fredag 20 maj 2011

Ett år äldre - lite av en årskrönika.

..ett år bättre.

Är det inte så man säger?
Om jag vid min förra födelsedag hade fått veta vad året framöver skulle innehålla hade jag nog antingen skrattat åt detta löjliga skämt eller blivit helt förstörd.
Detta året har innehållit så mycket. Mycket av allting. Samtidigt som det också innehåller månader av ingenting. Ett vaccum.
Jag tror att jag kan säga att detta är året i mitt liv då jag har lärt mig mest om mig själv. Verkligen lärt känna mig själv. Både den jag var, är och vill vara.

Detta året har också vänskapen till mina närmaste vänner intensifierats.
När allt brakade samman var det ett fåtal som jag orkade dela allt med.
Och de fanns verkligen där. Stöttade mig. Peppade mig. Grät med mig. Skrattade med mig. Sa håll ut, dessa känslorna är inte för alltid.
Dom har accepterat mina känslor och säkert tröstat sig med att den riktiga Sandra kommer tillbaka förr eller senare. De har säkert sett glimtar av den riktiga Sandra med jämna mellanrum.

Och bandet med min familj ska vi inte snacka om. Mina föräldrar släppte allt vid kraschen.
Gentemot dem kan jag bara känna en enorm tacksamhetsskuld. Och jag har försökt att uttrycka denna tacksamhet så gott jag har kunnat. Utan dem hade det inte gått. I allafall inte gått så fort som det faktiskt gjort.

Jobbet som tidigare var bland det viktigaste för mig har fått klättra ner på min topplista.
Det ligger inte i topp. Jag hoppas att det inte kommer att göra det heller. Och om det hamnar i topp igen ska det vara för att jag har en sund relation till mitt jobb och för att jag mår bra där.

Varje år på min födelsedag blir jag en smula generad. Kommer alla dessa människorna ihåg mig? Det aningen dåliga självförtroendet ger sig tillkänna. Jag är betydelsefull och viktig för många. Jag gör skillnad. Jag är älskad.

Så nu går jag in i mitt 27:e år med tillförsikt och hopp. Hopp om att nu blir det bara bättre. Och med insikten att jag klarar det. Jag klarar kriser och krascher.
Med min fina familj och mina underbara vänner går allt.

Nu kör vi.

1 kommentar: