Att gå vilse är ett sätt att lära sig att hitta.

Tillfälligt avbrott

Fick ett boktips i förra veckan hos beteendevetaren.

Tillfälligt avbrott - om att hitta ny energi när stressen satt stopp av Gun Britt Larsson och Åsa Joelsson.

Titeln fångade direkt min uppmärksamhet.
Tillfälligt avbrott.
Det är ju det jag har.

Det finns så många namn.
Utbrändhet. Utmattningssyndrom. Hjärnstress. Gått in i väggen. Gått i taket. Otillräcklighetssyndrom. Urladdning. Stresskollaps. Stressutlöst utmattningsreaktion. Utmattningsdepression.

Sedan detta drabbade mig 27/10-2010 har jag inte vetat vad jag ska kalla detta. Detta jag lider av nu. Utbrändhet känns som ett ord som har använts så mycket i media och i folkmun att det inte tas på allvar längre. Gå in i väggen känns alltför vagt och flummigt.

Men nu, när jag fick tipset om denna boken och gick till biblioteket för att låna den hittade jag orden som beskriver mitt tillstånd.
Tillfälligt avbrott.

20 steg framåt, 2 steg bakåt

Igår var en riktig skitdag. Sämsta dagen sedan kring nyår.
Blir så frustrerad och ledsen, för det har verkligen känts som att jag har tagit 20 steg framåt den senaste tiden.
Gårdagen kändes som 2 steg bakåt.
Får trösta mig med att de bra dagarna är fler än de dåliga just nu.

Och jag har ju hela tiden fått höra att det kommer att komma sådana riktiga skitdagar.
Måste bara lära mig att hantera dem.
Hanterade inte gårdagen med bravur direkt. Men jag tog mig igenom den.
Och faktum är att jag hanterade den bättre än skitdagarna jag hade i höstas/vintras.
Så, måste väl få säga: Bra Sandra!

Läste någonstans något i stil med: "Även långsamt leder framåt."