Italiensk buffé a la Sandra

Insalata di pasta da Milano

Torta al cioccolato

Torta di verdure

Melone con prosciutto

Insalata caprese

Bruschetta

Salame é carciofo

Varie...parmigiano patatine, salsiccia..

Behöver jag ens säga att alla var väldigt mätta & belåtna?

Kökspersonalen är trött

Inledde dagen med att köra och handla.
Idag ska familjen fira min födelsedag och jag ska bjuda på italiensk buffé.
Har stått i köket hela dagen och är nu äntligen klar.

Bilder kommer sen. Det kommer att bli så gott!

A Mouse in a House

Idag besökte jag för första gången den lilla butiken A Mouse in a House.

Jag har varit inne på deras hemsida väldigt många gånger och följer deras blogg.

Har suttit och suktat och tänkt att dit ska jag åka. Men det har aldrig blivit av.

Men idag på min lediga dag körde jag dit. Väldigt glad att jag gjorde det.

Där var väldigt fina saker och man kände att allt var handplockad och noga utvalt.

Det var nog mindre än jag föreställt mig men samtidigt så var det väldigt charmigt och välkomnande. Jag kommer tillbaka!

Här ses mina fina köp:

Färskpotatispremiär!

Idag var det premiär för året - färskpotatis stod på menyn.

Laxfilé, färskpotatis, ugnsrostade rotfrukter och romsås.
Det var riktigt smaskigt!

Om att kunna njuta av ensamhet.

Jag har alltid kunnat njuta av att vara ensam.
Njuta av min egentid.

Men sedan i höstas har jag inte kunnat göra det. Jag har undvikit att vara ensam, för det har bara varit så jobbigt.
Så nu försöker jag jobba på detta. Få tillbaka det sköna med att vara ensam. Och att vara ensam hemma hos mig. Det går ganska bra. Men nätterna är jobbiga. Sover inte så bra.
Dock är det bättre nu än för ett tag sen. Så jag ser framsteg.

Jag tror dock att det kommer att gå bättre ju mer jag kommer att jobba.
Just nu jobbar jag bara 25%, vilket innebär att jag är hemifrån ca 5 timmar inkl pendling.
Det innebär att jag trots allt är hemma ganska mycket. Och precis som när jag var sjukskriven blir dagarna väldigt långa. Så allteftersom jag börjar jobba mer kommer det säkert kännas bättre och framförallt så ser jag framemot den där tröttheten som man bara kan få efter att man jobbat en hel vecka.
Jag & min kompis Nettan har pratat mycket om det. Vi var sjukskrivna under samma period, men av olika anledningar. Och vi pratade just om den där fredags-tröttheten. När man kommer hem och är helt slut, knappt orkar äta och somnar tidigt i soffan. Tidigare gnällde man över detta fenomen och att varje fredagskväll förstördes av denna trötthet.
När vi gick sjukskrivna kände man aldrig den där tröttheten. Visst kunde man vara trött, men inte av att man gjort något och fått ta lite slut på sig själv. Det var först när man inte kände den som man saknade den. När Nettan kom tillbaka och jobbade kände hon den ganska snabbt så jag tror att det snart är min tur.

De dagar jag jobbar har jag dock ofta ont i huvudet nu. Inte monster-huvudvärk men sån där jobbig som ligger och trycker i pannan. Jag tror bara det är att kroppen är ovan just nu och att det fortfarande är mycket för mig nu i början. Lära mig allt på jobbet, pendlingen och alla tankar.

Men det går framåt.

Ett år äldre - lite av en årskrönika.

..ett år bättre.

Är det inte så man säger?
Om jag vid min förra födelsedag hade fått veta vad året framöver skulle innehålla hade jag nog antingen skrattat åt detta löjliga skämt eller blivit helt förstörd.
Detta året har innehållit så mycket. Mycket av allting. Samtidigt som det också innehåller månader av ingenting. Ett vaccum.
Jag tror att jag kan säga att detta är året i mitt liv då jag har lärt mig mest om mig själv. Verkligen lärt känna mig själv. Både den jag var, är och vill vara.

Detta året har också vänskapen till mina närmaste vänner intensifierats.
När allt brakade samman var det ett fåtal som jag orkade dela allt med.
Och de fanns verkligen där. Stöttade mig. Peppade mig. Grät med mig. Skrattade med mig. Sa håll ut, dessa känslorna är inte för alltid.
Dom har accepterat mina känslor och säkert tröstat sig med att den riktiga Sandra kommer tillbaka förr eller senare. De har säkert sett glimtar av den riktiga Sandra med jämna mellanrum.

Och bandet med min familj ska vi inte snacka om. Mina föräldrar släppte allt vid kraschen.
Gentemot dem kan jag bara känna en enorm tacksamhetsskuld. Och jag har försökt att uttrycka denna tacksamhet så gott jag har kunnat. Utan dem hade det inte gått. I allafall inte gått så fort som det faktiskt gjort.

Jobbet som tidigare var bland det viktigaste för mig har fått klättra ner på min topplista.
Det ligger inte i topp. Jag hoppas att det inte kommer att göra det heller. Och om det hamnar i topp igen ska det vara för att jag har en sund relation till mitt jobb och för att jag mår bra där.

Varje år på min födelsedag blir jag en smula generad. Kommer alla dessa människorna ihåg mig? Det aningen dåliga självförtroendet ger sig tillkänna. Jag är betydelsefull och viktig för många. Jag gör skillnad. Jag är älskad.

Så nu går jag in i mitt 27:e år med tillförsikt och hopp. Hopp om att nu blir det bara bättre. Och med insikten att jag klarar det. Jag klarar kriser och krascher.
Med min fina familj och mina underbara vänner går allt.

Nu kör vi.

Om att bemöta det jobbiga

Det handlar denna veckan om.
Lustigt nog kom den modulen på internet-KBT:n denna vecka. Väldigt passande.
För denna veckan står flera jobbiga saker på schemat.
Men med tanke på hur jag klarade gårdagen och idag känner jag mig ganska självsäker.

Och igår var en jobbig dag, som jag bara klarade av.
Var och handlade en massa och var på XXXLutz som jag undvikit sedan jag hade en jobbig upplevelse där i höstas. Åt på restaurang. Var hemma. Gick promenad med en vän i Pildammsparken och lyxade även till det med en fika där. Var hemma ensam på kvällen, somnade som en stock.
Jobbat idag. Kändes bra. Inte alls samma ångest och oro som i torsdags. Efter jobbet mötte jag upp min kusin. Vi satte oss på ett fik och bara pratade. Hon är en av dem som förstår allt jag känner och går igenom. Så det är skönt när vi kan ses på tu man hand.

Imorgon är jag ledig. Skönt. Blir lite lugnt under dagen och sen ska jag möta min käre fader som ska övernatta hos mig för på onsdag börjar han jobba den okristliga tiden 05:30. Och med tanke på att han bor 1 timme från jobbet erbjöd jag sovplats hos mig som bor 5 minuter från hans arbetsplats. Sen är det dags för jobb på onsdag och torsdag. Bra magkänsla.

Vinterpälsen är officiellt borta!

Vid denna tiden varje år brukar jag klippa av en ganska rejäl bit av kalufsen.
Så också i år. Idag var det dags.
7-8 cm åkte av och lockarna vilar nu skönt på axlarna.
Det känns lättare och luftigare. Detta betyder vår och sommar för mig.
Vinterpälsen är av!

Första dagen avklarad

Igår var det alltså dags för första arbetsdagen sedan i höstas, och även första arbetsdagen på mitt nya jobb.

Mådde apa hela morgonen. Orolig. Ledsen. Nervös.
Men det släppte och efter lite peptalk från min kollega Anna gick det bättre och det var en bra dag. Bra magkänsla när jag gick hem.
Kommer att jobba 3 dagar i veckan och vara där 3,5 timme inkl lunch.
Tror det blir bra och lagom.

Imorgon är det dags...

...för min första arbetsdag på 5,5 månader.
Är nervös, rädd, ivrig, förväntansfull och lite till.

Håll tummarna för mig imorgon.

Energitjuvar - igen

Jag som tidigare har tjatat om energitjuvarna i mitt liv har hittat en bok som heter:

"Energitjvar - i familjen, i relationen och på jobbet" av Ingalill Roos.

"Finns det någon i din närhet som gör dig oförklarligt trött och får dig att må dåligt? Någon som inte lyssnar på dig, som kränker dig och ger dig dåligt samvete? Då har du antagligen mött en energitjuv.

Energitjuven finns i alla sammanhang och kan vara vem som helst: en partner, ett syskon, en vän eller en kollega. Han eller hon bekräftar sig själv genom att nedvärdera andra och suger på så sätt energi från den drabbade.

Här får du råd om hur du lär dig känna igen handlingsmönster, kommer till insikt om att skulden inte är din och börjar sätta gränser. Du får också ta del av fallstudier som på ett inkännande sätt belyser denna problematik.

Ingalill Ros är auktioriserad socionom och samtalsterapeit. Hon är bosatt i Göteborg där hon driver en privat praktik. Hon har även varit verksam som föredragshållare."

Jag beställde 1 ex direkt och ser mycket framemot att läsa den!

Lite off

Ja, jag erkänner att jag varit lite off denna veckan.
Var på jobbet en dag och hälsade på. Det gick bra. Men oron och ångesten innan var stor.
Rädd att det inte skulle kännas bra, att behöva skjuta på starten.
Men det gick bra och kändes bra. Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med att umgås med Iza ett par timmar.
Hon är så höggravid som man kan vara och jag bad till alla högre makter att hon inte skulle börja föda barn just den eftermiddagen. Det var kul att ses igen, hon är en frisk fläkt. Även om vi fungerade bra ihop som kollegor tror jag att vi kommer att kunna vara bättre vänner nu när vi inte längre ska jobba tillsammans. Iza är en intensiv person med många och starka åsikter och jag tycker bättre om henne som vän än kollega. Sen handlar det bara om att ta tag i att ses också.

I fredagskväll var det äntligen dags för mig och Sarah att åka hem till Annika på Ön och deras fantastiska etagelägenhet. Kvällen ägnades åt god mat och uppdateringar. Det var så skönt att ses igen alla tre. Snart igen.

Helgen har jag tillåtit vara väldigt lugn. Grillat god mat och besökt lite inredningsbutiker.

Och vad händer i veckan då?
Måndag: Läkarbesök, mat + fotboll med Therese.
Tisdag: Inget planerat.
Onsdag: Läkarbesök.
Torsdag: Börja jobba! Mjukstart med 3 timmar. Blir nog mest att göra iordning min plats och prata med fina kollegor.
Fredag: Ledig och inget planerat.

Jäklar. Tänk att veckan då jag ska börja jobba är på ingång.
5,5 månader sedan jag jobbade nu. Tiden känns både lång och inte lång.
Men nu är det dags. Ser framemot det med blandade känslor. Samtidigt som jag längtar efter att komma igång är jag rädd. Men försäkringstönten i mig är redo att vakna till liv!