Nu är det jul igen.

Nu är julen här.
Och det ser ut att bli en vit sådan. Ute är det ett riktigt snöoväder just nu.
Pappa är nu hemma från sjukhuset och ordningen är återställd. Han har en lång väg tillbaka, men bara det att han är hemma kommer göra stor skillnad.

I fredags hade jag julmys med fina M. God mat, ostar och gott i glaset. Fuldans till bästa musiken och shots förgyllde vår kväll/natt.
Igår blev vi hämtade av M's föräldrar och åkte hem til byn. Så jag är på plats. Redo för julfirandet.
Idag har mamma och jag handlat det sista och varit runt hos släkt och vänner och önskat god jul. Sen har vi slavat i köket och förberett det mesta.

Och imorgon kommer storasyster med sin familj och det ska firas jul med allt vad det innebär.
Innan dess ska jag hinna förbi fina C och hennes familj och önska god jul. Innan hon lämnar landet för nyårsfirande. Svin. Jag är inte bitter.

Kommer nog att stanna här sen i några dagar. Kanske fram till helgen. Bara koppla av och komma ner i varv. Har ett och annat att fundera över vad gäller 2013. Kanske dags att ta lite beslut.
Men det tar vi sen. Nu är det jul.

God jul!

Tyst vecka.

Hade en grym helg förra veckan med flera fina vänner. Fredagen bestod av vin och vänner. På lördagen kom mina två bästa danska vänner och finaste norskan över till mig och Malmö. Det var en lång dag och de fick se allt det bästa med Malmö.

Veckan som gått har bara rusat förbi.

Var hos kloka mannen i tisdags. Ett avslutande samtal. Det kändes konstigt, jag gick därifrån med tårar i ögonen och en klump i magen. Han har betytt så mycket och har verkligen hjälpt mig.
Men nu klarar jag mig alltså utan honom.

I torsdags pysslades det julkort och dracks vin.
Nu ska jag bara komma ihåg att skicka julkorten också.

Nyårsplaner?
Den frågan har jag nog fått 5 gånger denna veckan.
Jag har skjutit på detta för att jag inte har vetat vad jag vill göra. Helst av allt hade jag velat åka till ett nordtyskt slott med spa och njuta av lugn, behandlingar, promenader, god mat och mys vid öppna spisen.
Men så blir det inte.
Jag har funderat på vad jag vill göra nu under helgen och kommit fram till vad jag vill. Nu ska jag bara styra upp det också. Blir toppen.

Har en skum känsla i kroppen. Vet inte om jag håller på att bli sjuk.
Men känns som att där är något i kroppen som drar ner på tempot och gör mig trött.
Ska inte låta min hypokondriska sida dra iväg så sätter punkt där.

Memory Lane

Har verkligen vandrat längs med minnenas aveny idag. Lovat mamma att gå igenom lite lådor med gamla saker som stått på vinden.

Det dök upp gamla skolböcker, skolkataloger, foton, filmer, teckningar. Snacka om att minnen väcktes till liv.

Där var också ett fotoalbum från 19-20 års ålder. Fotona på mig & Anna gjorde så ont att se. Jag kunde inte sluta titta på dem. Att försöka förstå att hon inte finns mer när jag ser henne så levande på bilderna. Försökte att fokusera på allt roligt vi hade och alla fina stunder vi delat. Kunde till slut skratta åt hur vi såg ut och hur roligt vi såg ut att ha.

Men det är läskigt så starka minnen foton kan väcka. Man åker tillbaka. Till där och då.
Men så snart man packar ner dem hamnar man åter här och nu.

Underbara dagar vid hav & sjö.

Helgen i Göteborg/Mellerud/Köpmannebro blev precis så härlig som jag hoppades att den skulle bli.
Ett härligt tjejgäng med glatt humör och fint väder som tillät mycket sol och bad.
Vi gjorde inte direkt succé i beachvolleyturneringen, men vi hade roligt och vi var bättre än vi själva trott.

I måndags hade vi tänkt göra stan i Göteborg men det fina vädret lockade oss till Marstrand istället. Jag hade aldrig varit där tidigare så jag var inte svår att övertala. Vilken fantastisk plats. Dit vill jag igen.

Denna helgen gav mig så mycket energi och jag fick känna mig så stark.
Nu är man på hemmaplan igen, och det är ju alltid skönt att komma hem.
Har dragit igång lilla projektet i köket igen med målning. Nu är det bordet och stolarnas tur att målas antikvita. Och det är riktigt ruskväder ute så det är ganska mysigt att vara hemma och pyssla. Kommer dock att åka till mina föräldrar strax, det är nämligen marknad i byn så jag tänka åka dit och ta en tur på marknaden. Om det dåliga vädret inte tillåter en tur på marknaden nobbar jag inte hemmamys istället.

Har exakt en veckas ledighet kvar idag. Det blir (ev marknad), kalas för systerbarnen, måla färdigt köksmöblemanget, en tur till Köpenhamn/Helsingör, träffa vänner och umgås med familjen.

Härligt!

Rymmer snart norrut.

Imorgon styr vi kosan mot Göteborg.

Det ska bli tjejhelg i Mellerud med fest, mys & beachvolleybollturnering. På söndag åker vi tillbaka till Göteborg och myser där fram till tisdag.

Ser väldigt mycket framemot denna helgen.
Få koppla bort tankar och känslor lite. Rymma.
Bara ha roligt & njuta.

Har jag glömt att säga att jag har semester?
I 2 fina veckor.

En bortglömd blogg och en förlorad vän.

Jag har ignorerat bloggen. Glömt bort. Negligerat.
Jag vet egentligen inte varför. Om jag inte har orkat? Om jag inte har velat?

Exakt en månad sedan mitt senaste inlägg. Under denna tiden har både mycket och inget hänt.

Det största (och värsta) som har hänt är att en vän har lämnat oss. Gått bort. För 8 månader sedan påbörjade hon kampen mot cancern. Till en början såg det verkligen ut som att hon skulle vinna kampen. Men plötsligt blev hon chanslös. Jag kommer aldrig att glömma henne och hon fattas många. Jag tror fortfarande att jag är chockad och inte helt har förstått, så jag har inga fler ord.

När något så hemskt inträffar kommer man ner på jorden och inser vad som egentligen är viktigt. Vad som gör skillnad för mig. Alla andra problem eller bekymmer känns pyttesmå.

Anna, jag tänker på dig hela tiden.

Ledig onsdag

Just nu arbetar jag måndag, tisdag, torsdag & fredag.
Ganska skönt att vara ledig på onsdagen då det bara blir två stycken 2-dagars-omgångar.
Så nu är halva denna veckan gjord. Och dagarna på jobbet går så snabbt.

Idag på lediga dagen har jag varit ute och gått en rejäl runda. När jag kommit halvvägs var jag genomsvettig...då inte pga min dåliga kondition utan på det klibbiga & kvalmiga vädret.
Hoppas på rejält regn- och åskväder inatt som kan göra luften lite friskare igen.

På lördag är det dags för lite födelsedagsmys hos syster & CO. Svågern fyllde år i måndags och syrran fyller år på måndag. Alltid samma problem dock; vad köper man? Har ordnat till svågern nu och har nog tänkt ut en bra plan till syrrans present.
Jag hoppas på fint väder på lördag så att man kan åka till Ystad redan på förmiddagen och spendera dagen på stranden. Har lyckats locka Tessan att göra mig sällskap på stranden om vädret tillåter. Borde kolla väderprognos för jag kommer bli besviken om det inte är strandväder...

What a week.

Har jobbat 3 dagar denna veckan;måndag, tisdag & onsdag. Detta var faktiskt min sista vecka på 25%. Jag kan inte förstå att jag redan gjort min första månad tillbaka på jobbet. Galet vad tiden går.

I måndags efter jobbet åkte jag till Nordhavn i östra Köpenhamn där jag skulle hälsa på min tidigare kollega Izabella. Främsta anledningen till besöket var att få träffa 10 dagar gamla Isaac. Men det var självklart kul att träffa Iza, hennes man Ronn och lille Elias 3 år också. Fika, bebismys, Elias-bus och skvaller fyllde en hel eftermiddag och halva kvällen. Gissa om jag sov gott den natten?

I tisdags unnade jag mig en lugn kväll hemma. Utan planer. Jag har ju lovat att ha minst 2 sådana vardagskvällar varje vecka. Så efter jobbet var jag och köpte nya stolsdynor till mina nya balkongstolar. Väldigt fina, randiga, på Åhléns blev det.

I onsdags efter jobbet hämtade Tessan upp mig. Vi åkte sen och handlade lite god mat och sen körde vi hem till henne. En kväll i soffan blev det. Jag hade egentligen tänkt åka hem i torsdags men vi ändrade den planen. Vi körde till Trelleborg och köpte ytterkrukor och sen vidare till Vellingeblomman. Sen hade vi trädgårdstjänst hela eftermiddagen. På kvällen lagade vi återigen lite god middag och däckade i soffan. Mys. Sen igår åkte jag hem!

