Jag har alltid kunnat njuta av att vara ensam.
Njuta av min egentid.
Men sedan i höstas har jag inte kunnat göra det. Jag har undvikit att vara ensam, för det har bara varit så jobbigt.
Så nu försöker jag jobba på detta. Få tillbaka det sköna med att vara ensam. Och att vara ensam hemma hos mig. Det går ganska bra. Men nätterna är jobbiga. Sover inte så bra.
Dock är det bättre nu än för ett tag sen. Så jag ser framsteg.
Jag tror dock att det kommer att gå bättre ju mer jag kommer att jobba.
Just nu jobbar jag bara 25%, vilket innebär att jag är hemifrån ca 5 timmar inkl pendling.
Det innebär att jag trots allt är hemma ganska mycket. Och precis som när jag var sjukskriven blir dagarna väldigt långa. Så allteftersom jag börjar jobba mer kommer det säkert kännas bättre och framförallt så ser jag framemot den där tröttheten som man bara kan få efter att man jobbat en hel vecka.
Jag & min kompis Nettan har pratat mycket om det. Vi var sjukskrivna under samma period, men av olika anledningar. Och vi pratade just om den där fredags-tröttheten. När man kommer hem och är helt slut, knappt orkar äta och somnar tidigt i soffan. Tidigare gnällde man över detta fenomen och att varje fredagskväll förstördes av denna trötthet.
När vi gick sjukskrivna kände man aldrig den där tröttheten. Visst kunde man vara trött, men inte av att man gjort något och fått ta lite slut på sig själv. Det var först när man inte kände den som man saknade den. När Nettan kom tillbaka och jobbade kände hon den ganska snabbt så jag tror att det snart är min tur.
De dagar jag jobbar har jag dock ofta ont i huvudet nu. Inte monster-huvudvärk men sån där jobbig som ligger och trycker i pannan. Jag tror bara det är att kroppen är ovan just nu och att det fortfarande är mycket för mig nu i början. Lära mig allt på jobbet, pendlingen och alla tankar.
Men det går framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar