Mitt svar är: nej

Oj oj. Var ska jag börja?
Det trillade in ett sms tidigare idag.
Från ett nummer som jag inte hade inlagt i min mobil så det stod inget namn, bara ett nummer.
Men det var något bekant med numret. Har sett det förr. Har framförallt slagit det numret förr.
"Hej. Längesen. Hur mår du? Kram."
Var tvungen att kolla numret på eniro.se för att vara säker.
Jodå. Det var från H.
Vem är då H? Jo, vi träffades vintern 2008. Jag föll pladask.
Han var uppvaktande, söt och ödmjuk.
Jag däremot var enbart naiv.
Jag trodde att han ville samma sak som jag. Han sa faktiskt att han ville samma sak som jag.
Jag fick våren 2009 lära mig att H inte menade vad han sagt. Jag vet än idag inte om han sa alla de där fina sakerna bara för att få omkull mig. Eller om han faktiskt menade dem när han sa dem.
Men i alla fall så ville jag till slut mer än han. Jag gav mer än han. När jag tänker efter var det nog bara jag som gav. Och jag fick inte så mycket tillbaka.
Men det gjorde mig inget just då, för jag ville så gärna.
Jag visste inom mig från början att det aldrig skulle gå. Vi kom från 2 olika världar.
2 olika kulturer. Vi var 2 väldigt olika personer.
Det tog slut. Gick några månader. Han dök upp igen. Jag fanns där. Hoppet vaknade till liv.
Min kärlek vaknade till liv. Han försvann.
Sen dök han faktiskt upp en tredje gång. Då var jag lite mer bestämd och sa att jag inte ville leka.
Han var ångerfull och sa att han trodde att han ville. Han hade saknat mig. Fanns ingen som mig.
Han stannade inte länge den gången. Och jag glömde honom på allvar. Såg honom ofta när jag skulle gå av tåget på väg hem från jobbet. Han skulle alltid på det tåget som jag gick av. Vi undvek varandras blickar och sa aldrig hej. Jag: för att jag ville glömma, ville inte trilla i fällan igen. Han: förmodligen av skam.

Och idag dök han alltså upp en fjärde gång.
Jag svarade: "Hej. Vad har du på hjärtat?/S"
Fick svar inom några minuter.
H - "Har saknat dig. Hur mår du?"
S - "Mina vänner och min familj vet hur jag mår, det räcker så för mig."
H - "Varför vill du inte svara på frågan?"
S - "För att du inte har med det att göra."
H - "Jag blir orolig nu. Är du sjuk?"
S - "Det hade du vetat om du hade funnits kvar i mitt liv. Trevlig helg."
H - "Detsamma. Kram."

Lika snabbt som han kom in i mitt liv försvann han igen.
Men denna gången var det mitt beslut.