Nu har jag åkt till mina föräldrar då jag har lovat att hjälpa min fader ikväll när de ska på fest. Klart man ställer upp. Funderar på om jag ska ringa en gammal kompis här och fråga vad de ska göra eller om jag bara ska njuta av en lugn kväll ensam? Får fundera lite till tror jag.
Imorgon åker jag hem till stan igen.

Ett jäkla åkande det har varit denna veckan.
Nästa vecka ska jag nog hålla mig i stan. Parkera där.

Om att kunna njuta av ensamhet.

Jag har alltid kunnat njuta av att vara ensam.
Njuta av min egentid.

Men sedan i höstas har jag inte kunnat göra det. Jag har undvikit att vara ensam, för det har bara varit så jobbigt.
Så nu försöker jag jobba på detta. Få tillbaka det sköna med att vara ensam. Och att vara ensam hemma hos mig. Det går ganska bra. Men nätterna är jobbiga. Sover inte så bra.
Dock är det bättre nu än för ett tag sen. Så jag ser framsteg.

Jag tror dock att det kommer att gå bättre ju mer jag kommer att jobba.
Just nu jobbar jag bara 25%, vilket innebär att jag är hemifrån ca 5 timmar inkl pendling.
Det innebär att jag trots allt är hemma ganska mycket. Och precis som när jag var sjukskriven blir dagarna väldigt långa. Så allteftersom jag börjar jobba mer kommer det säkert kännas bättre och framförallt så ser jag framemot den där tröttheten som man bara kan få efter att man jobbat en hel vecka.
Jag & min kompis Nettan har pratat mycket om det. Vi var sjukskrivna under samma period, men av olika anledningar. Och vi pratade just om den där fredags-tröttheten. När man kommer hem och är helt slut, knappt orkar äta och somnar tidigt i soffan. Tidigare gnällde man över detta fenomen och att varje fredagskväll förstördes av denna trötthet.
När vi gick sjukskrivna kände man aldrig den där tröttheten. Visst kunde man vara trött, men inte av att man gjort något och fått ta lite slut på sig själv. Det var först när man inte kände den som man saknade den. När Nettan kom tillbaka och jobbade kände hon den ganska snabbt så jag tror att det snart är min tur.

De dagar jag jobbar har jag dock ofta ont i huvudet nu. Inte monster-huvudvärk men sån där jobbig som ligger och trycker i pannan. Jag tror bara det är att kroppen är ovan just nu och att det fortfarande är mycket för mig nu i början. Lära mig allt på jobbet, pendlingen och alla tankar.

Men det går framåt.

Ett år äldre - lite av en årskrönika.

..ett år bättre.

Är det inte så man säger?
Om jag vid min förra födelsedag hade fått veta vad året framöver skulle innehålla hade jag nog antingen skrattat åt detta löjliga skämt eller blivit helt förstörd.
Detta året har innehållit så mycket. Mycket av allting. Samtidigt som det också innehåller månader av ingenting. Ett vaccum.
Jag tror att jag kan säga att detta är året i mitt liv då jag har lärt mig mest om mig själv. Verkligen lärt känna mig själv. Både den jag var, är och vill vara.

Detta året har också vänskapen till mina närmaste vänner intensifierats.
När allt brakade samman var det ett fåtal som jag orkade dela allt med.
Och de fanns verkligen där. Stöttade mig. Peppade mig. Grät med mig. Skrattade med mig. Sa håll ut, dessa känslorna är inte för alltid.
Dom har accepterat mina känslor och säkert tröstat sig med att den riktiga Sandra kommer tillbaka förr eller senare. De har säkert sett glimtar av den riktiga Sandra med jämna mellanrum.

Och bandet med min familj ska vi inte snacka om. Mina föräldrar släppte allt vid kraschen.
Gentemot dem kan jag bara känna en enorm tacksamhetsskuld. Och jag har försökt att uttrycka denna tacksamhet så gott jag har kunnat. Utan dem hade det inte gått. I allafall inte gått så fort som det faktiskt gjort.

Jobbet som tidigare var bland det viktigaste för mig har fått klättra ner på min topplista.
Det ligger inte i topp. Jag hoppas att det inte kommer att göra det heller. Och om det hamnar i topp igen ska det vara för att jag har en sund relation till mitt jobb och för att jag mår bra där.

Varje år på min födelsedag blir jag en smula generad. Kommer alla dessa människorna ihåg mig? Det aningen dåliga självförtroendet ger sig tillkänna. Jag är betydelsefull och viktig för många. Jag gör skillnad. Jag är älskad.

