bli vid ett senare tillfälle.

Jag fick dock tips om vart jag skulle kunna åka för att få lära mig mer och uppleva något riktigt fint, Plum Village . Ska verkligen ha det i åtanke inför nästa vår/sommar.

Men nu är jag helt slut i kolan. Ska gå och lägga mig i soffan.

Förresten, är lite sur på E. Han har inte tackat för paketet jag skickade. Surgubbe.

Dagen efter

Uttrycket "dagen efter" har fått en ny innebörd i mitt liv.
Tidigare var det ju uttrycket som beskrev tillståndet dagen efter fest och galenskaper.
Nu beskriver det mitt tillstånd dagen efter en fullspäckad dag.
Dagen efter en fullspäckad dag är jag trött, ledsen, känslig och inte särskilt social.
Igår var en fullspäckad dag så idag är det dagen efter..
Kände det direkt när jag vaknade och det är väl bara att acceptera.
Men jag är dålig på att bara acceptera läget. Jag vill försöka vända detta dåliga till något bra.
Men det fungerar sällan. Och jag har blivit tillsagd att bara gilla läget. Acceptera att nu är det en sådan dag, deal with it.
Jag kämpade på hela förmiddagen men för en timme sen fick jag kasta in handduken.
Skulle träffat Therese ikväll och haft myskväll men det går inte.
Therese förstår. Therese är en av de riktigt bra människorna i mitt liv. Som förstår utan att jag behöver förklara och som just nu kan läsa av mig. Jag behöver inte säga rakt ut hur jag mår, hon bara vet. Det får bli myskväll en annan dag helt enkelt.

-8,6 kg

Idag var det dags för vägning och det blev -0,6 kg denna veckan.
Så totalt -8,6 kg nu.
Wow. 8,6 kg. När man tänker efter är det ganska mycket.
Man får en guldstjärna var 3:e kg, vilket blir ett naturligt delmål. Så nu har jag 4 hg till nästa guldstjärna, och den SKA jag ha nästa vecka.

Efter vägningen mötte jag upp min fina vän Johanna, som till vardags är i Oman men som nu var hemma i 3 dagar på konferens. Så vi möttes upp och gjorde lite ärenden på stan och sen tog vi en fika. Vi har varit väldigt duktiga på att hålla kontakten ända sedan hon åkte för snart 2 år sedan så det kändes inte som att vi behövde lägga tiden idag på att gå igenom vad som har hänt i våra liv. För vi är fortfarande väldigt delaktiga varandras liv och hörs lite varje eller varannan dag. Oftast blir det via datorn men vi rings en gång i veckan/varannan vecka. Men det var underbart att få ge henne en kram och bara skratta ihop.
Hon kommer hem om 3 veckor igen. Jag tror att hon stannar 3 dagar den gången också och jag hoppas på lite mer tid tillsammans då. Sen nästa gång i ses är förhoppningsvis i slutet av sommaren när jag åker till henne i Italien, där hon ska jobba i sommar.
Hon är en riktigt riktigt fin vän den där Johanna.
Hade önskat att hon var hemma just nu, hade behövt henne nu och tidigare i vintras. Mest för att hon är en sådan person som sprider så mycket energi och som man är så avslappnad med. Men jag är stolt över oss att vi har lyckats hålla så tät kontakt och hålla vänskapen stark även på avstånd.

Imorgon ska jag iväg och träffa det där forskarteamet som leder projektet jag ska delta i.
Tydligen ska jag undersökas från topp till tå och sen svara på 100 ingående frågor.
Känns som att det kan ta en stund..
Sen ska jag luncha med min fina kusin Maria. Efter det ska jag möta upp mutti och vi ska ta oss till IKEA där vi ska möta upp vati. Där blir det lite inspiration, säkert lite shopping och vi tänkte festa till det med middag där.
Låter som att jag har en lång dag framför mig imorgon...därför går jag och lägger mig i soffan och avnjuter ett avsnitt av "The Bachelor".

Försöker förtränga

..att det är dags för vägning imorgon. Nu är jag säker på att det inte kommer visa speciellt mycket nedgång imorgon. SÄKER.
Jag hade som mål att komma ner på nästa kilo-tal till imorgon, det har gått sådär.
Dvs inte alls.

Får nog ta mig en långpromenad nu.

Garderoben i fokus

Har ägnat förmiddagen åt mina klädgärderober.
Rensat och organiserat. Detta resulterade i en TOM hylla.
Det känns overkligt. För det borde ju innebära att det finns gott om plats för nya kläder?!

Men med tanke på att jag satt och tittade på mitt preliminära deklarationsbesked igår får jag nog skippa shoppingen just nu. Som det såg ut nu fick jag 6.800 DKK i restskatt.
Jag ska sen göra lite reseavdrag så jag hoppas kunna komma ner på +-0 iaf. Men jag tror inte det. Men om jag får betala 1.000-3.000 DKK är jag hyffsatt nöjd, det är bättre än 6.800...

Och dessutom har det redan gått mer pengar denna månaden än jag hade tänkt mig från början.
Ny DVD, 2 par glasögon, 2 par skor, 1 väska, 4 böcker och saker till dockhusrenoveringen.
Pust.
På tal om pengar så fyller ju E år idag, hipp hurra. Borde satsa på honom igen och därmed gifta mig rikt.

Nu går jag tillbaka till garderoben.

Non-doing has nothing to do with being indolent or passive. Quite the contrary. It takes great courage and energy to cultivate non-doing, both in stillness and in activity. Nor is it easy to make a special time for non-doing and to keep at it in the face of everything in our lives which needs to be done.

Jon Kabat-Zinn

Spontan utflykt

När jag vaknade imorse hade jag inga planer för dagen.
Hade tänkt mig någon promenad och lite mys.
Men shoppingnerven vaknade och jag satte mig därför på bussen och gav mig ut på jakt efter lampfötter till mina nya läckra lampskärmar.
Hittade de perfekta lampfötterna och även inneskor och joggingskor.
Mycket nöjd.

Nu har jag skruvat ihop det andra sängbordet så nu är båda klara och redo för möblering.
Jag hoppas att det blir så bra som jag har föreställt mig.

Jag har en bekännelse...jag har ätit en kanelbulle.
Jag var så fikasugen och när jag väntade på bussen hem var där ett litet sött fik mittemot busshållplatsen. Det var en kvart till bussen skulle gå och kallt ute så jag gick in. Tog ett glas vatten och en kanelbulle. Den var så god!
Den var typ 5 points. Men den var värd det.
Tänkte ta mig en promenad nu i eftermiddag för att lätta på det dåliga samvetet.
Grejen är den att jag har en väldig massa bonuspoints som jag får lov att använda varje vecka. Dessa har jag ALDRIG använt. Så vad gör det då om jag unnar mig småsaker emellanåt?
Men det dåliga samvetet gnager på mig varje gång jag unnar mig något sött.

Ett skepp kommer lastat...

Har nu varit och skickat iväg ett födelsedagspaket till E.
E är min ex-pojkvän som bor i Italien.
Han har födelsedag på onsdag så jag tänkte vara söt och skicka ett paket med hans svenska favoriter.
Så skickat är nu ett paket med bostongurka, Kalles Kaviar, Frödinge ostkaka, Marabou mjölkchoklad och Aromatkrydda.
Han kommer att bli glad, det vet jag.

Jag är glad att vi har så fin kontakt och fortfarande finns i varandras liv.
Det har varit många turer och tårar. Just därför är jag glad att vi finns där för varandra.

Man ska inte döma för tidigt..

Jag går ju en kurs i Mindfulness. Det är om söndagarna i 3,5 timme.
Igår var det strålande sol och blå himmel och det tog ändå emot lite att veta att man skulle sitta inne mitt på dagen.
Vi är 14 stycken i gruppen, och det är en salig blandning av människor både vad gäller ålder, typ av person och bakgrund.
Redan vid första kurstillfället skaffade jag mig en uppfattningen om dessa människor. Ni vet hur man dömer människor direkt, eller man tror sig veta vad de är för några. Vid första kurstillfället skulle vi göra en presentationsrunda och man skulle då presentera personen man satt bredvid. Så man fick sitta och prata lite innan man skulle köra presentationen. Jag satt då bredvid en fantastisk kvinna, K, som jag direkt fattade tycke för. Jag fick känslan av att hon var en sådan person som kan läsa av andra människor. Hon lyckades läsa mig rakt av i alla fall. Och hon & jag har hållt ihop lite sen även vid de andra tillfällena.

Och sen var där 2 stycken som jag speciellt uppfattade som lite snobbiga och jag kände direkt att dem kommer jag inte att närma mig.
Igår var jag först på plats och sen såg jag att dessa 2 kommer gående (de är vänner och går kursen tillsammans) emot mig och jag känner direkt "åh nej, vad ska jag prata med dem om".
Vi började prata och oj vad fel jag hade. Vilka varma människor! Speciellt hon jag hade uppfattat som snobbigast fick jag ändra uppfattning om. Hon var så omtänksam, uppmärksam och bara genuint varm när vi hade pratat en stund. Igår var upplägget lite annorlunda så vi hade bara en paus och då satte sig dessa 2 vid mig och vi pratade vidare.
Jag tycker att det är ganska befriande och skönt när man ändrar uppfattning om människor. När man känner att man dömde dom för tidigt. Jag har inga problem med att erkänna att jag har haft fel i sådana fall.

I övrigt tycker jag att kursen är riktigt bra. I den situationen jag är nu finns det mycket jag kan ta hjälp av i min vardag. Nu gäller det bara för mig att se till att använda det också och lära mig mer. Kursledaren är fantastisk. Hans energi smittar av sig och han är väldigt duktig på att förklara och visa.
Igår praktiserade vi mindfulnessmeditation i 1,5 timme. Det var underbart.

Längtar redan till söndag!

Söndag

Vaknade av att det var väldigt ljust i sovrummet.
Klarblå himmel och strålande sol. Ganska kallt ute, men det är ändå vår i luften.

Har frukosterat och ska nu göra mig klar, snart dags att bege mig.
Idag är det dags för Mindfulness igen.
Idag ska yoga-mattan med då det blir lite fokus på yoga-övningar och meditation.

Härlig söndag!

Lördag

Sov länge idag. Länge för att vara jag.
Har en helt orörd lördag framför mig vilket är väldigt skönt.
Tidigare kunde sådant stressa mig. Att vakna en lördag och inte ha något bestämt. Då började det krypa i kroppen. Om jag inte kom på något som behövde göras kunde jag börja ringa runt till vännerna för att göra upp gemensamma planer. Det slutade oftast med att både lördagen och söndagen blev full av planer och att jag på söndagskvällen sjönk ner i soffan och var helt slut.
Jag har varit för dålig på att tillåta mig lata helger och framförallt orörda helger.
Att ta dagen som den kommer. Och som min lärare i Mindfulness säger: "Att vara här & nu."
När han frågar vad klockan är vill han höra svaret.."här & nu"..
Så nu har jag ätit frukost och speglat mig med mina nya glasögon i 10 minuter. Snyggt!
Solen har vågat sig fram så jag ska ge mig ut på en promenad. Vart vet jag inte.
Och vad som händer resten av dagen vet jag inte heller.
Jag vet att jag måste och handla. Vill sticka klart raggsockan. Vill laga lite god mat & ta ett glas vin. Vill se Melodifestivalen.

Det kommer att bli en bra dag detta!

Mitt svar är: nej

Oj oj. Var ska jag börja?
Det trillade in ett sms tidigare idag.
Från ett nummer som jag inte hade inlagt i min mobil så det stod inget namn, bara ett nummer.
Men det var något bekant med numret. Har sett det förr. Har framförallt slagit det numret förr.
"Hej. Längesen. Hur mår du? Kram."
Var tvungen att kolla numret på eniro.se för att vara säker.
Jodå. Det var från H.
Vem är då H? Jo, vi träffades vintern 2008. Jag föll pladask.
Han var uppvaktande, söt och ödmjuk.
Jag däremot var enbart naiv.
Jag trodde att han ville samma sak som jag. Han sa faktiskt att han ville samma sak som jag.
Jag fick våren 2009 lära mig att H inte menade vad han sagt. Jag vet än idag inte om han sa alla de där fina sakerna bara för att få omkull mig. Eller om han faktiskt menade dem när han sa dem.
Men i alla fall så ville jag till slut mer än han. Jag gav mer än han. När jag tänker efter var det nog bara jag som gav. Och jag fick inte så mycket tillbaka.
Men det gjorde mig inget just då, för jag ville så gärna.
Jag visste inom mig från början att det aldrig skulle gå. Vi kom från 2 olika världar.
2 olika kulturer. Vi var 2 väldigt olika personer.
Det tog slut. Gick några månader. Han dök upp igen. Jag fanns där. Hoppet vaknade till liv.
Min kärlek vaknade till liv. Han försvann.
Sen dök han faktiskt upp en tredje gång. Då var jag lite mer bestämd och sa att jag inte ville leka.
Han var ångerfull och sa att han trodde att han ville. Han hade saknat mig. Fanns ingen som mig.
Han stannade inte länge den gången. Och jag glömde honom på allvar. Såg honom ofta när jag skulle gå av tåget på väg hem från jobbet. Han skulle alltid på det tåget som jag gick av. Vi undvek varandras blickar och sa aldrig hej. Jag: för att jag ville glömma, ville inte trilla i fällan igen. Han: förmodligen av skam.

