Jodå, han dök upp. Med blandat resultat hos systerbarnen.
Lilla var nöjd och hjälpte till med julklappsutdelningen. Store var mindre nöjd och surade lite.
Jag hade inte förväntat mig några julklappar så blev väldigt glad när jag fick 3 stycken perfekta sådana.
Pengar. Övernattning på ett spahotell. 4 stbiocheckar.
Längtar allra mest efter att få åka på spa. Det blir en mysig tur med storasyster. Brunch, spa-avdelningen, god middag, massage, hotellfrukost, spa-avdelningen igen. Hade kunnat åka NU.
God fortsättning!
söndag 25 december 2011
lördag 24 december 2011
fredag 23 december 2011
Inte ett ljud..
Har inte hört ett ljud från E på evigheter.
Bestämde mig i höstas för att jag inte skulle höra av mig på ett tag. Det taget har nu varat i 2,5 månader.
Jag saknar honom.
Men han måste också sträcka ut handen.
På julen brukar jag alltid skicka en låda med svensk julmat till honom. Jag vet att det gör honom glad & nostalgisk. I år kommer han inte att få någon låda. Jag undrar hur han tänker. Är han medveten om att vi inte har pratat på så länge? Kommer han när han saknar den svenska julmaten tänka på mig?
Vill bara slänga iväg ett sms. Men något i mig säger stopp. Jag vet att jag kommer att ge efter imorgon. Jag vill ju att han ska veta att jag bryr mig. Men jag hade behövt höra detsamma från honom ibland.
Bestämde mig i höstas för att jag inte skulle höra av mig på ett tag. Det taget har nu varat i 2,5 månader.
Jag saknar honom.
Men han måste också sträcka ut handen.
På julen brukar jag alltid skicka en låda med svensk julmat till honom. Jag vet att det gör honom glad & nostalgisk. I år kommer han inte att få någon låda. Jag undrar hur han tänker. Är han medveten om att vi inte har pratat på så länge? Kommer han när han saknar den svenska julmaten tänka på mig?
Vill bara slänga iväg ett sms. Men något i mig säger stopp. Jag vet att jag kommer att ge efter imorgon. Jag vill ju att han ska veta att jag bryr mig. Men jag hade behövt höra detsamma från honom ibland.
torsdag 22 december 2011
Julen väcker tankar & känslor till liv.
Att det nu är dags för jul för mig ett år bakåt i tiden.
Julen får mig att tänka på hur jag mådde förra julen. All ovisshet. Alla sjukhusbesök.
Saker och ting är annorlunda nu. Väldigt annorlunda. Men samtidigt väldigt mycket samma.
Rädslor finns kvar. Oro finns kvar.
Inte alls som förra året. Men ändå. Imitt stilla sinne hade jag nog trott att allt skulle vara som vanligt denna julen. Det är det inte. Men å andra sidan finns inte mitt gamla "som vanligt" längre. Jag håller ju på att skapa ett nytt.
Jag är väldigt dum mot mig själv ibland och tänker att jag inte har kommit någonvart under detta året. Det HAR jag. Folk i min närhet är duktiga på att påminna mig om det och när de säger det håller jag med. Men jag måste själv börja göra mig uppmärksam på det. Jag förtjänar det. Att klappa mig på axeln och sträcka på mig. Även om jag har gett upp många kamper under detta året har jag också vunnit många.
2012 ska bli året då jag ska vara väldigt snäll mot mig själv.
Julen får mig att tänka på hur jag mådde förra julen. All ovisshet. Alla sjukhusbesök.
Saker och ting är annorlunda nu. Väldigt annorlunda. Men samtidigt väldigt mycket samma.
Rädslor finns kvar. Oro finns kvar.
Inte alls som förra året. Men ändå. Imitt stilla sinne hade jag nog trott att allt skulle vara som vanligt denna julen. Det är det inte. Men å andra sidan finns inte mitt gamla "som vanligt" längre. Jag håller ju på att skapa ett nytt.
Jag är väldigt dum mot mig själv ibland och tänker att jag inte har kommit någonvart under detta året. Det HAR jag. Folk i min närhet är duktiga på att påminna mig om det och när de säger det håller jag med. Men jag måste själv börja göra mig uppmärksam på det. Jag förtjänar det. Att klappa mig på axeln och sträcka på mig. Även om jag har gett upp många kamper under detta året har jag också vunnit många.
2012 ska bli året då jag ska vara väldigt snäll mot mig själv.
Tillbaka?
Ja, kanske.
Jag har verkligen varit tom på ord. 3 månaders tystnad.
Det finns massor med ord & tankar inom mig men jag har inte kunnat få ut dem. Det har suttit som ett lås på ventilen. Den står inte på vid gavel än. Och kanske ska den aldrig göra det igen. Men det har börjat pysa ut lite, då och då.
Jag har verkligen varit tom på ord. 3 månaders tystnad.
Det finns massor med ord & tankar inom mig men jag har inte kunnat få ut dem. Det har suttit som ett lås på ventilen. Den står inte på vid gavel än. Och kanske ska den aldrig göra det igen. Men det har börjat pysa ut lite, då och då.
lördag 20 augusti 2011
Tom på ord.
Just nu är jag tom på ord. Har många tankar & känslor inom mig. Det bubblar. Och rinner över ibland. Men ändå kan jag inte skriva. Det kommer ingenting.
Tror jag måste få lite av alla dessa känslor & tankar att falla på plats först.
När skrivlusten infinner sig igen kommer jag tillbaka.
onsdag 10 augusti 2011
söndag 7 augusti 2011
Unnar mig lathet idag.
Kom igång sent idag. Sen frukost. Gjorde mig iordning sent. Visste inte vad jag skulle hitta på så tog bara en liten tur till en möbelaffär här i närheten. Gick och tittade lite.
Funderade på om jag skulle göra något mer, men nej.
Väl hemma funderade jag på om jag skulle ta på mig promenad-kläderna och gå en runda.
Blåst, regn och lite ruggigt ute.
Nej, jag unnar mig lathet idag. Tog på mjukiskläderna och ska läsa ut min bok och sen se om där är nåt skräp på tv:n. En riktig söndag i mina ögon.
Funderade på om jag skulle göra något mer, men nej.
Väl hemma funderade jag på om jag skulle ta på mig promenad-kläderna och gå en runda.
Blåst, regn och lite ruggigt ute.
Nej, jag unnar mig lathet idag. Tog på mjukiskläderna och ska läsa ut min bok och sen se om där är nåt skräp på tv:n. En riktig söndag i mina ögon.
The Birthday Party
Jag är helt såld.
Vee Speers är en konstnär/fotograf från Australien som är helt fantastisk.
Vee Speers är en konstnär/fotograf från Australien som är helt fantastisk.
Hennes utställning 'The Birthday Party' är detsamma.
Funderar på att beställa 2-3 planscher. Har lite svårt för att bestämma mig för vilka jag ska välja bara. Jag tror att det blir dessa 3. Vad sägs..?
söndag 31 juli 2011
Memory Lane
Har verkligen vandrat längs med minnenas aveny idag. Lovat mamma att gå igenom lite lådor med gamla saker som stått på vinden.
Det dök upp gamla skolböcker, skolkataloger, foton, filmer, teckningar. Snacka om att minnen väcktes till liv.
Där var också ett fotoalbum från 19-20 års ålder. Fotona på mig & Anna gjorde så ont att se. Jag kunde inte sluta titta på dem. Att försöka förstå att hon inte finns mer när jag ser henne så levande på bilderna. Försökte att fokusera på allt roligt vi hade och alla fina stunder vi delat. Kunde till slut skratta åt hur vi såg ut och hur roligt vi såg ut att ha.
Men det är läskigt så starka minnen foton kan väcka. Man åker tillbaka. Till där och då.
Men så snart man packar ner dem hamnar man åter här och nu.
Det dök upp gamla skolböcker, skolkataloger, foton, filmer, teckningar. Snacka om att minnen väcktes till liv.
Där var också ett fotoalbum från 19-20 års ålder. Fotona på mig & Anna gjorde så ont att se. Jag kunde inte sluta titta på dem. Att försöka förstå att hon inte finns mer när jag ser henne så levande på bilderna. Försökte att fokusera på allt roligt vi hade och alla fina stunder vi delat. Kunde till slut skratta åt hur vi såg ut och hur roligt vi såg ut att ha.
Men det är läskigt så starka minnen foton kan väcka. Man åker tillbaka. Till där och då.
Men så snart man packar ner dem hamnar man åter här och nu.
fredag 15 juli 2011
Den inre kretsen
Är lyckligt lottad med att ha ett par riktigt nära vänner. Som finns där i vått och torrt. Som man kan skratta med. Som man kan totalt bryta ihop med. Gråta förtvivlat. Som stöttar när man har det svårt. Som finns därnär man sen är redo igen. Som låter sig stöttas och tröstas. Som man kan vara sig själv med.
Ibland glömmer man bort hur bra man har det. Jag försöker göra mig själv uppmärksam på det med jämna mellanrum.
Idag tänker jag hålla den tanken nära tillhands.vänner
Ibland glömmer man bort hur bra man har det. Jag försöker göra mig själv uppmärksam på det med jämna mellanrum.
Idag tänker jag hålla den tanken nära tillhands.vänner
torsdag 14 juli 2011
Marknaden som regnade bort
Regn. Regn. Regn.2 dagar om året är det marknad i byn där jag är uppväxt. Det är typ byns höjdpunkt.
Jag har aldrig varit så väldigt förtjust i denna marknad men man har liksom hängt med.
De senaste åren har jag inte varit där, men i år har jag ju ledigt dessa dagarna. Så jag tänkte att det kunde vara mysigt att gå en tur där och se på folk.
Men det har ösregnat hela dagen. Först nu börjar det spricka upp. Men jag trotsade iaf vädergudarna och cyklade dit i regnkläder med min mamma.
Vilket resulterade i att jag nu är trött, frusen och slö.
Fick precis sms från en gammal kompis som frågade om jag ville komma över på lite grillfest..låter trevligt, men jag blir nog hemma under filten.
Om det är fint väder imorgon kan jag tänka mig att bjuda gudbarnen på en karusell eller två dock.
Underbara dagar vid hav & sjö.
Helgen i Göteborg/Mellerud/Köpmannebro blev precis så härlig som jag hoppades att den skulle bli.
Ett härligt tjejgäng med glatt humör och fint väder som tillät mycket sol och bad.
Vi gjorde inte direkt succé i beachvolleyturneringen, men vi hade roligt och vi var bättre än vi själva trott.
I måndags hade vi tänkt göra stan i Göteborg men det fina vädret lockade oss till Marstrand istället. Jag hade aldrig varit där tidigare så jag var inte svår att övertala. Vilken fantastisk plats. Dit vill jag igen.
Denna helgen gav mig så mycket energi och jag fick känna mig så stark.
Nu är man på hemmaplan igen, och det är ju alltid skönt att komma hem.
Har dragit igång lilla projektet i köket igen med målning. Nu är det bordet och stolarnas tur att målas antikvita. Och det är riktigt ruskväder ute så det är ganska mysigt att vara hemma och pyssla. Kommer dock att åka till mina föräldrar strax, det är nämligen marknad i byn så jag tänka åka dit och ta en tur på marknaden. Om det dåliga vädret inte tillåter en tur på marknaden nobbar jag inte hemmamys istället.
Har exakt en veckas ledighet kvar idag. Det blir (ev marknad), kalas för systerbarnen, måla färdigt köksmöblemanget, en tur till Köpenhamn/Helsingör, träffa vänner och umgås med familjen.
Härligt!
Ett härligt tjejgäng med glatt humör och fint väder som tillät mycket sol och bad.
Vi gjorde inte direkt succé i beachvolleyturneringen, men vi hade roligt och vi var bättre än vi själva trott.
I måndags hade vi tänkt göra stan i Göteborg men det fina vädret lockade oss till Marstrand istället. Jag hade aldrig varit där tidigare så jag var inte svår att övertala. Vilken fantastisk plats. Dit vill jag igen.
Denna helgen gav mig så mycket energi och jag fick känna mig så stark.
Nu är man på hemmaplan igen, och det är ju alltid skönt att komma hem.
Har dragit igång lilla projektet i köket igen med målning. Nu är det bordet och stolarnas tur att målas antikvita. Och det är riktigt ruskväder ute så det är ganska mysigt att vara hemma och pyssla. Kommer dock att åka till mina föräldrar strax, det är nämligen marknad i byn så jag tänka åka dit och ta en tur på marknaden. Om det dåliga vädret inte tillåter en tur på marknaden nobbar jag inte hemmamys istället.
Har exakt en veckas ledighet kvar idag. Det blir (ev marknad), kalas för systerbarnen, måla färdigt köksmöblemanget, en tur till Köpenhamn/Helsingör, träffa vänner och umgås med familjen.
Härligt!
torsdag 7 juli 2011
Rymmer snart norrut.
Imorgon styr vi kosan mot Göteborg.
Det ska bli tjejhelg i Mellerud med fest, mys & beachvolleybollturnering. På söndag åker vi tillbaka till Göteborg och myser där fram till tisdag.
Ser väldigt mycket framemot denna helgen.
Få koppla bort tankar och känslor lite. Rymma.
Bara ha roligt & njuta.
Har jag glömt att säga att jag har semester?
I 2 fina veckor.
Det ska bli tjejhelg i Mellerud med fest, mys & beachvolleybollturnering. På söndag åker vi tillbaka till Göteborg och myser där fram till tisdag.
Ser väldigt mycket framemot denna helgen.
Få koppla bort tankar och känslor lite. Rymma.
Bara ha roligt & njuta.
Har jag glömt att säga att jag har semester?
I 2 fina veckor.
söndag 3 juli 2011
3 dagar kvar..
...sen har jag 2 veckors semester. Hur skönt ska inte det bli på en skala?
Det blir en långweekend i Göteborg/Köpmannebro/Mellerud med ett gäng underbara tjejer. Mys med familjen. Österlentur med C. Lata dagar på stranden (förhoppningsvis).
Längtar.
Det blir en långweekend i Göteborg/Köpmannebro/Mellerud med ett gäng underbara tjejer. Mys med familjen. Österlentur med C. Lata dagar på stranden (förhoppningsvis).
Längtar.
Om att säga sin mening och stå fast vid den.
Tidigare har jag oftast varit en människa som har format mig efter en viss situation.
Om man tänker på t.ex jobbet. Därför har jag alltid varit en person som folk har haft lätt för att samarbeta med och ha att göra med.
Men jag ska ju lära mig att våga vara lite kantig och inte alltid rund och mjuk.
I fredags sattes detta på prov. Genom en sån skitsak som att vi ska byta platser på jobb.
Vår teamleader skickade ut den nya placeringen och hon gick sen runt och frågade vad folk tyckte. Jag satt och tittade på den ett tag och klumpen i magen växte. Den nya placeringen innebar att jag skulle sitta mestadels med människor jag inte känner. Klumpen växte.
Till sist kallade jag på min teamleader och sa att detta känner jag mig inte bekväm med.
Hon sa att hon var lite beredd på det och att hon ändrar på det.
Hon kunde dock inte bara byta plats på mig och en annan, för det fanns andra saker att ta hänsyn till. En är döv på ena örat och måste sitta på en viss plats. En får inte sitta där det är drag. En måste sitta med ryggen mot dörren. Osv. Flera engagerade sig i att försöka hjälpa vår teamleader med att få rätt på det hela. Och jag hörde att hon var lite smått irriterad över att hon fick lägga mer tid på detta.
I normala fall hade jag till slut sagt "nej, men struntsamma, vi gör som det var tänkt från början". För jag är inte van vid att ställa krav eller ge andra merarbete. Jag har ju alltid format mig. Men nu var jag kantig och passade inte in i formen som fanns.
Jag fick direkt dåligt samvete och kände mig till besvär. Samtidigt som jag i efterhand är glad för att jag inte ändrade mig. Att jag stod upp för vad jag kände.
Men det är svårt detta. Och detta var bara första gången. Det ska komma väldigt många fler gånger där jag måste säga nej.
Har försökt att inte tänka över detta under helgen, men det dyker upp emellanåt. Då måste jag försöka slå bort det och säga till mig själv "Sluta, det är ingen annan som tänker på detta och ingen som kommer tycka mindre om mig pga detta!".
Så nu försöker jag att bara släppa det och se det som att jag klarade det första testet!
Om man tänker på t.ex jobbet. Därför har jag alltid varit en person som folk har haft lätt för att samarbeta med och ha att göra med.
Men jag ska ju lära mig att våga vara lite kantig och inte alltid rund och mjuk.
I fredags sattes detta på prov. Genom en sån skitsak som att vi ska byta platser på jobb.
Vår teamleader skickade ut den nya placeringen och hon gick sen runt och frågade vad folk tyckte. Jag satt och tittade på den ett tag och klumpen i magen växte. Den nya placeringen innebar att jag skulle sitta mestadels med människor jag inte känner. Klumpen växte.
Till sist kallade jag på min teamleader och sa att detta känner jag mig inte bekväm med.
Hon sa att hon var lite beredd på det och att hon ändrar på det.
Hon kunde dock inte bara byta plats på mig och en annan, för det fanns andra saker att ta hänsyn till. En är döv på ena örat och måste sitta på en viss plats. En får inte sitta där det är drag. En måste sitta med ryggen mot dörren. Osv. Flera engagerade sig i att försöka hjälpa vår teamleader med att få rätt på det hela. Och jag hörde att hon var lite smått irriterad över att hon fick lägga mer tid på detta.
I normala fall hade jag till slut sagt "nej, men struntsamma, vi gör som det var tänkt från början". För jag är inte van vid att ställa krav eller ge andra merarbete. Jag har ju alltid format mig. Men nu var jag kantig och passade inte in i formen som fanns.
Jag fick direkt dåligt samvete och kände mig till besvär. Samtidigt som jag i efterhand är glad för att jag inte ändrade mig. Att jag stod upp för vad jag kände.
Men det är svårt detta. Och detta var bara första gången. Det ska komma väldigt många fler gånger där jag måste säga nej.
Har försökt att inte tänka över detta under helgen, men det dyker upp emellanåt. Då måste jag försöka slå bort det och säga till mig själv "Sluta, det är ingen annan som tänker på detta och ingen som kommer tycka mindre om mig pga detta!".
Så nu försöker jag att bara släppa det och se det som att jag klarade det första testet!
lördag 2 juli 2011
En bortglömd blogg och en förlorad vän.
Jag har ignorerat bloggen. Glömt bort. Negligerat.
Jag vet egentligen inte varför. Om jag inte har orkat? Om jag inte har velat?
Exakt en månad sedan mitt senaste inlägg. Under denna tiden har både mycket och inget hänt.
Det största (och värsta) som har hänt är att en vän har lämnat oss. Gått bort. För 8 månader sedan påbörjade hon kampen mot cancern. Till en början såg det verkligen ut som att hon skulle vinna kampen. Men plötsligt blev hon chanslös. Jag kommer aldrig att glömma henne och hon fattas många. Jag tror fortfarande att jag är chockad och inte helt har förstått, så jag har inga fler ord.
När något så hemskt inträffar kommer man ner på jorden och inser vad som egentligen är viktigt. Vad som gör skillnad för mig. Alla andra problem eller bekymmer känns pyttesmå.
Anna, jag tänker på dig hela tiden.
Jag vet egentligen inte varför. Om jag inte har orkat? Om jag inte har velat?
Exakt en månad sedan mitt senaste inlägg. Under denna tiden har både mycket och inget hänt.
Det största (och värsta) som har hänt är att en vän har lämnat oss. Gått bort. För 8 månader sedan påbörjade hon kampen mot cancern. Till en början såg det verkligen ut som att hon skulle vinna kampen. Men plötsligt blev hon chanslös. Jag kommer aldrig att glömma henne och hon fattas många. Jag tror fortfarande att jag är chockad och inte helt har förstått, så jag har inga fler ord.
När något så hemskt inträffar kommer man ner på jorden och inser vad som egentligen är viktigt. Vad som gör skillnad för mig. Alla andra problem eller bekymmer känns pyttesmå.
Anna, jag tänker på dig hela tiden.
onsdag 8 juni 2011
Ledig onsdag
Just nu arbetar jag måndag, tisdag, torsdag & fredag.
Ganska skönt att vara ledig på onsdagen då det bara blir två stycken 2-dagars-omgångar.
Så nu är halva denna veckan gjord. Och dagarna på jobbet går så snabbt.
Idag på lediga dagen har jag varit ute och gått en rejäl runda. När jag kommit halvvägs var jag genomsvettig...då inte pga min dåliga kondition utan på det klibbiga & kvalmiga vädret.
Hoppas på rejält regn- och åskväder inatt som kan göra luften lite friskare igen.
På lördag är det dags för lite födelsedagsmys hos syster & CO. Svågern fyllde år i måndags och syrran fyller år på måndag. Alltid samma problem dock; vad köper man? Har ordnat till svågern nu och har nog tänkt ut en bra plan till syrrans present.
Jag hoppas på fint väder på lördag så att man kan åka till Ystad redan på förmiddagen och spendera dagen på stranden. Har lyckats locka Tessan att göra mig sällskap på stranden om vädret tillåter. Borde kolla väderprognos för jag kommer bli besviken om det inte är strandväder...
Ganska skönt att vara ledig på onsdagen då det bara blir två stycken 2-dagars-omgångar.
Så nu är halva denna veckan gjord. Och dagarna på jobbet går så snabbt.
Idag på lediga dagen har jag varit ute och gått en rejäl runda. När jag kommit halvvägs var jag genomsvettig...då inte pga min dåliga kondition utan på det klibbiga & kvalmiga vädret.
Hoppas på rejält regn- och åskväder inatt som kan göra luften lite friskare igen.
På lördag är det dags för lite födelsedagsmys hos syster & CO. Svågern fyllde år i måndags och syrran fyller år på måndag. Alltid samma problem dock; vad köper man? Har ordnat till svågern nu och har nog tänkt ut en bra plan till syrrans present.
Jag hoppas på fint väder på lördag så att man kan åka till Ystad redan på förmiddagen och spendera dagen på stranden. Har lyckats locka Tessan att göra mig sällskap på stranden om vädret tillåter. Borde kolla väderprognos för jag kommer bli besviken om det inte är strandväder...
lördag 4 juni 2011
En kväll med mig själv
Jag bestämde mig för att ta en lugn kväll med mig själv idag.
Har varit übersocial denna veckan så jag unnar mig en lugn kväll hos mina föräldrar på landet.
Dom är iväg på fest så det är lugna gatan här.
Tänkte laga lite god mat & se en film. Kanske komma tidigt i säng så att jag kommer in i tidigt-i-säng-rytmen inför jobb på måndag.
Nu är frågan bara vad jag ska laga till mat?
Funderar på om jag skulle steka lite nypotatis och göra lite Black & White-aktigt till det.
Rödvinssås, lite bea och gott kött.
Kräver dock lite jobb. Tar mig en funderare så länge tills hungern börjar komma.
Har varit übersocial denna veckan så jag unnar mig en lugn kväll hos mina föräldrar på landet.
Dom är iväg på fest så det är lugna gatan här.
Tänkte laga lite god mat & se en film. Kanske komma tidigt i säng så att jag kommer in i tidigt-i-säng-rytmen inför jobb på måndag.
Nu är frågan bara vad jag ska laga till mat?
Funderar på om jag skulle steka lite nypotatis och göra lite Black & White-aktigt till det.
Rödvinssås, lite bea och gott kött.
Kräver dock lite jobb. Tar mig en funderare så länge tills hungern börjar komma.
What a week.
Har jobbat 3 dagar denna veckan;måndag, tisdag & onsdag. Detta var faktiskt min sista vecka på 25%. Jag kan inte förstå att jag redan gjort min första månad tillbaka på jobbet. Galet vad tiden går.
I måndags efter jobbet åkte jag till Nordhavn i östra Köpenhamn där jag skulle hälsa på min tidigare kollega Izabella. Främsta anledningen till besöket var att få träffa 10 dagar gamla Isaac. Men det var självklart kul att träffa Iza, hennes man Ronn och lille Elias 3 år också. Fika, bebismys, Elias-bus och skvaller fyllde en hel eftermiddag och halva kvällen. Gissa om jag sov gott den natten?
I tisdags unnade jag mig en lugn kväll hemma. Utan planer. Jag har ju lovat att ha minst 2 sådana vardagskvällar varje vecka. Så efter jobbet var jag och köpte nya stolsdynor till mina nya balkongstolar. Väldigt fina, randiga, på Åhléns blev det.
I onsdags efter jobbet hämtade Tessan upp mig. Vi åkte sen och handlade lite god mat och sen körde vi hem till henne. En kväll i soffan blev det. Jag hade egentligen tänkt åka hem i torsdags men vi ändrade den planen. Vi körde till Trelleborg och köpte ytterkrukor och sen vidare till Vellingeblomman. Sen hade vi trädgårdstjänst hela eftermiddagen. På kvällen lagade vi återigen lite god middag och däckade i soffan. Mys. Sen igår åkte jag hem!
Nu har jag åkt till mina föräldrar då jag har lovat att hjälpa min fader ikväll när de ska på fest. Klart man ställer upp. Funderar på om jag ska ringa en gammal kompis här och fråga vad de ska göra eller om jag bara ska njuta av en lugn kväll ensam? Får fundera lite till tror jag.
Imorgon åker jag hem till stan igen.
Ett jäkla åkande det har varit denna veckan.
Nästa vecka ska jag nog hålla mig i stan. Parkera där.
I måndags efter jobbet åkte jag till Nordhavn i östra Köpenhamn där jag skulle hälsa på min tidigare kollega Izabella. Främsta anledningen till besöket var att få träffa 10 dagar gamla Isaac. Men det var självklart kul att träffa Iza, hennes man Ronn och lille Elias 3 år också. Fika, bebismys, Elias-bus och skvaller fyllde en hel eftermiddag och halva kvällen. Gissa om jag sov gott den natten?
I tisdags unnade jag mig en lugn kväll hemma. Utan planer. Jag har ju lovat att ha minst 2 sådana vardagskvällar varje vecka. Så efter jobbet var jag och köpte nya stolsdynor till mina nya balkongstolar. Väldigt fina, randiga, på Åhléns blev det.
I onsdags efter jobbet hämtade Tessan upp mig. Vi åkte sen och handlade lite god mat och sen körde vi hem till henne. En kväll i soffan blev det. Jag hade egentligen tänkt åka hem i torsdags men vi ändrade den planen. Vi körde till Trelleborg och köpte ytterkrukor och sen vidare till Vellingeblomman. Sen hade vi trädgårdstjänst hela eftermiddagen. På kvällen lagade vi återigen lite god middag och däckade i soffan. Mys. Sen igår åkte jag hem!
Nu har jag åkt till mina föräldrar då jag har lovat att hjälpa min fader ikväll när de ska på fest. Klart man ställer upp. Funderar på om jag ska ringa en gammal kompis här och fråga vad de ska göra eller om jag bara ska njuta av en lugn kväll ensam? Får fundera lite till tror jag.
Imorgon åker jag hem till stan igen.
Ett jäkla åkande det har varit denna veckan.
Nästa vecka ska jag nog hålla mig i stan. Parkera där.
söndag 29 maj 2011
Italiensk buffé a la Sandra
Insalata di pasta da Milano
Torta al cioccolato 
Torta di verdure
Melone con prosciutto
Insalata caprese
Bruschetta
Salame é carciofo
Varie...parmigiano patatine, salsiccia.. Behöver jag ens säga att alla var väldigt mätta & belåtna?
lördag 28 maj 2011
Kökspersonalen är trött
Inledde dagen med att köra och handla.
Idag ska familjen fira min födelsedag och jag ska bjuda på italiensk buffé.
Har stått i köket hela dagen och är nu äntligen klar.
Bilder kommer sen. Det kommer att bli så gott!
Idag ska familjen fira min födelsedag och jag ska bjuda på italiensk buffé.
Har stått i köket hela dagen och är nu äntligen klar.
Bilder kommer sen. Det kommer att bli så gott!
fredag 27 maj 2011
A Mouse in a House
Idag besökte jag för första gången den lilla butiken A Mouse in a House.
Jag har varit inne på deras hemsida väldigt många gånger och följer deras blogg.
Har suttit och suktat och tänkt att dit ska jag åka. Men det har aldrig blivit av.
Men idag på min lediga dag körde jag dit. Väldigt glad att jag gjorde det.
Där var väldigt fina saker och man kände att allt var handplockad och noga utvalt.
Det var nog mindre än jag föreställt mig men samtidigt så var det väldigt charmigt och välkomnande. Jag kommer tillbaka!
Här ses mina fina köp:
Färskpotatispremiär!
Idag var det premiär för året - färskpotatis stod på menyn.
Laxfilé, färskpotatis, ugnsrostade rotfrukter och romsås.
Det var riktigt smaskigt!
måndag 23 maj 2011
Om att kunna njuta av ensamhet.
Jag har alltid kunnat njuta av att vara ensam.
Njuta av min egentid.
Men sedan i höstas har jag inte kunnat göra det. Jag har undvikit att vara ensam, för det har bara varit så jobbigt.
Så nu försöker jag jobba på detta. Få tillbaka det sköna med att vara ensam. Och att vara ensam hemma hos mig. Det går ganska bra. Men nätterna är jobbiga. Sover inte så bra.
Dock är det bättre nu än för ett tag sen. Så jag ser framsteg.
Jag tror dock att det kommer att gå bättre ju mer jag kommer att jobba.
Just nu jobbar jag bara 25%, vilket innebär att jag är hemifrån ca 5 timmar inkl pendling.
Det innebär att jag trots allt är hemma ganska mycket. Och precis som när jag var sjukskriven blir dagarna väldigt långa. Så allteftersom jag börjar jobba mer kommer det säkert kännas bättre och framförallt så ser jag framemot den där tröttheten som man bara kan få efter att man jobbat en hel vecka.
Jag & min kompis Nettan har pratat mycket om det. Vi var sjukskrivna under samma period, men av olika anledningar. Och vi pratade just om den där fredags-tröttheten. När man kommer hem och är helt slut, knappt orkar äta och somnar tidigt i soffan. Tidigare gnällde man över detta fenomen och att varje fredagskväll förstördes av denna trötthet.
När vi gick sjukskrivna kände man aldrig den där tröttheten. Visst kunde man vara trött, men inte av att man gjort något och fått ta lite slut på sig själv. Det var först när man inte kände den som man saknade den. När Nettan kom tillbaka och jobbade kände hon den ganska snabbt så jag tror att det snart är min tur.
De dagar jag jobbar har jag dock ofta ont i huvudet nu. Inte monster-huvudvärk men sån där jobbig som ligger och trycker i pannan. Jag tror bara det är att kroppen är ovan just nu och att det fortfarande är mycket för mig nu i början. Lära mig allt på jobbet, pendlingen och alla tankar.
Men det går framåt.
Njuta av min egentid.
Men sedan i höstas har jag inte kunnat göra det. Jag har undvikit att vara ensam, för det har bara varit så jobbigt.
Så nu försöker jag jobba på detta. Få tillbaka det sköna med att vara ensam. Och att vara ensam hemma hos mig. Det går ganska bra. Men nätterna är jobbiga. Sover inte så bra.
Dock är det bättre nu än för ett tag sen. Så jag ser framsteg.
Jag tror dock att det kommer att gå bättre ju mer jag kommer att jobba.
Just nu jobbar jag bara 25%, vilket innebär att jag är hemifrån ca 5 timmar inkl pendling.
Det innebär att jag trots allt är hemma ganska mycket. Och precis som när jag var sjukskriven blir dagarna väldigt långa. Så allteftersom jag börjar jobba mer kommer det säkert kännas bättre och framförallt så ser jag framemot den där tröttheten som man bara kan få efter att man jobbat en hel vecka.
Jag & min kompis Nettan har pratat mycket om det. Vi var sjukskrivna under samma period, men av olika anledningar. Och vi pratade just om den där fredags-tröttheten. När man kommer hem och är helt slut, knappt orkar äta och somnar tidigt i soffan. Tidigare gnällde man över detta fenomen och att varje fredagskväll förstördes av denna trötthet.
När vi gick sjukskrivna kände man aldrig den där tröttheten. Visst kunde man vara trött, men inte av att man gjort något och fått ta lite slut på sig själv. Det var först när man inte kände den som man saknade den. När Nettan kom tillbaka och jobbade kände hon den ganska snabbt så jag tror att det snart är min tur.
De dagar jag jobbar har jag dock ofta ont i huvudet nu. Inte monster-huvudvärk men sån där jobbig som ligger och trycker i pannan. Jag tror bara det är att kroppen är ovan just nu och att det fortfarande är mycket för mig nu i början. Lära mig allt på jobbet, pendlingen och alla tankar.
Men det går framåt.
fredag 20 maj 2011
Ett år äldre - lite av en årskrönika.
..ett år bättre.
Är det inte så man säger?
Om jag vid min förra födelsedag hade fått veta vad året framöver skulle innehålla hade jag nog antingen skrattat åt detta löjliga skämt eller blivit helt förstörd.
Detta året har innehållit så mycket. Mycket av allting. Samtidigt som det också innehåller månader av ingenting. Ett vaccum.
Jag tror att jag kan säga att detta är året i mitt liv då jag har lärt mig mest om mig själv. Verkligen lärt känna mig själv. Både den jag var, är och vill vara.
Detta året har också vänskapen till mina närmaste vänner intensifierats.
När allt brakade samman var det ett fåtal som jag orkade dela allt med.
Och de fanns verkligen där. Stöttade mig. Peppade mig. Grät med mig. Skrattade med mig. Sa håll ut, dessa känslorna är inte för alltid.
Dom har accepterat mina känslor och säkert tröstat sig med att den riktiga Sandra kommer tillbaka förr eller senare. De har säkert sett glimtar av den riktiga Sandra med jämna mellanrum.
Och bandet med min familj ska vi inte snacka om. Mina föräldrar släppte allt vid kraschen.
Gentemot dem kan jag bara känna en enorm tacksamhetsskuld. Och jag har försökt att uttrycka denna tacksamhet så gott jag har kunnat. Utan dem hade det inte gått. I allafall inte gått så fort som det faktiskt gjort.
Jobbet som tidigare var bland det viktigaste för mig har fått klättra ner på min topplista.
Det ligger inte i topp. Jag hoppas att det inte kommer att göra det heller. Och om det hamnar i topp igen ska det vara för att jag har en sund relation till mitt jobb och för att jag mår bra där.
Varje år på min födelsedag blir jag en smula generad. Kommer alla dessa människorna ihåg mig? Det aningen dåliga självförtroendet ger sig tillkänna. Jag är betydelsefull och viktig för många. Jag gör skillnad. Jag är älskad.
Så nu går jag in i mitt 27:e år med tillförsikt och hopp. Hopp om att nu blir det bara bättre. Och med insikten att jag klarar det. Jag klarar kriser och krascher.
Med min fina familj och mina underbara vänner går allt.
Nu kör vi.
Är det inte så man säger?
Om jag vid min förra födelsedag hade fått veta vad året framöver skulle innehålla hade jag nog antingen skrattat åt detta löjliga skämt eller blivit helt förstörd.
Detta året har innehållit så mycket. Mycket av allting. Samtidigt som det också innehåller månader av ingenting. Ett vaccum.
Jag tror att jag kan säga att detta är året i mitt liv då jag har lärt mig mest om mig själv. Verkligen lärt känna mig själv. Både den jag var, är och vill vara.
Detta året har också vänskapen till mina närmaste vänner intensifierats.
När allt brakade samman var det ett fåtal som jag orkade dela allt med.
Och de fanns verkligen där. Stöttade mig. Peppade mig. Grät med mig. Skrattade med mig. Sa håll ut, dessa känslorna är inte för alltid.
Dom har accepterat mina känslor och säkert tröstat sig med att den riktiga Sandra kommer tillbaka förr eller senare. De har säkert sett glimtar av den riktiga Sandra med jämna mellanrum.
Och bandet med min familj ska vi inte snacka om. Mina föräldrar släppte allt vid kraschen.
Gentemot dem kan jag bara känna en enorm tacksamhetsskuld. Och jag har försökt att uttrycka denna tacksamhet så gott jag har kunnat. Utan dem hade det inte gått. I allafall inte gått så fort som det faktiskt gjort.
Jobbet som tidigare var bland det viktigaste för mig har fått klättra ner på min topplista.
Det ligger inte i topp. Jag hoppas att det inte kommer att göra det heller. Och om det hamnar i topp igen ska det vara för att jag har en sund relation till mitt jobb och för att jag mår bra där.
Varje år på min födelsedag blir jag en smula generad. Kommer alla dessa människorna ihåg mig? Det aningen dåliga självförtroendet ger sig tillkänna. Jag är betydelsefull och viktig för många. Jag gör skillnad. Jag är älskad.
Så nu går jag in i mitt 27:e år med tillförsikt och hopp. Hopp om att nu blir det bara bättre. Och med insikten att jag klarar det. Jag klarar kriser och krascher.
Med min fina familj och mina underbara vänner går allt.
Nu kör vi.
måndag 9 maj 2011
Om att bemöta det jobbiga
Det handlar denna veckan om.
Lustigt nog kom den modulen på internet-KBT:n denna vecka. Väldigt passande.
För denna veckan står flera jobbiga saker på schemat.
Men med tanke på hur jag klarade gårdagen och idag känner jag mig ganska självsäker.
Och igår var en jobbig dag, som jag bara klarade av.
Var och handlade en massa och var på XXXLutz som jag undvikit sedan jag hade en jobbig upplevelse där i höstas. Åt på restaurang. Var hemma. Gick promenad med en vän i Pildammsparken och lyxade även till det med en fika där. Var hemma ensam på kvällen, somnade som en stock.
Jobbat idag. Kändes bra. Inte alls samma ångest och oro som i torsdags. Efter jobbet mötte jag upp min kusin. Vi satte oss på ett fik och bara pratade. Hon är en av dem som förstår allt jag känner och går igenom. Så det är skönt när vi kan ses på tu man hand.
Imorgon är jag ledig. Skönt. Blir lite lugnt under dagen och sen ska jag möta min käre fader som ska övernatta hos mig för på onsdag börjar han jobba den okristliga tiden 05:30. Och med tanke på att han bor 1 timme från jobbet erbjöd jag sovplats hos mig som bor 5 minuter från hans arbetsplats. Sen är det dags för jobb på onsdag och torsdag. Bra magkänsla.
Lustigt nog kom den modulen på internet-KBT:n denna vecka. Väldigt passande.
För denna veckan står flera jobbiga saker på schemat.
Men med tanke på hur jag klarade gårdagen och idag känner jag mig ganska självsäker.
Och igår var en jobbig dag, som jag bara klarade av.
Var och handlade en massa och var på XXXLutz som jag undvikit sedan jag hade en jobbig upplevelse där i höstas. Åt på restaurang. Var hemma. Gick promenad med en vän i Pildammsparken och lyxade även till det med en fika där. Var hemma ensam på kvällen, somnade som en stock.
Jobbat idag. Kändes bra. Inte alls samma ångest och oro som i torsdags. Efter jobbet mötte jag upp min kusin. Vi satte oss på ett fik och bara pratade. Hon är en av dem som förstår allt jag känner och går igenom. Så det är skönt när vi kan ses på tu man hand.
Imorgon är jag ledig. Skönt. Blir lite lugnt under dagen och sen ska jag möta min käre fader som ska övernatta hos mig för på onsdag börjar han jobba den okristliga tiden 05:30. Och med tanke på att han bor 1 timme från jobbet erbjöd jag sovplats hos mig som bor 5 minuter från hans arbetsplats. Sen är det dags för jobb på onsdag och torsdag. Bra magkänsla.
fredag 6 maj 2011
Vinterpälsen är officiellt borta!
Vid denna tiden varje år brukar jag klippa av en ganska rejäl bit av kalufsen.
Så också i år. Idag var det dags.
7-8 cm åkte av och lockarna vilar nu skönt på axlarna.
Det känns lättare och luftigare. Detta betyder vår och sommar för mig.
Vinterpälsen är av!
Så också i år. Idag var det dags.
7-8 cm åkte av och lockarna vilar nu skönt på axlarna.
Det känns lättare och luftigare. Detta betyder vår och sommar för mig.
Vinterpälsen är av!
Första dagen avklarad
Igår var det alltså dags för första arbetsdagen sedan i höstas, och även första arbetsdagen på mitt nya jobb.
Mådde apa hela morgonen. Orolig. Ledsen. Nervös.
Men det släppte och efter lite peptalk från min kollega Anna gick det bättre och det var en bra dag. Bra magkänsla när jag gick hem.
Kommer att jobba 3 dagar i veckan och vara där 3,5 timme inkl lunch.
Tror det blir bra och lagom.
Mådde apa hela morgonen. Orolig. Ledsen. Nervös.
Men det släppte och efter lite peptalk från min kollega Anna gick det bättre och det var en bra dag. Bra magkänsla när jag gick hem.
Kommer att jobba 3 dagar i veckan och vara där 3,5 timme inkl lunch.
Tror det blir bra och lagom.
onsdag 4 maj 2011
Imorgon är det dags...
...för min första arbetsdag på 5,5 månader.
Är nervös, rädd, ivrig, förväntansfull och lite till.
Håll tummarna för mig imorgon.
Är nervös, rädd, ivrig, förväntansfull och lite till.
Håll tummarna för mig imorgon.
tisdag 3 maj 2011
Energitjuvar - igen
Jag som tidigare har tjatat om energitjuvarna i mitt liv har hittat en bok som heter:
Jag beställde 1 ex direkt och ser mycket framemot att läsa den!
"Energitjvar - i familjen, i relationen och på jobbet" av Ingalill Roos.
"Finns det någon i din närhet som gör dig oförklarligt trött och får dig att må dåligt? Någon som inte lyssnar på dig, som kränker dig och ger dig dåligt samvete? Då har du antagligen mött en energitjuv.
Energitjuven finns i alla sammanhang och kan vara vem som helst: en partner, ett syskon, en vän eller en kollega. Han eller hon bekräftar sig själv genom att nedvärdera andra och suger på så sätt energi från den drabbade.
Här får du råd om hur du lär dig känna igen handlingsmönster, kommer till insikt om att skulden inte är din och börjar sätta gränser. Du får också ta del av fallstudier som på ett inkännande sätt belyser denna problematik.
Ingalill Ros är auktioriserad socionom och samtalsterapeit. Hon är bosatt i Göteborg där hon driver en privat praktik. Hon har även varit verksam som föredragshållare."
Jag beställde 1 ex direkt och ser mycket framemot att läsa den!
söndag 1 maj 2011
Lite off
Ja, jag erkänner att jag varit lite off denna veckan.
Var på jobbet en dag och hälsade på. Det gick bra. Men oron och ångesten innan var stor.
Rädd att det inte skulle kännas bra, att behöva skjuta på starten.
Men det gick bra och kändes bra. Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med att umgås med Iza ett par timmar.
Hon är så höggravid som man kan vara och jag bad till alla högre makter att hon inte skulle börja föda barn just den eftermiddagen. Det var kul att ses igen, hon är en frisk fläkt. Även om vi fungerade bra ihop som kollegor tror jag att vi kommer att kunna vara bättre vänner nu när vi inte längre ska jobba tillsammans. Iza är en intensiv person med många och starka åsikter och jag tycker bättre om henne som vän än kollega. Sen handlar det bara om att ta tag i att ses också.
I fredagskväll var det äntligen dags för mig och Sarah att åka hem till Annika på Ön och deras fantastiska etagelägenhet. Kvällen ägnades åt god mat och uppdateringar. Det var så skönt att ses igen alla tre. Snart igen.
Helgen har jag tillåtit vara väldigt lugn. Grillat god mat och besökt lite inredningsbutiker.
Och vad händer i veckan då?
Måndag: Läkarbesök, mat + fotboll med Therese.
Tisdag: Inget planerat.
Onsdag: Läkarbesök.
Torsdag: Börja jobba! Mjukstart med 3 timmar. Blir nog mest att göra iordning min plats och prata med fina kollegor.
Fredag: Ledig och inget planerat.
Jäklar. Tänk att veckan då jag ska börja jobba är på ingång.
5,5 månader sedan jag jobbade nu. Tiden känns både lång och inte lång.
Men nu är det dags. Ser framemot det med blandade känslor. Samtidigt som jag längtar efter att komma igång är jag rädd. Men försäkringstönten i mig är redo att vakna till liv!
Var på jobbet en dag och hälsade på. Det gick bra. Men oron och ångesten innan var stor.
Rädd att det inte skulle kännas bra, att behöva skjuta på starten.
Men det gick bra och kändes bra. Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med att umgås med Iza ett par timmar.
Hon är så höggravid som man kan vara och jag bad till alla högre makter att hon inte skulle börja föda barn just den eftermiddagen. Det var kul att ses igen, hon är en frisk fläkt. Även om vi fungerade bra ihop som kollegor tror jag att vi kommer att kunna vara bättre vänner nu när vi inte längre ska jobba tillsammans. Iza är en intensiv person med många och starka åsikter och jag tycker bättre om henne som vän än kollega. Sen handlar det bara om att ta tag i att ses också.
I fredagskväll var det äntligen dags för mig och Sarah att åka hem till Annika på Ön och deras fantastiska etagelägenhet. Kvällen ägnades åt god mat och uppdateringar. Det var så skönt att ses igen alla tre. Snart igen.
Helgen har jag tillåtit vara väldigt lugn. Grillat god mat och besökt lite inredningsbutiker.
Och vad händer i veckan då?
Måndag: Läkarbesök, mat + fotboll med Therese.
Tisdag: Inget planerat.
Onsdag: Läkarbesök.
Torsdag: Börja jobba! Mjukstart med 3 timmar. Blir nog mest att göra iordning min plats och prata med fina kollegor.
Fredag: Ledig och inget planerat.
Jäklar. Tänk att veckan då jag ska börja jobba är på ingång.
5,5 månader sedan jag jobbade nu. Tiden känns både lång och inte lång.
Men nu är det dags. Ser framemot det med blandade känslor. Samtidigt som jag längtar efter att komma igång är jag rädd. Men försäkringstönten i mig är redo att vakna till liv!
tisdag 26 april 2011
Gamla minnen och sol
Det är vad min dag har bestått av.
Tog först en morgonpromenad och en dusch. Sen cyklade jag till höggravida Maria och vi promenerade sen till bageriet. Där slog vi oss ner på uteserveringen och åt lite mumsigheter och gottade oss i en massa samtalsämnen. Lite gammalt och en massa nytt.
Maria & jag har sedan vi lärde känna varandra kunnat prata om precis allting.
De senaste åren har vi inte haft alls mycket kontakt men när vi väl ses är det som om ingen tid har gått. Det är befriande med sådana vänner.
Och vi lyckades konstatera att vi båda är lite knäppa och det är skönt att veta att man inte är ensam om en del tokiga tankar man har.
Eftermiddagen har bestått av att handla, laga mat, se Beverly Hills (ett måste!) och prata med min chef.
Ska och hälsa på jobbet på torsdag. Då är det bara 1 vecka kvar tills jag ska börja jobba. Mina tankar om det tar vi en annan dag.
Nu ska jag göra ett fotbad och läsa lite.
Tog först en morgonpromenad och en dusch. Sen cyklade jag till höggravida Maria och vi promenerade sen till bageriet. Där slog vi oss ner på uteserveringen och åt lite mumsigheter och gottade oss i en massa samtalsämnen. Lite gammalt och en massa nytt.
Maria & jag har sedan vi lärde känna varandra kunnat prata om precis allting.
De senaste åren har vi inte haft alls mycket kontakt men när vi väl ses är det som om ingen tid har gått. Det är befriande med sådana vänner.
Och vi lyckades konstatera att vi båda är lite knäppa och det är skönt att veta att man inte är ensam om en del tokiga tankar man har.
Eftermiddagen har bestått av att handla, laga mat, se Beverly Hills (ett måste!) och prata med min chef.
Ska och hälsa på jobbet på torsdag. Då är det bara 1 vecka kvar tills jag ska börja jobba. Mina tankar om det tar vi en annan dag.
Nu ska jag göra ett fotbad och läsa lite.
söndag 24 april 2011
Mission completed
Lite så ser jag på denna veckan som varit.
Utförde allt jag hade planerat. Även om det stundtals var kämpigt så gjorde jag det.
Nu i efterhand känns det jättebra och jag är stolt över mig själv.
Påsken har varit mysig.
Påsklunch. Påskbrunch. Påskmiddag.
Idag rör jag inte en fena och tänker inte gna en tanke åt påskmat.
Har suttit i solen med bok och tidning. Nu vilar jag huden och ser på lite repriser på tv.
Härlig söndag!
Utförde allt jag hade planerat. Även om det stundtals var kämpigt så gjorde jag det.
Nu i efterhand känns det jättebra och jag är stolt över mig själv.
Påsken har varit mysig.
Påsklunch. Påskbrunch. Påskmiddag.
Idag rör jag inte en fena och tänker inte gna en tanke åt påskmat.
Har suttit i solen med bok och tidning. Nu vilar jag huden och ser på lite repriser på tv.
Härlig söndag!
torsdag 21 april 2011
Påsken är här
Imorgon är det dags för påsklunch med familjen och idag ska jag handla det sista till den.
Och jag ska handla lite till påskäggen som gudbarnen ska få.
Tänkte hinna förbereda lite i eftermiddag och testa att göra en ny silltårta.
Och städa.
Bäst jag sätter fart!
Och jag ska handla lite till påskäggen som gudbarnen ska få.
Tänkte hinna förbereda lite i eftermiddag och testa att göra en ny silltårta.
Och städa.
Bäst jag sätter fart!
måndag 18 april 2011
Back on track
Känns som att jag checkade ut igår. Hade en riktig skitdag och på morgonen var det riktigt många tårar... Efter peppande telefonsamtal promenerade jag hem till Catta. Efter lite snack och soffmys gick vi ut i solen, ner till Västra Hamnen. Köpte italiensk glass och satte oss ut mot vattnet och dinglade med benen. Snacka om energikick att sitta i solen och bara blicka ut över havet. Sen gick vi en promenad till Dockan där vi köpte en kall dricka och satte oss på en brygga. Solen gick dock i moln så vi tog då bussen till Möllan för att käka lite. Sen när jag kom hem var jag lite ledsen igen. Men ville inte ge upp, skulle ju klara detta. Och det gjorde jag. Och idag har det känts bättre. Hade en lugn morgon. Tog en promenad till Pildammsparken där jag satte mig i solen och läste tidning och bok. Sen hem och äta lunch för att sedan ta mig till tandläkaren. Hem igen efter det och ta det lite lugnt, pratade en massa i telefon. Sen pallrade jag mig hem till Karlsson för lite mat och mys. Kom precis hem. En bra dag med fint väder och fina vänner både i telefon och sen hos Karlsson. Imorgon är där inte så mycket på schemat. Tänkte bjuda hem mig till Maria & Pelle för fika och en titt på nya lägenheten. Och på kvällen kommer Therese till mig. Godnatt gott folk!
fredag 15 april 2011
Solen skiner, och likaså mitt humör
Idag har jag varit väldigt hjälpsam mot min käre far. Hans bil skulle till verstaden för däckbyte så jag tog mig an denna uppgift. Så körde dit imorse och lämnade bilen och tog en timmes promenad medan jag väntade.
Nu ska jag göra upp en plan. Det ska handlas och hämtas ut paket på posten. Det som ska handlas är mat till morgondagens brunch som jag ska servera mina föräldrar hemma hos mig. Imorgon ska jag nämligen fira min pappas 60-års dag. Så först blir det brunch hemma hos mig. Sen blir det nog en tur på stan. Om jag har jätteont i foten får han och mamma gå själva och jag kan bli hemma på balkongen..hehe. Sen på kvällen ska jag bjuda dem på St Markus Vinkällare och deras lyxbuffé. Jag har aldrig ätit där så det ska bli spännande. Alla säger att det är fantastiskt gott och att där är så mycket mat. Behöver jag nämna att det inte ska räknas points imorgon?! Efter maten ska vi åter hem till mig, där blir det lite kaffe och slapp. Sen ska dom övernatta hos mig, för på söndagmorgon ska dom iväg på överraskningsresa som mamma och jag har ordnat med. Han vet ingenting, inte ens att dom ska åka någonstans. Så i present från mig får han middagen på St Markus och en guidebok om resmålet. Mycket nöjd med dessa presenter. Nu ska jag åka och handla så att jag kan komma hem och sätta mig i solen med tidning och iste! Och behöver jag ens säga att allt känns lättare och bättre idag?! Känner mig rentav glad!
Nu ska jag göra upp en plan. Det ska handlas och hämtas ut paket på posten. Det som ska handlas är mat till morgondagens brunch som jag ska servera mina föräldrar hemma hos mig. Imorgon ska jag nämligen fira min pappas 60-års dag. Så först blir det brunch hemma hos mig. Sen blir det nog en tur på stan. Om jag har jätteont i foten får han och mamma gå själva och jag kan bli hemma på balkongen..hehe. Sen på kvällen ska jag bjuda dem på St Markus Vinkällare och deras lyxbuffé. Jag har aldrig ätit där så det ska bli spännande. Alla säger att det är fantastiskt gott och att där är så mycket mat. Behöver jag nämna att det inte ska räknas points imorgon?! Efter maten ska vi åter hem till mig, där blir det lite kaffe och slapp. Sen ska dom övernatta hos mig, för på söndagmorgon ska dom iväg på överraskningsresa som mamma och jag har ordnat med. Han vet ingenting, inte ens att dom ska åka någonstans. Så i present från mig får han middagen på St Markus och en guidebok om resmålet. Mycket nöjd med dessa presenter. Nu ska jag åka och handla så att jag kan komma hem och sätta mig i solen med tidning och iste! Och behöver jag ens säga att allt känns lättare och bättre idag?! Känner mig rentav glad!
torsdag 14 april 2011
Det går inte alls som jag vill!
Jävla skitvecka rent ut sagt.
Jag hade satt upp en del mål och jag känner inte att jag alls har uppfyllt dem.
Jag trodde att jag hade kommit längre. Att jag var starkare. Att jag klarade mer.
Därför är jag nog mest ledsen över att jag gjort mig själv besviken. Och min omgivning.
Jag vill inte vara här. Jag vill leva mitt vanliga liv.
Igår fick jag ett riktigt bryt och pratade med min kära mor om detta och hon blev så arg på mig för att jag känner såhär. Hon började rada upp alla bra saker jag gjort och klarat av och alla framsteg jag gjort. Framsteg som jag inte tänkt på. Jag gick från att gråta oupphörligt till att sen prata om allt annat och problemen försvann. Världens bästa mamma.
Och idag pratade jag med min fina vän T om samma sak. Hon blev nästintill rasande. Hon nämnde samma framsteg som mamma och var så arg över att jag har dessa höga krav på mig själv. Dom ska bort. Jag grät förtvivlat i början av vårt samtal och hon tröstade och skällde. I slutet av samtalet skrattade vi gott åt annat och mina bekymmer var för en stund som bortblåsta. Hon får mig att må bra.
Efter dessa samtal känns det lite lättare. Om andra accepterar mitt tillstånd borde jag också kunna göra det. Om andra är stolta över mina små framsteg borde jag också kunna vara det.
Seså, djupa andetag och nu tror jag att det får bli en promenad och frisk luft.
Jag hade satt upp en del mål och jag känner inte att jag alls har uppfyllt dem.
Jag trodde att jag hade kommit längre. Att jag var starkare. Att jag klarade mer.
Därför är jag nog mest ledsen över att jag gjort mig själv besviken. Och min omgivning.
Jag vill inte vara här. Jag vill leva mitt vanliga liv.
Igår fick jag ett riktigt bryt och pratade med min kära mor om detta och hon blev så arg på mig för att jag känner såhär. Hon började rada upp alla bra saker jag gjort och klarat av och alla framsteg jag gjort. Framsteg som jag inte tänkt på. Jag gick från att gråta oupphörligt till att sen prata om allt annat och problemen försvann. Världens bästa mamma.
Och idag pratade jag med min fina vän T om samma sak. Hon blev nästintill rasande. Hon nämnde samma framsteg som mamma och var så arg över att jag har dessa höga krav på mig själv. Dom ska bort. Jag grät förtvivlat i början av vårt samtal och hon tröstade och skällde. I slutet av samtalet skrattade vi gott åt annat och mina bekymmer var för en stund som bortblåsta. Hon får mig att må bra.
Efter dessa samtal känns det lite lättare. Om andra accepterar mitt tillstånd borde jag också kunna göra det. Om andra är stolta över mina små framsteg borde jag också kunna vara det.
Seså, djupa andetag och nu tror jag att det får bli en promenad och frisk luft.
onsdag 13 april 2011
Shopping online
Onlineshopping är farligt för mig. Ett klick och man har köpt något.
Men det är också väldigt praktiskt. Man kan titta i lugn och ro och fundera.
Shoppade ett gäng kläder häromdagen (och ett par skor). Speciellt skorna ska bli spännande.
Nu när våren är på ingång vet jag aldrig vad jag ska ha på mig. När solen är framme är det så varmt och skönt och man knäpper upp jackan och lämnar vantarna hemma. Sen går solen i moln och man står där och huttrar. Det jag ville komma till var iaf att just nu har jag oftast för mycket på mig och därför är det jobbigt i provhytterna när man ska prova kläder. Man blir så varm och nästan eftersvettig. Blä. Nej. Och flera sidor på nätet har riktigt fina kläder. Så det är verkligen inte ett dåligt alternativ. Sen om sakerna ser ut som de gör på bilderna i verkligheten är en annan femma....jag längtar iaf efter mina klädpaket!
Men det är också väldigt praktiskt. Man kan titta i lugn och ro och fundera.
Shoppade ett gäng kläder häromdagen (och ett par skor). Speciellt skorna ska bli spännande.
Nu när våren är på ingång vet jag aldrig vad jag ska ha på mig. När solen är framme är det så varmt och skönt och man knäpper upp jackan och lämnar vantarna hemma. Sen går solen i moln och man står där och huttrar. Det jag ville komma till var iaf att just nu har jag oftast för mycket på mig och därför är det jobbigt i provhytterna när man ska prova kläder. Man blir så varm och nästan eftersvettig. Blä. Nej. Och flera sidor på nätet har riktigt fina kläder. Så det är verkligen inte ett dåligt alternativ. Sen om sakerna ser ut som de gör på bilderna i verkligheten är en annan femma....jag längtar iaf efter mina klädpaket!
tisdag 12 april 2011
Dålig timing på balkongen
Varenda gång jag i förväg planerar att göra något med/på balkongen blir det sämre väder. Idag hade jag tänkt "pimpa" balkongen matta, nya solcellslyktor, sätta fröer och göra allmänt fint. Men idag är det kyligare och på tv-vädret pratade man om regn i eftermiddag.. Well well, tror jag trotsar vädret och hänger på balkongen ändå. Om det sen blir regn i eftermiddag kan jag ju njuta av att jag har 2 filmer i ett paket från Discshop som väntar på att hämtas hos postombudet.
måndag 11 april 2011
Om att lämna folk bakom sig
Jag har svårt för det. Att lämna folk bakom mig.
Eller inte alla, men vissa.
En del människor försvinner "naturligt" ur ens liv. Vid flytt, nytt jobb och när man kanske gör val som leder åt olika håll.
En delmänniskor betyder/har betytt mer än andra, och just de människorna har jag svårt att släppa. Problemet med mig är (som jag varit inne på så många gånger tidigare...) att jag är en givare. Jag ger och ger och ger... Jag måste sluta med det. När jag inte får något tillbaka ska jag sluta ge. Basta. Det är jättesvårt att bara ändra på sig och sluta ge, men jag måste verkligen jobba på det. För jag gör mig själv illa och skapar så många onödiga tankar.
Det var någon som skrev något i stil med: människor från ditt förflutna som inte följde med till din framtid stannade i det förflutna av en anledning.
Eller inte alla, men vissa.
En del människor försvinner "naturligt" ur ens liv. Vid flytt, nytt jobb och när man kanske gör val som leder åt olika håll.
En delmänniskor betyder/har betytt mer än andra, och just de människorna har jag svårt att släppa. Problemet med mig är (som jag varit inne på så många gånger tidigare...) att jag är en givare. Jag ger och ger och ger... Jag måste sluta med det. När jag inte får något tillbaka ska jag sluta ge. Basta. Det är jättesvårt att bara ändra på sig och sluta ge, men jag måste verkligen jobba på det. För jag gör mig själv illa och skapar så många onödiga tankar.
Det var någon som skrev något i stil med: människor från ditt förflutna som inte följde med till din framtid stannade i det förflutna av en anledning.
söndag 10 april 2011
Söndag= shopping + slapp
Har nu beställt lite kläder på nätet. Det är alltid lika spännande att se om de överensstämmer med bilderna och beskrivningarna. Solen skiner och den kallar på mig. Tänkte sätta mig i solen med boken. Sara lämnade lite böcker till mig för någon vecka sedan. Böcker man kan klara av på en dag eller två, som inte kräver så mycket engagemang. Ibland (läs: just nu) tycker jag det är skönt med sådana böcker. Nu är alla Tradera-auktioner avslutade, allt sålt. Och igår skickade jag de sista paketen. När jag var på jobb i förra veckan var jag på Field's och shoppade lite. Där hittade jag söta cupcakes och tårtbitar i porslin, ursöta. Har sådana sedan tidigare men så har jag sett att sådana är ganska eftertraktade på Tradera. Så jag tänkte vara lite fräck och lägga ut några av dem där och se om man kan tjäna några kronor. Något måste jag ju göra med min tid och detta känns som ett lättsamt och lagom tidsfördriv närmaste veckan.
fredag 8 april 2011
Resa
Jag har ett sådant sug efter att resa. Har av förklarliga skäl inte rest sedan jag var i Madrid i oktober. Längtar ut. Ska dock på en utflykt med resväskor idag. Jag & modern har ordnat en överraskningsresa till fadern som fyller jämnt om lite mer än en vecka. Så i eftermiddag ska vi åka med resväskorna hem till mig och ställa dem där. Nästa lördag kommer han få besked om att han ska åka till Malmö och ha med sig ombyte för 1 kväll och 1 natt. Då kommer jag att bjuda ut dem på middag på St Markus Vinkällare (det ska ätas lyxbuffé, mums!) och sen ska de sova hos mig. Dagen efter bär det sedan av på en resa söderut. Men han kommer ju att tro att det bara är natten hos mig som är grejen. No no! Så idag ska resväskorna planteras. Önskar det var mina resväskor och att jag skulle resa bort. Satt och kollade in resor igår för jag har fått upp ögonen för Maldiverna. Satt och läste om de olika 'atollerna' och olika resorts. Tror det får bli nästa långresa. Och priserna var inte så illa. Föreslog en resa dit nästa vinter för C som nappade direkt. 2-3 veckor i februari-mars 2012? Vem vet! Men först ska det nog bli en vecka i Italien i sommar. Har inte varit i Italien på 2 år...och innan var jag där var och varannan vecka. Saknar. Dags att åka!
torsdag 7 april 2011
Lugn i stormen
Efter en natt med djup sömn vaknade jag och var alldeles mör och slut i kroppen.
Tror att denna veckas tempo i kombination med gårdagens lyckade utflykt tagit musten ur mig lite.
Så jag bestämde direkt när jag slog upp ögonen att idag blir en lugn dag.
Inga problem!
Utanför piskade regnet mot rutan och stormen dundrade.
Så tv, dator, film, korsord, stickor och mysbyxor håller mig sällskap idag.
Tror att denna veckas tempo i kombination med gårdagens lyckade utflykt tagit musten ur mig lite.
Så jag bestämde direkt när jag slog upp ögonen att idag blir en lugn dag.
Inga problem!
Utanför piskade regnet mot rutan och stormen dundrade.
Så tv, dator, film, korsord, stickor och mysbyxor håller mig sällskap idag.
onsdag 6 april 2011
Nå, hur gick det på jobbet?!
Jo, tack!
Det gick så bra så. Resan dit var inga problem. Tog från dörr till dörr ca 1:10 minuter. (Då fick jag vänta lite på tåget i Malmö för jag hade inte koll på när det gick, så utan väntan tar det nog ca 55 minuter.)
Det var härligt att träffa min teamleader K och mina fina kollegor. Idag kändes det mer avslappnat för nu sågs vi för ca 1 månad sen. Satt ner och pratade och dom visade mig lite av systemet. K och jag hade ett litet one-to-one där vi pratade om hur det känns och hur dom har tänkt att det ska gå till när jag kommer. Sen åt vi lunch och jag fick se hur kantinen var. SÅ god mat och så fräscht. Dom andra tycker denna är sämre än kantinen på vårt förra jobb men jag tycker nog denna var bättre. Och mycket trevligare miljö uppe på 7:e våningen med utsikt över Köpenhamn. Dock kände man sig väldigt liten där bland alla dessa människor. Mer anonym. Även om vi var många på förra arbetsplatsen också så är det inget mot hur många vi är här. Så här är man mer en i mängden. Vilket är både positivt och negativt.
Efter ca 2 timmar lämnade jag. Och inte en enda gång under dessa 2 timmar kände jag någon ångest, oro, rädsla, hjärtklappning. Ingenting. Jag är väldigt förvånad, men mest av allt STOLT!
Så jag unnade mig lite shopping på Field's på vägen hem. 2 par tygskor (99:-/paret..inte illa) och lite annat smått och gott. Behöver jag ens skriva hur slut i huvudet jag är nu?!
Det gick så bra så. Resan dit var inga problem. Tog från dörr till dörr ca 1:10 minuter. (Då fick jag vänta lite på tåget i Malmö för jag hade inte koll på när det gick, så utan väntan tar det nog ca 55 minuter.)
Det var härligt att träffa min teamleader K och mina fina kollegor. Idag kändes det mer avslappnat för nu sågs vi för ca 1 månad sen. Satt ner och pratade och dom visade mig lite av systemet. K och jag hade ett litet one-to-one där vi pratade om hur det känns och hur dom har tänkt att det ska gå till när jag kommer. Sen åt vi lunch och jag fick se hur kantinen var. SÅ god mat och så fräscht. Dom andra tycker denna är sämre än kantinen på vårt förra jobb men jag tycker nog denna var bättre. Och mycket trevligare miljö uppe på 7:e våningen med utsikt över Köpenhamn. Dock kände man sig väldigt liten där bland alla dessa människor. Mer anonym. Även om vi var många på förra arbetsplatsen också så är det inget mot hur många vi är här. Så här är man mer en i mängden. Vilket är både positivt och negativt.
Efter ca 2 timmar lämnade jag. Och inte en enda gång under dessa 2 timmar kände jag någon ångest, oro, rädsla, hjärtklappning. Ingenting. Jag är väldigt förvånad, men mest av allt STOLT!
Så jag unnade mig lite shopping på Field's på vägen hem. 2 par tygskor (99:-/paret..inte illa) och lite annat smått och gott. Behöver jag ens skriva hur slut i huvudet jag är nu?!
Ska till jobbet
Försöker att hålla mig lugn. Ska hälsa på jobbet idag. Andra gången jag hälsar på. Det är tänkt att jag ska komma igång och jobba om ganska exakt 1 månad. Så jag ska dit idag och sen om 2 veckor igen. Och helst ska jag åka över sundet ytterligare 2 gånger, bara för att bygga mig starkare vad gäller pendlingen. Tack och lov var jag jättetrött igårkväll, så har sovit som en stock inatt. Var livärdd för att jag skulle ligga vaken inatt och grubbla. Tack sömn-guden. Var nog slut igår pga att Johanna & jag snackade skit hela eftermiddagen. Vi hade en mysig hemma-eftermiddag. I vårt fall är det lyx tack vare våra olika livsstilar. När Johanna är hemma ett par dagar om året finns det så många måsten så oftast får man umgås medan annat ska göras. Men igår åt vi god brunch och bara var. Och nästa gång vi ses är förhoppningvis i Italien i sommar när jag åker ner. Och har glömt att uppdatera vad gäller min karriär på Tradera ju. Jo, jag har bud på nästan allt jag har ute. Har sålt 1 par jeans, 1 par kostymbyxor och nu har jag ganska höga bud på 3 st dvd-boxar jag har ute. Så under min första Tradera-månad kommer jag nog att sälja för runt tusenlappen. Jag har hellre den tusenlappen på sparkontot än i en gömma i garderoben. Nej, nu ska jag göra mig klar. Dags att åka till jobbet. (Känns vääldigt konstigt att säga det, it's been a while....)
tisdag 5 april 2011
Platå
Jag har hamnat på en platå vad gäller allting känns det som. Vikten. Lusten. Energin. Vad gäller viktnedgången sägs det ju att man efter ett tag kommer till den där platån. När man har gått ner en del i vikt och kroppen ska "omformatera". Är trött på platån nu. Har varit på den i snart 3 veckor. Måste skärpa mig. Och lusten och energin. Jag vet inte riktigt hur jag ska påverka där. Jag försöker med promenader och att spendera mer tid utomhus. Jobbar på. Mitt största problem är nog att jag är så ivrig och otålmodig..vill se resultat NU. Är trött på detta nu. Vill komma vidare. Nu ska jag ge mig hemåt till mig, har varit hos mina föräldrar ett par dagar. Så nu ska jag hem till mig & idag är Johanna i Sverige & Malmö så får spendera ett par timmar med henne.
söndag 3 april 2011
Gudbarnen
Idag skulle syrran & svågern köra till Kosta Boda-outleten. Så har varit med gudbarnen hela dagen. Underbara ungar. Sandlåda, lekplats, cyklat, busat, pannkakor, lasagne, film, dockhus, sagostund. You name it. Denna mostern är nu helt slut. Men det är mina älsklingar värda.
lördag 2 april 2011
Fåordig
Har verkligen varit fåordig denna veckan. Det har varit fullt upp med: känslor, tankar, kamp, styrka, 1 natt på sjukhus.. (trodde det var slut med det?!). Har träffat fina vänner denna veckan, det har verkligen hjälpt. Dom gör mig friskare. Försöker att hitta tillbaka. Denna veckan har jag på flera sätt levt lite mer av mitt "vanliga" liv. Det har varit obeskrivligt. Samtidigt har det stundtals varit en kamp att leva detta vanliga liv. Men jag måste få klappa mig på axeln och säga "fan vad bra jobbat, Sandra"! För jag har gjort det bra. Och även om det stundtals varit jäkligt kämpigt så har jag ju tagit mig igenom det. Det dumma är dock att jag direkt ser de kämpiga stunderna som ett nederlag..att jag inte är bra nog. Jag måste sluta upp med det. Så jo, trots kamp, tårar och 1 natt på sjukhus blev det en bra vecka som jag hade bestämt.
onsdag 30 mars 2011
Raka rör med Nettan
I eftermiddags var Nettan hos mig. Finaste Nettan. Nettan och jag kommer från samma ställe. Trots att vi lärde känna varandra först i tonåren har vi egentligen följts åt sedan vi var väldigt små. Varit hos dagmammor som tillhörde samma lekgrupp, gått i parallellklass, haft gemensamma vänner. Och vi kommer från liknande familjer. Familjer med samma bakgrund och kärlek. Allt detta gör att det känns som att jag känt Nettan i hela mitt liv. Min och Nettans vänskap kan egentligen beskrivas med orden 'raka rör'. Vi har gått igenom mycket tillsammans och har alltid kört med just raka rör. Varit ärliga mot varandra och visat mycket känslor. Vi har aldrig varit rädda för att ställa obekväma frågor eller svara väldigt ärligt. Skratta och gråta. Nettan har haft ett jobbigt år. Drabbades av en orättvis sjukdom, alldeles för ung. Som allt annat i livet gick hon in i detta med ett jäklar anamma, samtidigt som hon vågade visa sin svaga sida. Jag är så stolt över henne. Imponerad. Förundrad. Hur har hon orkat? Det sköna när vi ses är att vi egentligen inte behöver ha något planerat. För när vi väl sätter igång och pratar tar det aldrig slut. Så vi sitter oftast bara rakt upp och ner och pratar. Eller kanske snarare maler?! Idag pratade vi om energitjuvarna. Pratade om hur man ska bemöta dem och försöka få dem att ta mindre energi ifrån oss. Nettan är allt annat än en energitjuv. Hon är en riktig vän.
Status - bra vecka
Känner att jag måste avlägga rapport om hur det går med min braiga vecka. Jag bestämde ju i söndags att denna veckan skulle bli bra. Och jo, den är bra. Mest varit hemma och myst. Och att vara hemma och känna mig trygg och bra är för mig lyx. Så jag klagar inte. Har tagit lite sköna promenader. I måndags skulle jag träffa Maria men hon fick ställa in pga tentapanik, stackarn. Igår kom Catta över på middag och mys, det var guld. Och nu ska jag äta lunch och tålmodigt vänta på att Nettan kommer. Ikväll ska jag ha lite hemma-spa. Ett bad med lyxig badolja och tända ljus i badrummet. Ansiktsmask och hårinpackning. Och sen fruktsallad och Grey's Anatomy. Imorgon funderar jag på att åka till jobbet och hälsa på. Bara det att jag VILL göra det känns stort. Funderar då även på att föreslå en lunch på Fields med min danska kompis Izabella. 2 flugor i en smäll. Tack vare alla dessa aktiviteter kommer jag inte att göra ett barr i helgen. Då ska jag bara vara. Nu: lunch!
söndag 27 mars 2011
Har en bra vecka framför mig
Har bestämt att nästa vecka ska bli en bra vecka. Har inga besök på varken sjukhus eller vårdcentral inbokade, vilket är jätteskönt. Även om jag är så van nu vid att gå dit och man hittar på sjukhusområdet och träffar samma läkare och sjuksköterskor så har jag ändå en klump i magen innan. Jag tror inte att det längre handlar om att jag är orolig för jobbiga besked eller undersökningar. De bitarna är liksom gjorda. Nu handlar det mer om att ha den där tiden inbokad och jag MÅSTE ta mig dit, no matter what. Och jag fixar det. Jag har tagit mig till alla besök. Men det har mer varit stressen och pressen inför som varit jobbig. Denna veckan har jag bara en massa bra saker på schemat. Träffa fina människor. Och Sarah ringde precis och meddelade att hon är ledig hela veckan. Och hon bor ju på gatan bredvid mig så vi springer lätt över till varandra. Så jag hoppas jag har lite sällskap på promenaderna i veckan. Det kommer att bli en bra vecka! Det SKA bli en bra vecka!
lördag 26 mars 2011
Små lätta moln...
...ser jag på din himmel, din himmel som är blå...
I förmiddags tog jag på mig jacka och satte mig ute i solen med filt över benen.
Satt och läste i säkert 1,5 timme och bara gassade.
Jag glömmer ibland bort hur skönt det är att bara sitta ute när det är fint väder.
Jag behöver inte gå ut och gå eller göra något annat utomhus, att bara sitta är härligt nog.
Och speciellt nu när jag är fängslad av boken. Då rusar tiden fram.
Tack vare vårkänslorna slår jag till på stort och unnar mig årets första riktiga grillning idag.
Det blir helgrillad fläskfilé, grillad majs, grillad lök och champinjonspett.
Till det blir det kall bearnaisesås. Jag såg av en händelse på viktväktarnas hemsida att dipsås (alltså sån chips-dippa) är väldigt få points. Och det finns väldigt många goda sorter, som dessutom är väldigt gott till grillat under sommarhalvåret.
Förra helgen när jag hade kycklingfilé testade jag OLW's dippa med bearnaisesmak.
Den är riktigt god! Kul, för jag älskar bearnaisesås. Så nu kan man äta det med gott samvete till grillat hela sommaren.
I förmiddags tog jag på mig jacka och satte mig ute i solen med filt över benen.
Satt och läste i säkert 1,5 timme och bara gassade.
Jag glömmer ibland bort hur skönt det är att bara sitta ute när det är fint väder.
Jag behöver inte gå ut och gå eller göra något annat utomhus, att bara sitta är härligt nog.
Och speciellt nu när jag är fängslad av boken. Då rusar tiden fram.
Tack vare vårkänslorna slår jag till på stort och unnar mig årets första riktiga grillning idag.
Det blir helgrillad fläskfilé, grillad majs, grillad lök och champinjonspett.
Till det blir det kall bearnaisesås. Jag såg av en händelse på viktväktarnas hemsida att dipsås (alltså sån chips-dippa) är väldigt få points. Och det finns väldigt många goda sorter, som dessutom är väldigt gott till grillat under sommarhalvåret.
Förra helgen när jag hade kycklingfilé testade jag OLW's dippa med bearnaisesmak.
Den är riktigt god! Kul, för jag älskar bearnaisesås. Så nu kan man äta det med gott samvete till grillat hela sommaren.
fredag 25 mars 2011
Gröna fingrar
De senaste dagarnas vårväder fick mig att vilja ordna lite på balkongen.
Så att man kan hänga där när solen värmer.
Så idag, på årets absolut mest gråa och regntunga dag, går jag till torget och köper balkongblommor. För att sedan spendera en timme på balkongen för att göra i ordning och plantera blommorna. Vems idé var detta nu igen?!
Så att man kan hänga där när solen värmer.
Så idag, på årets absolut mest gråa och regntunga dag, går jag till torget och köper balkongblommor. För att sedan spendera en timme på balkongen för att göra i ordning och plantera blommorna. Vems idé var detta nu igen?!
Jaja, nu är det färdigt och fint iallafall. Så när solen behagar komma tillbaka kan jag sitta därute med en kopp te och flina åt alla andra som önskar att de kunde sitta på sina fina och vidgjorda balkonger.
Har hunnit med en runda i Pildammsparken också, även där fanns vårtecken.
Nettan, är du stolt?!
torsdag 24 mars 2011
"Hur mår du?"
Jag har ju en energitjuv i mitt liv.
Jag önskar ibland att jag från den personen fick frågan "hur mår du?". Men den kommer aldrig.
Jag undrar då varför den aldrig kommer?
Bryr personen inte sig? Vill personen inte veta?
Varför undrar personen inte hur jag mår?
Jag tänkte därför testa en ny taktik. Bemöta energitjuven lite som den bemöter mig.
Bara prata om mig själv och inte fråga något tillbaka. Och när den personen berättar om sig själv säger jag "mmm" och sen börjar jag prata om mig själv.
Jag vill bara se hur detta bemöts och om budskapet går fram.
Och en sak jag har tänkt på gällande frågan, "hur mår du?", är att många bara frågar det i förbifarten.
Det är en ren artighetsfras. Hur många VILL egentligen ha ett ärligt svar på den frågan?
Jag har testat folk lite den senaste tiden och svarat väldigt ärligt. Om det har varit dåligt har jag svarat det. Några blir ställda och man ser på dem att de inte förväntade sig det svaret och vet inte hur de ska komma vidare i konversationen. De riktigt fina vännerna uppskattar mitt ärliga svar och vågar ställa följdfrågor. Eller så bara förstår dom och accepterar det.
Jag hoppas att detta är något jag kommer att bära med mig för alltid.
När jag frågar hur du mår vill jag veta hur du mår.
Jag önskar ibland att jag från den personen fick frågan "hur mår du?". Men den kommer aldrig.
Jag undrar då varför den aldrig kommer?
Bryr personen inte sig? Vill personen inte veta?
Varför undrar personen inte hur jag mår?
Jag tänkte därför testa en ny taktik. Bemöta energitjuven lite som den bemöter mig.
Bara prata om mig själv och inte fråga något tillbaka. Och när den personen berättar om sig själv säger jag "mmm" och sen börjar jag prata om mig själv.
Jag vill bara se hur detta bemöts och om budskapet går fram.
Och en sak jag har tänkt på gällande frågan, "hur mår du?", är att många bara frågar det i förbifarten.
Det är en ren artighetsfras. Hur många VILL egentligen ha ett ärligt svar på den frågan?
Jag har testat folk lite den senaste tiden och svarat väldigt ärligt. Om det har varit dåligt har jag svarat det. Några blir ställda och man ser på dem att de inte förväntade sig det svaret och vet inte hur de ska komma vidare i konversationen. De riktigt fina vännerna uppskattar mitt ärliga svar och vågar ställa följdfrågor. Eller så bara förstår dom och accepterar det.
Jag hoppas att detta är något jag kommer att bära med mig för alltid.
När jag frågar hur du mår vill jag veta hur du mår.
onsdag 23 mars 2011
Blandade känslor idag
Dagen har bestått av blandade känslor.
Har dels lockats ut av det fina vädret samtidigt som jag har velat stanna under täcket idag.
Men tog en promenad med min kära moder imorse och sen begav jag mig hem till stan.
Försökte ignorera de jobbiga känslorna idag. Ville ju ha en bra dag idag.
Så nu har jag varit och handlat och väntar nu på att Therese ska anlända för lite onsdagsmys.
Har dels lockats ut av det fina vädret samtidigt som jag har velat stanna under täcket idag.
Men tog en promenad med min kära moder imorse och sen begav jag mig hem till stan.
Försökte ignorera de jobbiga känslorna idag. Ville ju ha en bra dag idag.
Så nu har jag varit och handlat och väntar nu på att Therese ska anlända för lite onsdagsmys.
tisdag 22 mars 2011
Min önskan gick i uppfyllelse
Det var ju senast i lördags som jag skrev om Stenänga och att jag ville gå dit en fin vårdag i solsken. Det blev så redan idag!
Bestämde mig för att vara på landet idag och så blev det alldeles underbart väder så jag pinnade tillbaka till Stenänga. Och det var lika fint som jag föreställt mig! Snacka om skillnad från lördagens gråa bilder.
måndag 21 mars 2011
Vågar jag?
Vågar jag skriva att jag känner mig ganska stark idag?
Att detta är bästa ensamma dagen på länge?
Jag tar risken och skriver det. För det känns bra idag!
Ge mig styrka att acceptera det jag ej kan förändra,och mod att förändra det jag kan.
Att detta är bästa ensamma dagen på länge?
Jag tar risken och skriver det. För det känns bra idag!
Ge mig styrka att acceptera det jag ej kan förändra,och mod att förändra det jag kan.
Dagens måsten avklarade
Klockan 07.00 gjorde jag entré i tvättstugan.
Klockan 07.30 gjorde jag entré på labbet på sjukhuset där jag skulle ta veckans prover.
Klockan 09.00 var jag hemma igen och åt frukost i soffan till ett avsnitt av 'Tusenbröder'.
Ja, det var det jag hade planerat för idag.
Tror det får bli en promenad i Pildammsparken och lite hemmamys bara.
Klockan 07.30 gjorde jag entré på labbet på sjukhuset där jag skulle ta veckans prover.
Klockan 09.00 var jag hemma igen och åt frukost i soffan till ett avsnitt av 'Tusenbröder'.
Ja, det var det jag hade planerat för idag.
Tror det får bli en promenad i Pildammsparken och lite hemmamys bara.
söndag 20 mars 2011
Nu ska det säljas
Jag har registrerat mig på Tradera! Något jag aldrig trodde jag skulle göra.
Jag har köpt 1 sak i mitt liv på Tradera och jag vart så stressad när folk började lägga bud på objektet typ 1 minut innan auktionen avslutade...!
Men nu när jag har rensat mina garderober har jag hittat en del nya och fina kläder/saker som jag vill göra mig av med av olika anledningar. Och jag tycker det är lite "synd" att skänka bort nya och fina grejer när jag kanske kan få en liten slant för dem.
Och nu när jag har tid tänkte jag sätta mig in i hur det går till på Tradera. Så nu är min första auktion upplagd och jag kommer att följa den med spänning under veckan!
Kom och köp!
Jag har köpt 1 sak i mitt liv på Tradera och jag vart så stressad när folk började lägga bud på objektet typ 1 minut innan auktionen avslutade...!
Men nu när jag har rensat mina garderober har jag hittat en del nya och fina kläder/saker som jag vill göra mig av med av olika anledningar. Och jag tycker det är lite "synd" att skänka bort nya och fina grejer när jag kanske kan få en liten slant för dem.
Och nu när jag har tid tänkte jag sätta mig in i hur det går till på Tradera. Så nu är min första auktion upplagd och jag kommer att följa den med spänning under veckan!
Kom och köp!
lördag 19 mars 2011
Memory Lane
Jag är så glad att mindfulnessövningarna hjälper mig när jag fastnat i tankecirklar som jag inte lyckas ta mig ur. Så jag lade ner velandet och beslöt mig för att tillbringa dagen på landet.
Kände för att ta en skön promenad och jag kom då att tänka på att jag inte har besökt Stenänga på många, många år.
Stenänga är ett område, och till viss del naturskyddsområde, som ligger ett stenkast från mitt barndomshem. Vi var många jämnåriga barn på samma gata som höll ihop när vi var barn och under vår, sommar och höst levde vi praktiskt taget i Stenänga.
Håva grodyngel, ha diverse komma-först-tävlingar vid ån, fiska, rasta hundarna och göra hinderbanor.
Så jag beslöt mig för att gå dit. Snacka om att minnen vaknade till liv. Mycket hade förändrats och det kändes mer förfallet. Bortglömt och ignorerat. Det ser inte ut som att traktens barn leker där. Vilket jag tycker är väldigt synd när man har sådan fantastisk natur runt husknuten.
Nu längtar jag efter att gå dit en riktigt fin vårdag när solen skiner och då det börjat bli grönt. Då naturen där kommer till sin fulla rätt.
Då ska jag tillbaka till Stenänga.
Velar
Jag velar och velar. Fram och tillbaka. Om vad jag ska göra idag och imorgon.
Om jag ska göra det ena idag eller imorgon. Att fatta beslut är plötsligt så himla svårt. Normalt sett känner man i sin mage vad som känns bäst. Just nu gör jag inte det. Därför är det så himla svårt att fatta beslut. Trots att det inte handlar om särskilt livsviktiga saker.
Har köpt en ny skiva med avslappningsmusik så jag kanske rentav ska rulla ut yogamattan, sätta på musiken och göra lite mindfulnessmeditation.
Kanske blir beslutet lättare att fatta när jag har fått rensa lite.
Om jag ska göra det ena idag eller imorgon. Att fatta beslut är plötsligt så himla svårt. Normalt sett känner man i sin mage vad som känns bäst. Just nu gör jag inte det. Därför är det så himla svårt att fatta beslut. Trots att det inte handlar om särskilt livsviktiga saker.
Har köpt en ny skiva med avslappningsmusik så jag kanske rentav ska rulla ut yogamattan, sätta på musiken och göra lite mindfulnessmeditation.
Kanske blir beslutet lättare att fatta när jag har fått rensa lite.
fredag 18 mars 2011
Dagen idag
Thereses födelsedag - ringt och grattat. Lekt med plattången. Cyklat och handlat. Ätit lunch. Köpt födelsedagspresent till Therese. Glömde silkesdroppar - cyklade igen. Project Runway. Pratat med Ezio. Läst bloggar. Bytt patroner i skrivaren. Kollat inredningstidningar efter skrivbord/sideboard. O.C.
torsdag 17 mars 2011
Guldstjärna
Idag fick jag min tredje guldstjärna på viktväktarna. Totalt är det nu -9,6 kg.
Känns mycket bra! Så nu är det 2,4 kg kvar till nästa guldstjärna och sen är det inte många hekto kvar till mina 10%.
Idag har jag haft första behandlingen i projektet/studien jag deltar i. Och imorse skulle jag vara på sjukhuset för att lämna en massa prover. Steg upp i ottan och var fastande ett halvt dygn. Kommer dit (i stormen) och efter att jag väntat i ett stimmigt väntrum i en halvtimme får jag besked om att jag måste komma tillbaka på måndag för alla som kan hjälpa mig är sjuka.
Jag orkade inte ens bli upprörd för det hade inte hjälpt ändå.
Men nu har jag precis haft första sessionen i alla fall, det var mest en massa frågor och formulär och nästa vecka drar det igång på riktigt. Är väldigt förväntantsfull.
Känns mycket bra! Så nu är det 2,4 kg kvar till nästa guldstjärna och sen är det inte många hekto kvar till mina 10%.
Idag har jag haft första behandlingen i projektet/studien jag deltar i. Och imorse skulle jag vara på sjukhuset för att lämna en massa prover. Steg upp i ottan och var fastande ett halvt dygn. Kommer dit (i stormen) och efter att jag väntat i ett stimmigt väntrum i en halvtimme får jag besked om att jag måste komma tillbaka på måndag för alla som kan hjälpa mig är sjuka.
Jag orkade inte ens bli upprörd för det hade inte hjälpt ändå.
Men nu har jag precis haft första sessionen i alla fall, det var mest en massa frågor och formulär och nästa vecka drar det igång på riktigt. Är väldigt förväntantsfull.
onsdag 16 mars 2011
Väckarklocka
Ibland behöver man få sig en tankeställare. Eller två.
Det ringde en väckarklocka hos mig igårkväll.
Jag måste få ändring på detta nu.
NU.
Jag måste komma vidare.
I’m moving on and I’m gonna get stronger now.
And nothing will break me down. I will not give in to doubt.
Those days are gone, I can be who I wanna be. Start living my life for me.
I believe that finally I’m moving on.
Det ringde en väckarklocka hos mig igårkväll.
Jag måste få ändring på detta nu.
NU.
Jag måste komma vidare.
I’m moving on and I’m gonna get stronger now.
And nothing will break me down. I will not give in to doubt.
Those days are gone, I can be who I wanna be. Start living my life for me.
I believe that finally I’m moving on.
tisdag 15 mars 2011
Matlådor
Nyss hemkommen från dagens andra promenad och ska strax dra på mig förklädet och göra lite matlådor.
Jag är inne i en period där jag är sugen på en massa godsaker jag inte ätit på länge.
Min teori är då att om jag gör lite matlådor och bestämmer att dessa ska ätas så faller jag inte för dessa sug lika lätt. För då finns det färdig mat.
OCH sen har jag redan fyllt i dessa maträtter i min checklista på www.viktvaktarna.se.
Vilket innebär ett enormt dåligt samvete om jag inte följer det.
(Märks det att jag försöker lura mig själv?)
Så nu ska det lagas blomkåls- och morotsstuvning med korv (6 points/portion), spenatpasta med järpar i tomatsås (13 points/portion) och pasta carbonara (10,5 points/portion).
I veckan fyller min fina vän Therese år och jag vill så gärna hitta något fint smycke till henne. Någon som känner till en bra sida med fina smycken?
Jag är inne i en period där jag är sugen på en massa godsaker jag inte ätit på länge.
Min teori är då att om jag gör lite matlådor och bestämmer att dessa ska ätas så faller jag inte för dessa sug lika lätt. För då finns det färdig mat.
OCH sen har jag redan fyllt i dessa maträtter i min checklista på www.viktvaktarna.se.
Vilket innebär ett enormt dåligt samvete om jag inte följer det.
(Märks det att jag försöker lura mig själv?)
Så nu ska det lagas blomkåls- och morotsstuvning med korv (6 points/portion), spenatpasta med järpar i tomatsås (13 points/portion) och pasta carbonara (10,5 points/portion).
I veckan fyller min fina vän Therese år och jag vill så gärna hitta något fint smycke till henne. Någon som känner till en bra sida med fina smycken?
Nu kom det en energitjuv igen.
Kommer tillbaka till ämnet 'energitjuvar'. Jag blir galen.
Jag har en stor energitjuv i mitt liv. Och faktum är att jag nog alltid kommer att ha det.
Men jag önskar så att denna personen ska ändra på sig. Allt i vår relation kommer att bli lättare då. Men det positiva är att jag inte lägger ner någon energi på relationen just nu. Jag har insett att det inte ger mig någonting. Och för mig är det ett stort steg som jag har tagit. Att jag har backat.
Relationen kan inte bara få näring från min omtanke.
Jag har en stor energitjuv i mitt liv. Och faktum är att jag nog alltid kommer att ha det.
Men jag önskar så att denna personen ska ändra på sig. Allt i vår relation kommer att bli lättare då. Men det positiva är att jag inte lägger ner någon energi på relationen just nu. Jag har insett att det inte ger mig någonting. Och för mig är det ett stort steg som jag har tagit. Att jag har backat.
Relationen kan inte bara få näring från min omtanke.
måndag 14 mars 2011
Hur blev det såhär? - 1
Ja, det är en fråga jag nuförtiden ställer mig väldigt ofta.
Hur blev det såhär?
När jag tänker det tyst för mig själv kan jag ibland ha lite svårt att hitta svar på frågan. Men så fort jag diskuterar det med någon av mina nära välter svaren över mig. De såg att detta skulle kunna hända.
För jag passar in i den där mallen. Mallen för utmattningssyndrom bland unga kvinnor.
Jag förstår nu att detta inte är något som byggts upp under det senaste åren.
Detta är något som har samlats på ett lager inuti mig år efter år.
Jag har ofta varit en sådan person som är andra till lags. Som hellre viker mig än tar en/ett diskussion/gräl/konflikt. En person som ibland anammade andras åsikter för att själv "slippa" känna efter. Jag har många gånger gjort det lätt för mig. Det har dock varit lite beroende på vilken medmänniska det har handlat om. Och beroende på humör och ork.
Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Och det är jag själv som har satt dessa krav och byggt upp all press. Det har inte kommit från mina föräldrar eller min omgivning. Det har mestadels bara kommit från mig själv.
Att klara allt. Och då inte bara precis klara det, utan göra det bra också.
Att hinna med allt och alla. Oavsett om det resulterar i tidig uppstigning och sent i säng, varje dag. Allt måste ju hinnas med. Även de sakerna som egentligen är ganska oviktiga.
Att lyckas.
Under min utbildning gav jag allt. Skulle lyckas. Skulle göra bra ifrån mig på mina praktikplatser och få ett jobb där. Självklart lyckades jag med det. För det var ju ett mål jag hade satt upp.
Väl på arbetsplatsen var jag ju tvungen att visa framfötterna. Visa vad jag gick för. Ge allt. Struntsamma om jag satt och prissatte nästa veckas annonser på juldagen eller satt på kontoret på midsommardagen. Jag ville ju visa vad jag gick för.
Det gick fel på det jobbet. Vi kan kalla det för firman. För där fanns chefer som såg detta. Som såg sin chans att utnyttja detta. Där stod ju en ung, arbetsvillig och jäkligt effektiv tjej som ville visa framfötterna. Som inte sa nej när det gavs chans att jobba extra eller sa nej när det krisade. Som alltid sa ja och som alltid slutförde uppgifterna med bravur.
Jag körde slut på mig själv redan på firman. När den ekonomiska krisen kom och knackade på dörren och valutakurserna steg i taket tvingades firman skära ner. Jag hade överlevt ett par nedskärningar innan dess. Då lyckades man kringgå fackets regler och yrka på min utbildning och mina språkkunskaper. Men vid uppsägningarna mitt i den ekonomiska krisen var det nya chefer som satt och bestämde. Som inte kände mig, och om inte visste exakt vad jag gick för. För de hade nya och andra valpar som slickade deras rumpor. Så jag blev uppsagd medan de försökte rädda de nya valparna (som var sådana som tog cred för andras arbete, vilket jag hatar). När jag insåg att jag inte skulle gå stanna såg jag till att valparna inte fick stanna heller. Jag blev bitter. För jag kände inom mig att jag hade slagit sönder mycket inom mig för firman. Jag hade pressat mig så hårt under de åren att jag inte ens hade någon stresströskel längre. Jag kunde inte känna stress längre för det var mitt normala tillstånd.
Jag kom då till bolaget i Köpenhamn. Där ställdes inte så jättehöga krav på mig till en början. Jag fick fantastiska kollegor och alla hade samma inställning, vi ville göra ett bra jobb men inte offra alltför mycket för det. Och så rullade det på. Tills det blev nedskärningar. Plötsligt var jag ensam kvar på 3 personers arbete. Och jag skötte det. Och jag gjorde det jävligt bra. Det lovades att det var tillfälligt och jag fick mycket beröm. Igen försvann stresströskeln. Jag bar på denna bördan i 1,5 år. Fram till september 2010 då vi blev inkallade på ett möte med ledningen från Storbritannien (som bara kommer när det är, typ, kris). Bolaget skulle stänga ner kontoret i Köpenhamn. Det var inte så lönsamt längre och ska skötas från huvudkontoret i Brighton. Chock. Nej. Inte igen. Jag orkar inte. Men min flitiga kollega tog mig i kragen och redan samma eftermiddag började vi söka nya jobb. Och jag kom på flera intervjuer. Jag sov inte bra. Jag mådde inte bra. Men jag höll masken. Kämpade på. Så fick vi veta att 30 st medarbetare skulle väljas ut. För ett annat företag hade köpt en del av kundportföljen. Man fick då meddela om man var intresserad att bli en av dessa 30 och då komma på intervju hos det nya företaget. Klart jag skulle söka. Men med noll självförtroende. Stressade något så enormt inför intervjun och gjorde en sjukt bra intervju. Det kändes så bra. Men jag vågade inte tro på mig själv. Varför skulle de välja mig? Där var ju så många duktiga och kompetenta människor. Våndades.
Jag blev vald. Jag blev en av dessa 30.
Började slappna av. Andas ut. Skulle lämna bolaget vid årsskiftet. 3 januari skulle jag börja på företaget. Men 3 veckor efter beskedet blev jag sjuk. Svimmade på jobbet och trodde på allvar att jag skulle dö. Fick enorm yrsel som höll i sig i veckor. Grät. Var rädd. Mådde dåligt. Men inte psykiskt, enbart fysiskt. Sökte vård flera, flera gånger. Något var ju fel. Min omgivning var lika rädd som jag. Jag var ju sjuk. Kom till slut till en läkare som la in mig på sjukhus. Som ville börja med att utesluta hjärntumör. Då brast det totalt för mig. Sen gick jag med dessa fysiska besvär i 2 månader innan jag fick min första panikångestattack. Under dessa 2 månader blev jag undersökt från topp till tå. Man hittade inte vad som var fel.
Inte så konstigt att man inte gjorde det. Det som var fel syntes ju inte....
Hur blev det såhär?
När jag tänker det tyst för mig själv kan jag ibland ha lite svårt att hitta svar på frågan. Men så fort jag diskuterar det med någon av mina nära välter svaren över mig. De såg att detta skulle kunna hända.
För jag passar in i den där mallen. Mallen för utmattningssyndrom bland unga kvinnor.
Jag förstår nu att detta inte är något som byggts upp under det senaste åren.
Detta är något som har samlats på ett lager inuti mig år efter år.
Jag har ofta varit en sådan person som är andra till lags. Som hellre viker mig än tar en/ett diskussion/gräl/konflikt. En person som ibland anammade andras åsikter för att själv "slippa" känna efter. Jag har många gånger gjort det lätt för mig. Det har dock varit lite beroende på vilken medmänniska det har handlat om. Och beroende på humör och ork.
Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Och det är jag själv som har satt dessa krav och byggt upp all press. Det har inte kommit från mina föräldrar eller min omgivning. Det har mestadels bara kommit från mig själv.
Att klara allt. Och då inte bara precis klara det, utan göra det bra också.
Att hinna med allt och alla. Oavsett om det resulterar i tidig uppstigning och sent i säng, varje dag. Allt måste ju hinnas med. Även de sakerna som egentligen är ganska oviktiga.
Att lyckas.
Under min utbildning gav jag allt. Skulle lyckas. Skulle göra bra ifrån mig på mina praktikplatser och få ett jobb där. Självklart lyckades jag med det. För det var ju ett mål jag hade satt upp.
Väl på arbetsplatsen var jag ju tvungen att visa framfötterna. Visa vad jag gick för. Ge allt. Struntsamma om jag satt och prissatte nästa veckas annonser på juldagen eller satt på kontoret på midsommardagen. Jag ville ju visa vad jag gick för.
Det gick fel på det jobbet. Vi kan kalla det för firman. För där fanns chefer som såg detta. Som såg sin chans att utnyttja detta. Där stod ju en ung, arbetsvillig och jäkligt effektiv tjej som ville visa framfötterna. Som inte sa nej när det gavs chans att jobba extra eller sa nej när det krisade. Som alltid sa ja och som alltid slutförde uppgifterna med bravur.
Jag körde slut på mig själv redan på firman. När den ekonomiska krisen kom och knackade på dörren och valutakurserna steg i taket tvingades firman skära ner. Jag hade överlevt ett par nedskärningar innan dess. Då lyckades man kringgå fackets regler och yrka på min utbildning och mina språkkunskaper. Men vid uppsägningarna mitt i den ekonomiska krisen var det nya chefer som satt och bestämde. Som inte kände mig, och om inte visste exakt vad jag gick för. För de hade nya och andra valpar som slickade deras rumpor. Så jag blev uppsagd medan de försökte rädda de nya valparna (som var sådana som tog cred för andras arbete, vilket jag hatar). När jag insåg att jag inte skulle gå stanna såg jag till att valparna inte fick stanna heller. Jag blev bitter. För jag kände inom mig att jag hade slagit sönder mycket inom mig för firman. Jag hade pressat mig så hårt under de åren att jag inte ens hade någon stresströskel längre. Jag kunde inte känna stress längre för det var mitt normala tillstånd.
Jag kom då till bolaget i Köpenhamn. Där ställdes inte så jättehöga krav på mig till en början. Jag fick fantastiska kollegor och alla hade samma inställning, vi ville göra ett bra jobb men inte offra alltför mycket för det. Och så rullade det på. Tills det blev nedskärningar. Plötsligt var jag ensam kvar på 3 personers arbete. Och jag skötte det. Och jag gjorde det jävligt bra. Det lovades att det var tillfälligt och jag fick mycket beröm. Igen försvann stresströskeln. Jag bar på denna bördan i 1,5 år. Fram till september 2010 då vi blev inkallade på ett möte med ledningen från Storbritannien (som bara kommer när det är, typ, kris). Bolaget skulle stänga ner kontoret i Köpenhamn. Det var inte så lönsamt längre och ska skötas från huvudkontoret i Brighton. Chock. Nej. Inte igen. Jag orkar inte. Men min flitiga kollega tog mig i kragen och redan samma eftermiddag började vi söka nya jobb. Och jag kom på flera intervjuer. Jag sov inte bra. Jag mådde inte bra. Men jag höll masken. Kämpade på. Så fick vi veta att 30 st medarbetare skulle väljas ut. För ett annat företag hade köpt en del av kundportföljen. Man fick då meddela om man var intresserad att bli en av dessa 30 och då komma på intervju hos det nya företaget. Klart jag skulle söka. Men med noll självförtroende. Stressade något så enormt inför intervjun och gjorde en sjukt bra intervju. Det kändes så bra. Men jag vågade inte tro på mig själv. Varför skulle de välja mig? Där var ju så många duktiga och kompetenta människor. Våndades.
Jag blev vald. Jag blev en av dessa 30.
Började slappna av. Andas ut. Skulle lämna bolaget vid årsskiftet. 3 januari skulle jag börja på företaget. Men 3 veckor efter beskedet blev jag sjuk. Svimmade på jobbet och trodde på allvar att jag skulle dö. Fick enorm yrsel som höll i sig i veckor. Grät. Var rädd. Mådde dåligt. Men inte psykiskt, enbart fysiskt. Sökte vård flera, flera gånger. Något var ju fel. Min omgivning var lika rädd som jag. Jag var ju sjuk. Kom till slut till en läkare som la in mig på sjukhus. Som ville börja med att utesluta hjärntumör. Då brast det totalt för mig. Sen gick jag med dessa fysiska besvär i 2 månader innan jag fick min första panikångestattack. Under dessa 2 månader blev jag undersökt från topp till tå. Man hittade inte vad som var fel.
Inte så konstigt att man inte gjorde det. Det som var fel syntes ju inte....
Ni ser mig inte ute på stan idag
..för idag har jag innedag. Jag går fortfarande i pyjamas till och med.
Bestämde mig redan igår för att idag skulle bli en sån dag.
Har läst. Stickat. Sett på tv. Lagat fisksoppa till lunch. Tråkat lite.
Tänkte slappa lite till, sen ska jag cykla och handla lite.
Är vansinnigt sugen på fruktsallad med lite vaniljkesella, ska lyxa till med det ikväll.
Borde tänka ut vad jag ska äta till middag också. Och har upptäckt att det finns väldigt många bra recept på viktväktarnas hemsida. Får nog utforska den lite.
Bestämde mig redan igår för att idag skulle bli en sån dag.
Har läst. Stickat. Sett på tv. Lagat fisksoppa till lunch. Tråkat lite.
Tänkte slappa lite till, sen ska jag cykla och handla lite.
Är vansinnigt sugen på fruktsallad med lite vaniljkesella, ska lyxa till med det ikväll.
Borde tänka ut vad jag ska äta till middag också. Och har upptäckt att det finns väldigt många bra recept på viktväktarnas hemsida. Får nog utforska den lite.
söndag 13 mars 2011
Slut i kolan
Idag var sista kurstillfället i Mindfulness.
Det var sköna timmar, samtidigt som jag tycker det ska bli lite skönt att få tillbaka mina söndagar. Har funderat på om jag ska gå fortsättningskursen och det känner jag att jag vill.
Men inte nu.
Det får bli vid ett senare tillfälle.
Jag fick dock tips om vart jag skulle kunna åka för att få lära mig mer och uppleva något riktigt fint, Plum Village . Ska verkligen ha det i åtanke inför nästa vår/sommar.
Men nu är jag helt slut i kolan. Ska gå och lägga mig i soffan.
Förresten, är lite sur på E. Han har inte tackat för paketet jag skickade. Surgubbe.
Det var sköna timmar, samtidigt som jag tycker det ska bli lite skönt att få tillbaka mina söndagar. Har funderat på om jag ska gå fortsättningskursen och det känner jag att jag vill.
Men inte nu.
Det får bli vid ett senare tillfälle.
Jag fick dock tips om vart jag skulle kunna åka för att få lära mig mer och uppleva något riktigt fint, Plum Village . Ska verkligen ha det i åtanke inför nästa vår/sommar.
Men nu är jag helt slut i kolan. Ska gå och lägga mig i soffan.
Förresten, är lite sur på E. Han har inte tackat för paketet jag skickade. Surgubbe.
lördag 12 mars 2011
Dagen efter
Uttrycket "dagen efter" har fått en ny innebörd i mitt liv.
Tidigare var det ju uttrycket som beskrev tillståndet dagen efter fest och galenskaper.
Nu beskriver det mitt tillstånd dagen efter en fullspäckad dag.
Dagen efter en fullspäckad dag är jag trött, ledsen, känslig och inte särskilt social.
Igår var en fullspäckad dag så idag är det dagen efter..
Kände det direkt när jag vaknade och det är väl bara att acceptera.
Men jag är dålig på att bara acceptera läget. Jag vill försöka vända detta dåliga till något bra.
Men det fungerar sällan. Och jag har blivit tillsagd att bara gilla läget. Acceptera att nu är det en sådan dag, deal with it.
Jag kämpade på hela förmiddagen men för en timme sen fick jag kasta in handduken.
Skulle träffat Therese ikväll och haft myskväll men det går inte.
Therese förstår. Therese är en av de riktigt bra människorna i mitt liv. Som förstår utan att jag behöver förklara och som just nu kan läsa av mig. Jag behöver inte säga rakt ut hur jag mår, hon bara vet. Det får bli myskväll en annan dag helt enkelt.
Tidigare var det ju uttrycket som beskrev tillståndet dagen efter fest och galenskaper.
Nu beskriver det mitt tillstånd dagen efter en fullspäckad dag.
Dagen efter en fullspäckad dag är jag trött, ledsen, känslig och inte särskilt social.
Igår var en fullspäckad dag så idag är det dagen efter..
Kände det direkt när jag vaknade och det är väl bara att acceptera.
Men jag är dålig på att bara acceptera läget. Jag vill försöka vända detta dåliga till något bra.
Men det fungerar sällan. Och jag har blivit tillsagd att bara gilla läget. Acceptera att nu är det en sådan dag, deal with it.
Jag kämpade på hela förmiddagen men för en timme sen fick jag kasta in handduken.
Skulle träffat Therese ikväll och haft myskväll men det går inte.
Therese förstår. Therese är en av de riktigt bra människorna i mitt liv. Som förstår utan att jag behöver förklara och som just nu kan läsa av mig. Jag behöver inte säga rakt ut hur jag mår, hon bara vet. Det får bli myskväll en annan dag helt enkelt.
torsdag 10 mars 2011
-8,6 kg
Idag var det dags för vägning och det blev -0,6 kg denna veckan.
Så totalt -8,6 kg nu.
Wow. 8,6 kg. När man tänker efter är det ganska mycket.
Man får en guldstjärna var 3:e kg, vilket blir ett naturligt delmål. Så nu har jag 4 hg till nästa guldstjärna, och den SKA jag ha nästa vecka.
Efter vägningen mötte jag upp min fina vän Johanna, som till vardags är i Oman men som nu var hemma i 3 dagar på konferens. Så vi möttes upp och gjorde lite ärenden på stan och sen tog vi en fika. Vi har varit väldigt duktiga på att hålla kontakten ända sedan hon åkte för snart 2 år sedan så det kändes inte som att vi behövde lägga tiden idag på att gå igenom vad som har hänt i våra liv. För vi är fortfarande väldigt delaktiga varandras liv och hörs lite varje eller varannan dag. Oftast blir det via datorn men vi rings en gång i veckan/varannan vecka. Men det var underbart att få ge henne en kram och bara skratta ihop.
Hon kommer hem om 3 veckor igen. Jag tror att hon stannar 3 dagar den gången också och jag hoppas på lite mer tid tillsammans då. Sen nästa gång i ses är förhoppningsvis i slutet av sommaren när jag åker till henne i Italien, där hon ska jobba i sommar.
Hon är en riktigt riktigt fin vän den där Johanna.
Hade önskat att hon var hemma just nu, hade behövt henne nu och tidigare i vintras. Mest för att hon är en sådan person som sprider så mycket energi och som man är så avslappnad med. Men jag är stolt över oss att vi har lyckats hålla så tät kontakt och hålla vänskapen stark även på avstånd.
Imorgon ska jag iväg och träffa det där forskarteamet som leder projektet jag ska delta i.
Tydligen ska jag undersökas från topp till tå och sen svara på 100 ingående frågor.
Känns som att det kan ta en stund..
Sen ska jag luncha med min fina kusin Maria. Efter det ska jag möta upp mutti och vi ska ta oss till IKEA där vi ska möta upp vati. Där blir det lite inspiration, säkert lite shopping och vi tänkte festa till det med middag där.
Låter som att jag har en lång dag framför mig imorgon...därför går jag och lägger mig i soffan och avnjuter ett avsnitt av "The Bachelor".
Så totalt -8,6 kg nu.
Wow. 8,6 kg. När man tänker efter är det ganska mycket.
Man får en guldstjärna var 3:e kg, vilket blir ett naturligt delmål. Så nu har jag 4 hg till nästa guldstjärna, och den SKA jag ha nästa vecka.
Efter vägningen mötte jag upp min fina vän Johanna, som till vardags är i Oman men som nu var hemma i 3 dagar på konferens. Så vi möttes upp och gjorde lite ärenden på stan och sen tog vi en fika. Vi har varit väldigt duktiga på att hålla kontakten ända sedan hon åkte för snart 2 år sedan så det kändes inte som att vi behövde lägga tiden idag på att gå igenom vad som har hänt i våra liv. För vi är fortfarande väldigt delaktiga varandras liv och hörs lite varje eller varannan dag. Oftast blir det via datorn men vi rings en gång i veckan/varannan vecka. Men det var underbart att få ge henne en kram och bara skratta ihop.
Hon kommer hem om 3 veckor igen. Jag tror att hon stannar 3 dagar den gången också och jag hoppas på lite mer tid tillsammans då. Sen nästa gång i ses är förhoppningsvis i slutet av sommaren när jag åker till henne i Italien, där hon ska jobba i sommar.
Hon är en riktigt riktigt fin vän den där Johanna.
Hade önskat att hon var hemma just nu, hade behövt henne nu och tidigare i vintras. Mest för att hon är en sådan person som sprider så mycket energi och som man är så avslappnad med. Men jag är stolt över oss att vi har lyckats hålla så tät kontakt och hålla vänskapen stark även på avstånd.
Imorgon ska jag iväg och träffa det där forskarteamet som leder projektet jag ska delta i.
Tydligen ska jag undersökas från topp till tå och sen svara på 100 ingående frågor.
Känns som att det kan ta en stund..
Sen ska jag luncha med min fina kusin Maria. Efter det ska jag möta upp mutti och vi ska ta oss till IKEA där vi ska möta upp vati. Där blir det lite inspiration, säkert lite shopping och vi tänkte festa till det med middag där.
Låter som att jag har en lång dag framför mig imorgon...därför går jag och lägger mig i soffan och avnjuter ett avsnitt av "The Bachelor".
onsdag 9 mars 2011
Försöker förtränga
..att det är dags för vägning imorgon. Nu är jag säker på att det inte kommer visa speciellt mycket nedgång imorgon. SÄKER.
Jag hade som mål att komma ner på nästa kilo-tal till imorgon, det har gått sådär.
Dvs inte alls.
Får nog ta mig en långpromenad nu.
Jag hade som mål att komma ner på nästa kilo-tal till imorgon, det har gått sådär.
Dvs inte alls.
Får nog ta mig en långpromenad nu.
Garderoben i fokus
Har ägnat förmiddagen åt mina klädgärderober.
Rensat och organiserat. Detta resulterade i en TOM hylla.
Det känns overkligt. För det borde ju innebära att det finns gott om plats för nya kläder?!
Men med tanke på att jag satt och tittade på mitt preliminära deklarationsbesked igår får jag nog skippa shoppingen just nu. Som det såg ut nu fick jag 6.800 DKK i restskatt.
Jag ska sen göra lite reseavdrag så jag hoppas kunna komma ner på +-0 iaf. Men jag tror inte det. Men om jag får betala 1.000-3.000 DKK är jag hyffsatt nöjd, det är bättre än 6.800...
Och dessutom har det redan gått mer pengar denna månaden än jag hade tänkt mig från början.
Ny DVD, 2 par glasögon, 2 par skor, 1 väska, 4 böcker och saker till dockhusrenoveringen.
Pust.
På tal om pengar så fyller ju E år idag, hipp hurra. Borde satsa på honom igen och därmed gifta mig rikt.
Nu går jag tillbaka till garderoben.
Rensat och organiserat. Detta resulterade i en TOM hylla.
Det känns overkligt. För det borde ju innebära att det finns gott om plats för nya kläder?!
Men med tanke på att jag satt och tittade på mitt preliminära deklarationsbesked igår får jag nog skippa shoppingen just nu. Som det såg ut nu fick jag 6.800 DKK i restskatt.
Jag ska sen göra lite reseavdrag så jag hoppas kunna komma ner på +-0 iaf. Men jag tror inte det. Men om jag får betala 1.000-3.000 DKK är jag hyffsatt nöjd, det är bättre än 6.800...
Och dessutom har det redan gått mer pengar denna månaden än jag hade tänkt mig från början.
Ny DVD, 2 par glasögon, 2 par skor, 1 väska, 4 böcker och saker till dockhusrenoveringen.
Pust.
På tal om pengar så fyller ju E år idag, hipp hurra. Borde satsa på honom igen och därmed gifta mig rikt.
Nu går jag tillbaka till garderoben.
tisdag 8 mars 2011
Non-doing has nothing to do with being indolent or passive. Quite the contrary. It takes great courage and energy to cultivate non-doing, both in stillness and in activity. Nor is it easy to make a special time for non-doing and to keep at it in the face of everything in our lives which needs to be done.
Jon Kabat-Zinn
Jon Kabat-Zinn
Spontan utflykt
När jag vaknade imorse hade jag inga planer för dagen.
Hade tänkt mig någon promenad och lite mys.
Men shoppingnerven vaknade och jag satte mig därför på bussen och gav mig ut på jakt efter lampfötter till mina nya läckra lampskärmar.
Hittade de perfekta lampfötterna och även inneskor och joggingskor.
Mycket nöjd.
Nu har jag skruvat ihop det andra sängbordet så nu är båda klara och redo för möblering.
Jag hoppas att det blir så bra som jag har föreställt mig.
Jag har en bekännelse...jag har ätit en kanelbulle.
Jag var så fikasugen och när jag väntade på bussen hem var där ett litet sött fik mittemot busshållplatsen. Det var en kvart till bussen skulle gå och kallt ute så jag gick in. Tog ett glas vatten och en kanelbulle. Den var så god!
Den var typ 5 points. Men den var värd det.
Tänkte ta mig en promenad nu i eftermiddag för att lätta på det dåliga samvetet.
Grejen är den att jag har en väldig massa bonuspoints som jag får lov att använda varje vecka. Dessa har jag ALDRIG använt. Så vad gör det då om jag unnar mig småsaker emellanåt?
Men det dåliga samvetet gnager på mig varje gång jag unnar mig något sött.
Hade tänkt mig någon promenad och lite mys.
Men shoppingnerven vaknade och jag satte mig därför på bussen och gav mig ut på jakt efter lampfötter till mina nya läckra lampskärmar.
Hittade de perfekta lampfötterna och även inneskor och joggingskor.
Mycket nöjd.
Nu har jag skruvat ihop det andra sängbordet så nu är båda klara och redo för möblering.
Jag hoppas att det blir så bra som jag har föreställt mig.
Jag har en bekännelse...jag har ätit en kanelbulle.
Jag var så fikasugen och när jag väntade på bussen hem var där ett litet sött fik mittemot busshållplatsen. Det var en kvart till bussen skulle gå och kallt ute så jag gick in. Tog ett glas vatten och en kanelbulle. Den var så god!
Den var typ 5 points. Men den var värd det.
Tänkte ta mig en promenad nu i eftermiddag för att lätta på det dåliga samvetet.
Grejen är den att jag har en väldig massa bonuspoints som jag får lov att använda varje vecka. Dessa har jag ALDRIG använt. Så vad gör det då om jag unnar mig småsaker emellanåt?
Men det dåliga samvetet gnager på mig varje gång jag unnar mig något sött.
måndag 7 mars 2011
Ett skepp kommer lastat...
Har nu varit och skickat iväg ett födelsedagspaket till E.
E är min ex-pojkvän som bor i Italien.
Han har födelsedag på onsdag så jag tänkte vara söt och skicka ett paket med hans svenska favoriter.
Så skickat är nu ett paket med bostongurka, Kalles Kaviar, Frödinge ostkaka, Marabou mjölkchoklad och Aromatkrydda.
Han kommer att bli glad, det vet jag.
Jag är glad att vi har så fin kontakt och fortfarande finns i varandras liv.
Det har varit många turer och tårar. Just därför är jag glad att vi finns där för varandra.
E är min ex-pojkvän som bor i Italien.
Han har födelsedag på onsdag så jag tänkte vara söt och skicka ett paket med hans svenska favoriter.
Så skickat är nu ett paket med bostongurka, Kalles Kaviar, Frödinge ostkaka, Marabou mjölkchoklad och Aromatkrydda.
Han kommer att bli glad, det vet jag.
Jag är glad att vi har så fin kontakt och fortfarande finns i varandras liv.
Det har varit många turer och tårar. Just därför är jag glad att vi finns där för varandra.
Man ska inte döma för tidigt..
Jag går ju en kurs i Mindfulness. Det är om söndagarna i 3,5 timme.
Igår var det strålande sol och blå himmel och det tog ändå emot lite att veta att man skulle sitta inne mitt på dagen.
Vi är 14 stycken i gruppen, och det är en salig blandning av människor både vad gäller ålder, typ av person och bakgrund.
Redan vid första kurstillfället skaffade jag mig en uppfattningen om dessa människor. Ni vet hur man dömer människor direkt, eller man tror sig veta vad de är för några. Vid första kurstillfället skulle vi göra en presentationsrunda och man skulle då presentera personen man satt bredvid. Så man fick sitta och prata lite innan man skulle köra presentationen. Jag satt då bredvid en fantastisk kvinna, K, som jag direkt fattade tycke för. Jag fick känslan av att hon var en sådan person som kan läsa av andra människor. Hon lyckades läsa mig rakt av i alla fall. Och hon & jag har hållt ihop lite sen även vid de andra tillfällena.
Och sen var där 2 stycken som jag speciellt uppfattade som lite snobbiga och jag kände direkt att dem kommer jag inte att närma mig.
Igår var jag först på plats och sen såg jag att dessa 2 kommer gående (de är vänner och går kursen tillsammans) emot mig och jag känner direkt "åh nej, vad ska jag prata med dem om".
Vi började prata och oj vad fel jag hade. Vilka varma människor! Speciellt hon jag hade uppfattat som snobbigast fick jag ändra uppfattning om. Hon var så omtänksam, uppmärksam och bara genuint varm när vi hade pratat en stund. Igår var upplägget lite annorlunda så vi hade bara en paus och då satte sig dessa 2 vid mig och vi pratade vidare.
Jag tycker att det är ganska befriande och skönt när man ändrar uppfattning om människor. När man känner att man dömde dom för tidigt. Jag har inga problem med att erkänna att jag har haft fel i sådana fall.
I övrigt tycker jag att kursen är riktigt bra. I den situationen jag är nu finns det mycket jag kan ta hjälp av i min vardag. Nu gäller det bara för mig att se till att använda det också och lära mig mer. Kursledaren är fantastisk. Hans energi smittar av sig och han är väldigt duktig på att förklara och visa.
Igår praktiserade vi mindfulnessmeditation i 1,5 timme. Det var underbart.
Längtar redan till söndag!
Igår var det strålande sol och blå himmel och det tog ändå emot lite att veta att man skulle sitta inne mitt på dagen.
Vi är 14 stycken i gruppen, och det är en salig blandning av människor både vad gäller ålder, typ av person och bakgrund.
Redan vid första kurstillfället skaffade jag mig en uppfattningen om dessa människor. Ni vet hur man dömer människor direkt, eller man tror sig veta vad de är för några. Vid första kurstillfället skulle vi göra en presentationsrunda och man skulle då presentera personen man satt bredvid. Så man fick sitta och prata lite innan man skulle köra presentationen. Jag satt då bredvid en fantastisk kvinna, K, som jag direkt fattade tycke för. Jag fick känslan av att hon var en sådan person som kan läsa av andra människor. Hon lyckades läsa mig rakt av i alla fall. Och hon & jag har hållt ihop lite sen även vid de andra tillfällena.
Och sen var där 2 stycken som jag speciellt uppfattade som lite snobbiga och jag kände direkt att dem kommer jag inte att närma mig.
Igår var jag först på plats och sen såg jag att dessa 2 kommer gående (de är vänner och går kursen tillsammans) emot mig och jag känner direkt "åh nej, vad ska jag prata med dem om".
Vi började prata och oj vad fel jag hade. Vilka varma människor! Speciellt hon jag hade uppfattat som snobbigast fick jag ändra uppfattning om. Hon var så omtänksam, uppmärksam och bara genuint varm när vi hade pratat en stund. Igår var upplägget lite annorlunda så vi hade bara en paus och då satte sig dessa 2 vid mig och vi pratade vidare.
Jag tycker att det är ganska befriande och skönt när man ändrar uppfattning om människor. När man känner att man dömde dom för tidigt. Jag har inga problem med att erkänna att jag har haft fel i sådana fall.
I övrigt tycker jag att kursen är riktigt bra. I den situationen jag är nu finns det mycket jag kan ta hjälp av i min vardag. Nu gäller det bara för mig att se till att använda det också och lära mig mer. Kursledaren är fantastisk. Hans energi smittar av sig och han är väldigt duktig på att förklara och visa.
Igår praktiserade vi mindfulnessmeditation i 1,5 timme. Det var underbart.
Längtar redan till söndag!
söndag 6 mars 2011
Söndag
Vaknade av att det var väldigt ljust i sovrummet.
Klarblå himmel och strålande sol. Ganska kallt ute, men det är ändå vår i luften.
Har frukosterat och ska nu göra mig klar, snart dags att bege mig.
Idag är det dags för Mindfulness igen.
Idag ska yoga-mattan med då det blir lite fokus på yoga-övningar och meditation.
Härlig söndag!
Klarblå himmel och strålande sol. Ganska kallt ute, men det är ändå vår i luften.
Har frukosterat och ska nu göra mig klar, snart dags att bege mig.
Idag är det dags för Mindfulness igen.
Idag ska yoga-mattan med då det blir lite fokus på yoga-övningar och meditation.
Härlig söndag!
lördag 5 mars 2011
Lördag
Sov länge idag. Länge för att vara jag.
Har en helt orörd lördag framför mig vilket är väldigt skönt.
Tidigare kunde sådant stressa mig. Att vakna en lördag och inte ha något bestämt. Då började det krypa i kroppen. Om jag inte kom på något som behövde göras kunde jag börja ringa runt till vännerna för att göra upp gemensamma planer. Det slutade oftast med att både lördagen och söndagen blev full av planer och att jag på söndagskvällen sjönk ner i soffan och var helt slut.
Jag har varit för dålig på att tillåta mig lata helger och framförallt orörda helger.
Att ta dagen som den kommer. Och som min lärare i Mindfulness säger: "Att vara här & nu."
När han frågar vad klockan är vill han höra svaret.."här & nu"..
Så nu har jag ätit frukost och speglat mig med mina nya glasögon i 10 minuter. Snyggt!
Solen har vågat sig fram så jag ska ge mig ut på en promenad. Vart vet jag inte.
Och vad som händer resten av dagen vet jag inte heller.
Jag vet att jag måste och handla. Vill sticka klart raggsockan. Vill laga lite god mat & ta ett glas vin. Vill se Melodifestivalen.
Det kommer att bli en bra dag detta!
Har en helt orörd lördag framför mig vilket är väldigt skönt.
Tidigare kunde sådant stressa mig. Att vakna en lördag och inte ha något bestämt. Då började det krypa i kroppen. Om jag inte kom på något som behövde göras kunde jag börja ringa runt till vännerna för att göra upp gemensamma planer. Det slutade oftast med att både lördagen och söndagen blev full av planer och att jag på söndagskvällen sjönk ner i soffan och var helt slut.
Jag har varit för dålig på att tillåta mig lata helger och framförallt orörda helger.
Att ta dagen som den kommer. Och som min lärare i Mindfulness säger: "Att vara här & nu."
När han frågar vad klockan är vill han höra svaret.."här & nu"..
Så nu har jag ätit frukost och speglat mig med mina nya glasögon i 10 minuter. Snyggt!
Solen har vågat sig fram så jag ska ge mig ut på en promenad. Vart vet jag inte.
Och vad som händer resten av dagen vet jag inte heller.
Jag vet att jag måste och handla. Vill sticka klart raggsockan. Vill laga lite god mat & ta ett glas vin. Vill se Melodifestivalen.
Det kommer att bli en bra dag detta!
fredag 4 mars 2011
Mitt svar är: nej
Oj oj. Var ska jag börja?
Det trillade in ett sms tidigare idag.
Från ett nummer som jag inte hade inlagt i min mobil så det stod inget namn, bara ett nummer.
Men det var något bekant med numret. Har sett det förr. Har framförallt slagit det numret förr.
"Hej. Längesen. Hur mår du? Kram."
Var tvungen att kolla numret på eniro.se för att vara säker.
Jodå. Det var från H.
Vem är då H? Jo, vi träffades vintern 2008. Jag föll pladask.
Han var uppvaktande, söt och ödmjuk.
Jag däremot var enbart naiv.
Jag trodde att han ville samma sak som jag. Han sa faktiskt att han ville samma sak som jag.
Jag fick våren 2009 lära mig att H inte menade vad han sagt. Jag vet än idag inte om han sa alla de där fina sakerna bara för att få omkull mig. Eller om han faktiskt menade dem när han sa dem.
Men i alla fall så ville jag till slut mer än han. Jag gav mer än han. När jag tänker efter var det nog bara jag som gav. Och jag fick inte så mycket tillbaka.
Men det gjorde mig inget just då, för jag ville så gärna.
Jag visste inom mig från början att det aldrig skulle gå. Vi kom från 2 olika världar.
2 olika kulturer. Vi var 2 väldigt olika personer.
Det tog slut. Gick några månader. Han dök upp igen. Jag fanns där. Hoppet vaknade till liv.
Min kärlek vaknade till liv. Han försvann.
Sen dök han faktiskt upp en tredje gång. Då var jag lite mer bestämd och sa att jag inte ville leka.
Han var ångerfull och sa att han trodde att han ville. Han hade saknat mig. Fanns ingen som mig.
Han stannade inte länge den gången. Och jag glömde honom på allvar. Såg honom ofta när jag skulle gå av tåget på väg hem från jobbet. Han skulle alltid på det tåget som jag gick av. Vi undvek varandras blickar och sa aldrig hej. Jag: för att jag ville glömma, ville inte trilla i fällan igen. Han: förmodligen av skam.
Och idag dök han alltså upp en fjärde gång.
Jag svarade: "Hej. Vad har du på hjärtat?/S"
Fick svar inom några minuter.
H - "Har saknat dig. Hur mår du?"
S - "Mina vänner och min familj vet hur jag mår, det räcker så för mig."
H - "Varför vill du inte svara på frågan?"
S - "För att du inte har med det att göra."
H - "Jag blir orolig nu. Är du sjuk?"
S - "Det hade du vetat om du hade funnits kvar i mitt liv. Trevlig helg."
H - "Detsamma. Kram."
Lika snabbt som han kom in i mitt liv försvann han igen.
Men denna gången var det mitt beslut.
Det trillade in ett sms tidigare idag.
Från ett nummer som jag inte hade inlagt i min mobil så det stod inget namn, bara ett nummer.
Men det var något bekant med numret. Har sett det förr. Har framförallt slagit det numret förr.
"Hej. Längesen. Hur mår du? Kram."
Var tvungen att kolla numret på eniro.se för att vara säker.
Jodå. Det var från H.
Vem är då H? Jo, vi träffades vintern 2008. Jag föll pladask.
Han var uppvaktande, söt och ödmjuk.
Jag däremot var enbart naiv.
Jag trodde att han ville samma sak som jag. Han sa faktiskt att han ville samma sak som jag.
Jag fick våren 2009 lära mig att H inte menade vad han sagt. Jag vet än idag inte om han sa alla de där fina sakerna bara för att få omkull mig. Eller om han faktiskt menade dem när han sa dem.
Men i alla fall så ville jag till slut mer än han. Jag gav mer än han. När jag tänker efter var det nog bara jag som gav. Och jag fick inte så mycket tillbaka.
Men det gjorde mig inget just då, för jag ville så gärna.
Jag visste inom mig från början att det aldrig skulle gå. Vi kom från 2 olika världar.
2 olika kulturer. Vi var 2 väldigt olika personer.
Det tog slut. Gick några månader. Han dök upp igen. Jag fanns där. Hoppet vaknade till liv.
Min kärlek vaknade till liv. Han försvann.
Sen dök han faktiskt upp en tredje gång. Då var jag lite mer bestämd och sa att jag inte ville leka.
Han var ångerfull och sa att han trodde att han ville. Han hade saknat mig. Fanns ingen som mig.
Han stannade inte länge den gången. Och jag glömde honom på allvar. Såg honom ofta när jag skulle gå av tåget på väg hem från jobbet. Han skulle alltid på det tåget som jag gick av. Vi undvek varandras blickar och sa aldrig hej. Jag: för att jag ville glömma, ville inte trilla i fällan igen. Han: förmodligen av skam.
Och idag dök han alltså upp en fjärde gång.
Jag svarade: "Hej. Vad har du på hjärtat?/S"
Fick svar inom några minuter.
H - "Har saknat dig. Hur mår du?"
S - "Mina vänner och min familj vet hur jag mår, det räcker så för mig."
H - "Varför vill du inte svara på frågan?"
S - "För att du inte har med det att göra."
H - "Jag blir orolig nu. Är du sjuk?"
S - "Det hade du vetat om du hade funnits kvar i mitt liv. Trevlig helg."
H - "Detsamma. Kram."
Lika snabbt som han kom in i mitt liv försvann han igen.
Men denna gången var det mitt beslut.
Fredag
För första gången på länge har jag fredagskänsla i kroppen.
En skön känsla.
Tror det har att göra med att jag har haft fullt upp denna veckan.
Eller kanske inte fullt upp. Men har haft mycket på schemat.
Imorse träffade jag min läkare. Hon är så bra.
Vi pratade och analyserade lite och ändrade sedan planen vi gjort tillsammans.
Så efter samtal med både henne och min arbetsgivare blir det ytterligare lite tid hemma.
Det känns rätt i maggropen för det är det jag behöver just nu.
Och jag fick både ris & ros av henne.
Ris därför att jag har kört på lite för hårt emellanåt. Inte bra.
"Det är en ordination som du ska följa, du ska vila och tillåta dig att ta det lugnt!"
Okej, då gör jag väl det då.
Fick frågan om jag vill delta i ett forskningsprojekt. Fick då prata med en forskare som förklarade vad det går ut på. Så nästa fredag ska jag träffa henne igen & då ska jag svara på 100 frågor om mitt tillstånd och därefter kommer jag att få gå igenom lite tester.
Efter det blir man satt på en av följande 3 "behandlingar":
1. Kognitiv beteendeterapi via internet
2. Fysisk aktivitet med hjälp av sjukgymnast
3. Vidare kontakt med läkare/kurator
Det hela går väl ut på att de sen efter 12 veckor ser hur långt man har kommit och sen gör de väl en analys om vilken av dessa metoder som fungerar bäst.
Känns som en win-win-situation för båda parter.
Efter läkarbesöket var jag på Specsavers och hämtade mina nya glasögon. 2 par blev det.
Väldigt fina!
Lyxade till det med ett besök på bokrea på vägen hem. 3 böcker blev det:
Titti Holmer - Lycka nu, en praktisk guide i mindfulness
Akasha/Olsen - Har du sovit gott?
Engström/Johansson - Ät dig frisk med grön mat
En skön känsla.
Tror det har att göra med att jag har haft fullt upp denna veckan.
Eller kanske inte fullt upp. Men har haft mycket på schemat.
Imorse träffade jag min läkare. Hon är så bra.
Vi pratade och analyserade lite och ändrade sedan planen vi gjort tillsammans.
Så efter samtal med både henne och min arbetsgivare blir det ytterligare lite tid hemma.
Det känns rätt i maggropen för det är det jag behöver just nu.
Och jag fick både ris & ros av henne.
Ris därför att jag har kört på lite för hårt emellanåt. Inte bra.
"Det är en ordination som du ska följa, du ska vila och tillåta dig att ta det lugnt!"
Okej, då gör jag väl det då.
Fick frågan om jag vill delta i ett forskningsprojekt. Fick då prata med en forskare som förklarade vad det går ut på. Så nästa fredag ska jag träffa henne igen & då ska jag svara på 100 frågor om mitt tillstånd och därefter kommer jag att få gå igenom lite tester.
Efter det blir man satt på en av följande 3 "behandlingar":
1. Kognitiv beteendeterapi via internet
2. Fysisk aktivitet med hjälp av sjukgymnast
3. Vidare kontakt med läkare/kurator
Det hela går väl ut på att de sen efter 12 veckor ser hur långt man har kommit och sen gör de väl en analys om vilken av dessa metoder som fungerar bäst.
Känns som en win-win-situation för båda parter.
Efter läkarbesöket var jag på Specsavers och hämtade mina nya glasögon. 2 par blev det.
Väldigt fina!
Lyxade till det med ett besök på bokrea på vägen hem. 3 böcker blev det:
Titti Holmer - Lycka nu, en praktisk guide i mindfulness
Akasha/Olsen - Har du sovit gott?
Engström/Johansson - Ät dig frisk med grön mat
Nu ska jag krypa upp i soffan och bläddra i mina nya böcker!
torsdag 3 mars 2011
Oväntat resultat
Konsulenten på Viktväktarna ler och ställer frågan "Hur har veckan varit?".
Mitt svar: "Jag har inga kommentarer för jag har inte skött mig så värst bra och räknar med att jag har gått upp".
Ställer mig på vågen.
-0,6 kg!
Totalt -8,0 kg sedan 12 januari- Molto bene, Sandra.
Så nu är det nya tag och nu ska ALLT skrivas ner. Då går det mycket bättre.
Nu ska jag gå och ägna mig åt min fruktansvärda huvudvärk.
Mitt svar: "Jag har inga kommentarer för jag har inte skött mig så värst bra och räknar med att jag har gått upp".
Ställer mig på vågen.
-0,6 kg!
Totalt -8,0 kg sedan 12 januari- Molto bene, Sandra.
Så nu är det nya tag och nu ska ALLT skrivas ner. Då går det mycket bättre.
Nu ska jag gå och ägna mig åt min fruktansvärda huvudvärk.
Vägningsdag
Klockan 12.15 är det dags att ställa sig på vågen.
Jag räknar kallt med att ha gått upp ca 0.8 kg.
Har inte varit så duktig denna veckan och jag vet att problemet mycket grundar sig i att jag har varit dålig på att skriva ner vad jag ätit och därmed tappat kontrollen över exakta antalet points.
Och sen har jag tummat på lite regler. Och jag har inte rört så mycket på mig.
Trots att jag räknar med viktuppgång ska jag dit och väga mig.
För nu är det nya tag som gäller.
Hur det gick får ni veta i eftermiddag...to be continued..
Jag räknar kallt med att ha gått upp ca 0.8 kg.
Har inte varit så duktig denna veckan och jag vet att problemet mycket grundar sig i att jag har varit dålig på att skriva ner vad jag ätit och därmed tappat kontrollen över exakta antalet points.
Och sen har jag tummat på lite regler. Och jag har inte rört så mycket på mig.
Trots att jag räknar med viktuppgång ska jag dit och väga mig.
För nu är det nya tag som gäller.
Hur det gick får ni veta i eftermiddag...to be continued..
onsdag 2 mars 2011
Tv11
Jag har ett problem. Och då menar jag PROBLEM.
Jag har inte Tv11. På Tv11 visas bästa The Bachelor och nu Big Brother.
Jag bor i ett hus med Canal Digital så jag tänkte att då kan jag väl unna mig ett litet tilläggsabonnemang för jag har via hyresvärden bara baspaketet.
In på hemsidan och leta runt. Hittade ett abonnemang som innebär att man får baspaketet plus sina 4 favoritkanaler. TV11! och 3 till. Tack!
Klickar. Väljer. Fyller i.
Kommer till nästa sida. Totalsumma i månaden 99:-. Wow, billigt.
Verkligen värt det.
Nästa sida.
Engångsavgift + första månadsavgiften + installation 3155:-.
Va?!
Får nästan blinka bort tårarna. Det måste blivit nåt fel.
Läser. Engångsavgift HD-box 2900:-.
Det är inte sant.
Det är INTE sant.
Jag funderar på att starta ett postgiro där alla kan sätta in 10:-.
Skänk en slant till min vår med The Bachelor.
Vad tråkigt det blev plötsligt. Usch.
Jag har inte Tv11. På Tv11 visas bästa The Bachelor och nu Big Brother.
Jag bor i ett hus med Canal Digital så jag tänkte att då kan jag väl unna mig ett litet tilläggsabonnemang för jag har via hyresvärden bara baspaketet.
In på hemsidan och leta runt. Hittade ett abonnemang som innebär att man får baspaketet plus sina 4 favoritkanaler. TV11! och 3 till. Tack!
Klickar. Väljer. Fyller i.
Kommer till nästa sida. Totalsumma i månaden 99:-. Wow, billigt.
Verkligen värt det.
Nästa sida.
Engångsavgift + första månadsavgiften + installation 3155:-.
Va?!
Får nästan blinka bort tårarna. Det måste blivit nåt fel.
Läser. Engångsavgift HD-box 2900:-.
Det är inte sant.
Det är INTE sant.
Jag funderar på att starta ett postgiro där alla kan sätta in 10:-.
Skänk en slant till min vår med The Bachelor.
Vad tråkigt det blev plötsligt. Usch.
Sätt inte en pensel i min hand..
Skulle ju måla den där kistan. Vilket jag gjort.
Grundmålat.
Men när jag stod där med penseln i handen och såg mitt köksmöblemang fattade jag ett väldigt snabbt beslut. Började genast måla en av stolarna.
Har tänkt måla köksmöblemanget ett tag men det har känts som ett större projekt.
Nu är det större projektet påbörjat i alla fall.
Kommer bli jättesnyggt.
Men hade kanske inte tänkt göra det nu.
Grundmålat.
Men när jag stod där med penseln i handen och såg mitt köksmöblemang fattade jag ett väldigt snabbt beslut. Började genast måla en av stolarna.
Har tänkt måla köksmöblemanget ett tag men det har känts som ett större projekt.
Nu är det större projektet påbörjat i alla fall.
Kommer bli jättesnyggt.
Men hade kanske inte tänkt göra det nu.
Ännu mer hemmafix
Har nu gått igenom 2 lådor jag har i badrummet.
Är verkligen alla de sakerna mina?
Och jag har kommit fram till att jag inte får köpa ett enda halsband till i mitt liv.
Nåväl, har skurat och rensat i badrummet så nu luktar det rent och det blänker överallt.
Egentligen skulle hallen vara eftermiddagens projekt.
Men det är så att i sovrummet har jag en liten kista som är svart.
Den passar inte in i sovrummet som i övrigt är väldigt ljust.
Och nu råkar det vara så att jag har antikvit färg hemma.
Så jag tror att jag efter lunch målar kistan istället.
Kan iofs rensa lite i hallen medan den torkar.
Men nu: lunch. Moussaka ska det bli.
Är verkligen alla de sakerna mina?
Och jag har kommit fram till att jag inte får köpa ett enda halsband till i mitt liv.
Nåväl, har skurat och rensat i badrummet så nu luktar det rent och det blänker överallt.
Egentligen skulle hallen vara eftermiddagens projekt.
Men det är så att i sovrummet har jag en liten kista som är svart.
Den passar inte in i sovrummet som i övrigt är väldigt ljust.
Och nu råkar det vara så att jag har antikvit färg hemma.
Så jag tror att jag efter lunch målar kistan istället.
Kan iofs rensa lite i hallen medan den torkar.
Men nu: lunch. Moussaka ska det bli.
tisdag 1 mars 2011
Sovrum
Idag har jag varit instängd i sovrummet hela dagen.
Har rensat 4 garderober, 1 skåp och flera stora förvaringslådor.
Har rensat 4 garderober, 1 skåp och flera stora förvaringslådor.
Avslutade med att damma och dammsuga.
Ovanför mina garderober är där ett ganska stort tomrum upp till taket. När man inte har en klädkammare är detta utrymme idealiskt för förvaring av stora saker. I flera år har röran däruppe stört mig. Köpte därför billigt, vitt tyg och sydde ett draperi. Voila!
Ovanför mina garderober är där ett ganska stort tomrum upp till taket. När man inte har en klädkammare är detta utrymme idealiskt för förvaring av stora saker. I flera år har röran däruppe stört mig. Köpte därför billigt, vitt tyg och sydde ett draperi. Voila!
Röran är bortblåst!
För ganska exakt ett år sedan var jag på jakt efter ett skåp till sovrummet. Jag visste precis vilken typ av skåp jag ville ha och jag fck leta länge innan jag hittade vad jag ville ha. Och på en loppis blev detta drömskåp mitt för 300:-.
När jag väl hade hittat mitt drömskåp hade jag ytterligare en dröm jag ville uppfylla.
Jag ville ha ett par rosa balettskor hängande på skåpsdörren. Ingen vila, ingen ro.
Efter mycket letande hittade jag dessa perfekta balettskor i en liten butik i Göteborg. De är använda och kommer från Danska Balettskolan i Köpenhamn. De är pricken över i:et på mitt skåp.
Jag ville ha ett par rosa balettskor hängande på skåpsdörren. Ingen vila, ingen ro.
Efter mycket letande hittade jag dessa perfekta balettskor i en liten butik i Göteborg. De är använda och kommer från Danska Balettskolan i Köpenhamn. De är pricken över i:et på mitt skåp.
Som jag skrev igår så dök det upp billiga och ursöta sängbord på Netto (av alla ställen). Jag slog till och byggde ihop det ena igår. Emballaget fullkomligen stank, vet inte av vad. Plast eller nåt starkt medel. Så nu står de ute och luftas och jag hoppas att lukten försvinner. Men de kommer att passa bra in i sovrummet.
Jag trivs verkligen i mitt sovrum och det får mig att känna mig lugn. Ljusa, mjuka färger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)