Så nu går jag in i mitt 27:e år med tillförsikt och hopp. Hopp om att nu blir det bara bättre. Och med insikten att jag klarar det. Jag klarar kriser och krascher.
Med min fina familj och mina underbara vänner går allt.

Nu kör vi.

Lite off

Ja, jag erkänner att jag varit lite off denna veckan.
Var på jobbet en dag och hälsade på. Det gick bra. Men oron och ångesten innan var stor.
Rädd att det inte skulle kännas bra, att behöva skjuta på starten.
Men det gick bra och kändes bra. Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med att umgås med Iza ett par timmar.
Hon är så höggravid som man kan vara och jag bad till alla högre makter att hon inte skulle börja föda barn just den eftermiddagen. Det var kul att ses igen, hon är en frisk fläkt. Även om vi fungerade bra ihop som kollegor tror jag att vi kommer att kunna vara bättre vänner nu när vi inte längre ska jobba tillsammans. Iza är en intensiv person med många och starka åsikter och jag tycker bättre om henne som vän än kollega. Sen handlar det bara om att ta tag i att ses också.

I fredagskväll var det äntligen dags för mig och Sarah att åka hem till Annika på Ön och deras fantastiska etagelägenhet. Kvällen ägnades åt god mat och uppdateringar. Det var så skönt att ses igen alla tre. Snart igen.

Helgen har jag tillåtit vara väldigt lugn. Grillat god mat och besökt lite inredningsbutiker.

Och vad händer i veckan då?
Måndag: Läkarbesök, mat + fotboll med Therese.
Tisdag: Inget planerat.
Onsdag: Läkarbesök.
Torsdag: Börja jobba! Mjukstart med 3 timmar. Blir nog mest att göra iordning min plats och prata med fina kollegor.
Fredag: Ledig och inget planerat.

Jäklar. Tänk att veckan då jag ska börja jobba är på ingång.
5,5 månader sedan jag jobbade nu. Tiden känns både lång och inte lång.
Men nu är det dags. Ser framemot det med blandade känslor. Samtidigt som jag längtar efter att komma igång är jag rädd. Men försäkringstönten i mig är redo att vakna till liv!

Gamla minnen och sol

Det är vad min dag har bestått av.

Tog först en morgonpromenad och en dusch. Sen cyklade jag till höggravida Maria och vi promenerade sen till bageriet. Där slog vi oss ner på uteserveringen och åt lite mumsigheter och gottade oss i en massa samtalsämnen. Lite gammalt och en massa nytt.
Maria & jag har sedan vi lärde känna varandra kunnat prata om precis allting.
De senaste åren har vi inte haft alls mycket kontakt men när vi väl ses är det som om ingen tid har gått. Det är befriande med sådana vänner.
Och vi lyckades konstatera att vi båda är lite knäppa och det är skönt att veta att man inte är ensam om en del tokiga tankar man har.

Eftermiddagen har bestått av att handla, laga mat, se Beverly Hills (ett måste!) och prata med min chef.
Ska och hälsa på jobbet på torsdag. Då är det bara 1 vecka kvar tills jag ska börja jobba. Mina tankar om det tar vi en annan dag.

Nu ska jag göra ett fotbad och läsa lite.

Back on track

Känns som att jag checkade ut igår. Hade en riktig skitdag och på morgonen var det riktigt många tårar... Efter peppande telefonsamtal promenerade jag hem till Catta. Efter lite snack och soffmys gick vi ut i solen, ner till Västra Hamnen. Köpte italiensk glass och satte oss ut mot vattnet och dinglade med benen. Snacka om energikick att sitta i solen och bara blicka ut över havet. Sen gick vi en promenad till Dockan där vi köpte en kall dricka och satte oss på en brygga. Solen gick dock i moln så vi tog då bussen till Möllan för att käka lite. Sen när jag kom hem var jag lite ledsen igen. Men ville inte ge upp, skulle ju klara detta. Och det gjorde jag. Och idag har det känts bättre. Hade en lugn morgon. Tog en promenad till Pildammsparken där jag satte mig i solen och läste tidning och bok. Sen hem och äta lunch för att sedan ta mig till tandläkaren. Hem igen efter det och ta det lite lugnt, pratade en massa i telefon. Sen pallrade jag mig hem till Karlsson för lite mat och mys. Kom precis hem. En bra dag med fint väder och fina vänner både i telefon och sen hos Karlsson. Imorgon är där inte så mycket på schemat. Tänkte bjuda hem mig till Maria & Pelle för fika och en titt på nya lägenheten. Och på kvällen kommer Therese till mig. Godnatt gott folk!

Det går inte alls som jag vill!