Och idag dök han alltså upp en fjärde gång.
Jag svarade: "Hej. Vad har du på hjärtat?/S"
Fick svar inom några minuter.
H - "Har saknat dig. Hur mår du?"
S - "Mina vänner och min familj vet hur jag mår, det räcker så för mig."
H - "Varför vill du inte svara på frågan?"
S - "För att du inte har med det att göra."
H - "Jag blir orolig nu. Är du sjuk?"
S - "Det hade du vetat om du hade funnits kvar i mitt liv. Trevlig helg."
H - "Detsamma. Kram."

Lika snabbt som han kom in i mitt liv försvann han igen.
Men denna gången var det mitt beslut.

Fredag

För första gången på länge har jag fredagskänsla i kroppen.
En skön känsla.
Tror det har att göra med att jag har haft fullt upp denna veckan.
Eller kanske inte fullt upp. Men har haft mycket på schemat.

Imorse träffade jag min läkare. Hon är så bra.
Vi pratade och analyserade lite och ändrade sedan planen vi gjort tillsammans.
Så efter samtal med både henne och min arbetsgivare blir det ytterligare lite tid hemma.
Det känns rätt i maggropen för det är det jag behöver just nu.
Och jag fick både ris & ros av henne.
Ris därför att jag har kört på lite för hårt emellanåt. Inte bra.
"Det är en ordination som du ska följa, du ska vila och tillåta dig att ta det lugnt!"
Okej, då gör jag väl det då.
Fick frågan om jag vill delta i ett forskningsprojekt. Fick då prata med en forskare som förklarade vad det går ut på. Så nästa fredag ska jag träffa henne igen & då ska jag svara på 100 frågor om mitt tillstånd och därefter kommer jag att få gå igenom lite tester.
Efter det blir man satt på en av följande 3 "behandlingar":
1. Kognitiv beteendeterapi via internet
2. Fysisk aktivitet med hjälp av sjukgymnast
3. Vidare kontakt med läkare/kurator
Det hela går väl ut på att de sen efter 12 veckor ser hur långt man har kommit och sen gör de väl en analys om vilken av dessa metoder som fungerar bäst.
Känns som en win-win-situation för båda parter.

Efter läkarbesöket var jag på Specsavers och hämtade mina nya glasögon. 2 par blev det.
Väldigt fina!

Lyxade till det med ett besök på bokrea på vägen hem. 3 böcker blev det:
Titti Holmer - Lycka nu, en praktisk guide i mindfulness
Akasha/Olsen - Har du sovit gott?
Engström/Johansson - Ät dig frisk med grön mat

Nu ska jag krypa upp i soffan och bläddra i mina nya böcker!

Oväntat resultat

Konsulenten på Viktväktarna ler och ställer frågan "Hur har veckan varit?".
Mitt svar: "Jag har inga kommentarer för jag har inte skött mig så värst bra och räknar med att jag har gått upp".
Ställer mig på vågen.
-0,6 kg!
Totalt -8,0 kg sedan 12 januari- Molto bene, Sandra.
Så nu är det nya tag och nu ska ALLT skrivas ner. Då går det mycket bättre.

Nu ska jag gå och ägna mig åt min fruktansvärda huvudvärk.

Vägningsdag

Klockan 12.15 är det dags att ställa sig på vågen.
Jag räknar kallt med att ha gått upp ca 0.8 kg.
Har inte varit så duktig denna veckan och jag vet att problemet mycket grundar sig i att jag har varit dålig på att skriva ner vad jag ätit och därmed tappat kontrollen över exakta antalet points.
Och sen har jag tummat på lite regler. Och jag har inte rört så mycket på mig.

Trots att jag räknar med viktuppgång ska jag dit och väga mig.
För nu är det nya tag som gäller.

Hur det gick får ni veta i eftermiddag...to be continued..

Tv11

Jag har ett problem. Och då menar jag PROBLEM.

Jag har inte Tv11. På Tv11 visas bästa The Bachelor och nu Big Brother.
Jag bor i ett hus med Canal Digital så jag tänkte att då kan jag väl unna mig ett litet tilläggsabonnemang för jag har via hyresvärden bara baspaketet.
In på hemsidan och leta runt. Hittade ett abonnemang som innebär att man får baspaketet plus sina 4 favoritkanaler. TV11! och 3 till. Tack!
Klickar. Väljer. Fyller i.
Kommer till nästa sida. Totalsumma i månaden 99:-. Wow, billigt.
Verkligen värt det.

Nästa sida.
Engångsavgift + första månadsavgiften + installation 3155:-.
Va?!
Får nästan blinka bort tårarna. Det måste blivit nåt fel.
Läser. Engångsavgift HD-box 2900:-.
Det är inte sant.

Det är INTE sant.
Jag funderar på att starta ett postgiro där alla kan sätta in 10:-.
Skänk en slant till min vår med The Bachelor.
Vad tråkigt det blev plötsligt. Usch.

Sätt inte en pensel i min hand..

Skulle ju måla den där kistan. Vilket jag gjort.
Grundmålat.

Men när jag stod där med penseln i handen och såg mitt köksmöblemang fattade jag ett väldigt snabbt beslut. Började genast måla en av stolarna.
Har tänkt måla köksmöblemanget ett tag men det har känts som ett större projekt.
Nu är det större projektet påbörjat i alla fall.
Kommer bli jättesnyggt.
Men hade kanske inte tänkt göra det nu.

Ännu mer hemmafix

Har nu gått igenom 2 lådor jag har i badrummet.
Är verkligen alla de sakerna mina?
Och jag har kommit fram till att jag inte får köpa ett enda halsband till i mitt liv.
Nåväl, har skurat och rensat i badrummet så nu luktar det rent och det blänker överallt.

Egentligen skulle hallen vara eftermiddagens projekt.
Men det är så att i sovrummet har jag en liten kista som är svart.
Den passar inte in i sovrummet som i övrigt är väldigt ljust.
Och nu råkar det vara så att jag har antikvit färg hemma.
Så jag tror att jag efter lunch målar kistan istället.
Kan iofs rensa lite i hallen medan den torkar.

Men nu: lunch. Moussaka ska det bli.

Sovrum

Idag har jag varit instängd i sovrummet hela dagen.
Har rensat 4 garderober, 1 skåp och flera stora förvaringslådor.

Avslutade med att damma och dammsuga.
Ovanför mina garderober är där ett ganska stort tomrum upp till taket. När man inte har en klädkammare är detta utrymme idealiskt för förvaring av stora saker. I flera år har röran däruppe stört mig. Köpte därför billigt, vitt tyg och sydde ett draperi. Voila!

Röran är bortblåst!

För ganska exakt ett år sedan var jag på jakt efter ett skåp till sovrummet. Jag visste precis vilken typ av skåp jag ville ha och jag fck leta länge innan jag hittade vad jag ville ha. Och på en loppis blev detta drömskåp mitt för 300:-.

När jag väl hade hittat mitt drömskåp hade jag ytterligare en dröm jag ville uppfylla.
Jag ville ha ett par rosa balettskor hängande på skåpsdörren. Ingen vila, ingen ro.
Efter mycket letande hittade jag dessa perfekta balettskor i en liten butik i Göteborg. De är använda och kommer från Danska Balettskolan i Köpenhamn. De är pricken över i:et på mitt skåp.

Som jag skrev igår så dök det upp billiga och ursöta sängbord på Netto (av alla ställen). Jag slog till och byggde ihop det ena igår. Emballaget fullkomligen stank, vet inte av vad. Plast eller nåt starkt medel. Så nu står de ute och luftas och jag hoppas att lukten försvinner. Men de kommer att passa bra in i sovrummet.

Jag trivs verkligen i mitt sovrum och det får mig att känna mig lugn. Ljusa, mjuka färger.