Julen väcker tankar & känslor till liv.

Att det nu är dags för jul för mig ett år bakåt i tiden.
Julen får mig att tänka på hur jag mådde förra julen. All ovisshet. Alla sjukhusbesök.
Saker och ting är annorlunda nu. Väldigt annorlunda. Men samtidigt väldigt mycket samma.
Rädslor finns kvar. Oro finns kvar.
Inte alls som förra året. Men ändå. Imitt stilla sinne hade jag nog trott att allt skulle vara som vanligt denna julen. Det är det inte. Men å andra sidan finns inte mitt gamla "som vanligt" längre. Jag håller ju på att skapa ett nytt.

Jag är väldigt dum mot mig själv ibland och tänker att jag inte har kommit någonvart under detta året. Det HAR jag. Folk i min närhet är duktiga på att påminna mig om det och när de säger det håller jag med. Men jag måste själv börja göra mig uppmärksam på det. Jag förtjänar det. Att klappa mig på axeln och sträcka på mig. Även om jag har gett upp många kamper under detta året har jag också vunnit många.

2012 ska bli året då jag ska vara väldigt snäll mot mig själv.

Memory Lane

Har verkligen vandrat längs med minnenas aveny idag. Lovat mamma att gå igenom lite lådor med gamla saker som stått på vinden.

Det dök upp gamla skolböcker, skolkataloger, foton, filmer, teckningar. Snacka om att minnen väcktes till liv.

Där var också ett fotoalbum från 19-20 års ålder. Fotona på mig & Anna gjorde så ont att se. Jag kunde inte sluta titta på dem. Att försöka förstå att hon inte finns mer när jag ser henne så levande på bilderna. Försökte att fokusera på allt roligt vi hade och alla fina stunder vi delat. Kunde till slut skratta åt hur vi såg ut och hur roligt vi såg ut att ha.

Men det är läskigt så starka minnen foton kan väcka. Man åker tillbaka. Till där och då.
Men så snart man packar ner dem hamnar man åter här och nu.