Jävla skitvecka rent ut sagt.
Jag hade satt upp en del mål och jag känner inte att jag alls har uppfyllt dem.
Jag trodde att jag hade kommit längre. Att jag var starkare. Att jag klarade mer.
Därför är jag nog mest ledsen över att jag gjort mig själv besviken. Och min omgivning.
Jag vill inte vara här. Jag vill leva mitt vanliga liv.

Igår fick jag ett riktigt bryt och pratade med min kära mor om detta och hon blev så arg på mig för att jag känner såhär. Hon började rada upp alla bra saker jag gjort och klarat av och alla framsteg jag gjort. Framsteg som jag inte tänkt på. Jag gick från att gråta oupphörligt till att sen prata om allt annat och problemen försvann. Världens bästa mamma.

Och idag pratade jag med min fina vän T om samma sak. Hon blev nästintill rasande. Hon nämnde samma framsteg som mamma och var så arg över att jag har dessa höga krav på mig själv. Dom ska bort. Jag grät förtvivlat i början av vårt samtal och hon tröstade och skällde. I slutet av samtalet skrattade vi gott åt annat och mina bekymmer var för en stund som bortblåsta. Hon får mig att må bra.

Efter dessa samtal känns det lite lättare. Om andra accepterar mitt tillstånd borde jag också kunna göra det. Om andra är stolta över mina små framsteg borde jag också kunna vara det.

Seså, djupa andetag och nu tror jag att det får bli en promenad och frisk luft.

Ska till jobbet

Försöker att hålla mig lugn. Ska hälsa på jobbet idag. Andra gången jag hälsar på. Det är tänkt att jag ska komma igång och jobba om ganska exakt 1 månad. Så jag ska dit idag och sen om 2 veckor igen. Och helst ska jag åka över sundet ytterligare 2 gånger, bara för att bygga mig starkare vad gäller pendlingen. Tack och lov var jag jättetrött igårkväll, så har sovit som en stock inatt. Var livärdd för att jag skulle ligga vaken inatt och grubbla. Tack sömn-guden. Var nog slut igår pga att Johanna & jag snackade skit hela eftermiddagen. Vi hade en mysig hemma-eftermiddag. I vårt fall är det lyx tack vare våra olika livsstilar. När Johanna är hemma ett par dagar om året finns det så många måsten så oftast får man umgås medan annat ska göras. Men igår åt vi god brunch och bara var. Och nästa gång vi ses är förhoppningvis i Italien i sommar när jag åker ner. Och har glömt att uppdatera vad gäller min karriär på Tradera ju. Jo, jag har bud på nästan allt jag har ute. Har sålt 1 par jeans, 1 par kostymbyxor och nu har jag ganska höga bud på 3 st dvd-boxar jag har ute. Så under min första Tradera-månad kommer jag nog att sälja för runt tusenlappen. Jag har hellre den tusenlappen på sparkontot än i en gömma i garderoben. Nej, nu ska jag göra mig klar. Dags att åka till jobbet. (Känns vääldigt konstigt att säga det, it's been a while....)

Platå

Jag har hamnat på en platå vad gäller allting känns det som. Vikten. Lusten. Energin. Vad gäller viktnedgången sägs det ju att man efter ett tag kommer till den där platån. När man har gått ner en del i vikt och kroppen ska "omformatera". Är trött på platån nu. Har varit på den i snart 3 veckor. Måste skärpa mig. Och lusten och energin. Jag vet inte riktigt hur jag ska påverka där. Jag försöker med promenader och att spendera mer tid utomhus. Jobbar på. Mitt största problem är nog att jag är så ivrig och otålmodig..vill se resultat NU. Är trött på detta nu. Vill komma vidare. Nu ska jag ge mig hemåt till mig, har varit hos mina föräldrar ett par dagar. Så nu ska jag hem till mig & idag är Johanna i Sverige & Malmö så får spendera ett par timmar med henne.

Fåordig

Har verkligen varit fåordig denna veckan. Det har varit fullt upp med: känslor, tankar, kamp, styrka, 1 natt på sjukhus.. (trodde det var slut med det?!). Har träffat fina vänner denna veckan, det har verkligen hjälpt. Dom gör mig friskare. Försöker att hitta tillbaka. Denna veckan har jag på flera sätt levt lite mer av mitt "vanliga" liv. Det har varit obeskrivligt. Samtidigt har det stundtals varit en kamp att leva detta vanliga liv. Men jag måste få klappa mig på axeln och säga "fan vad bra jobbat, Sandra"! För jag har gjort det bra. Och även om det stundtals varit jäkligt kämpigt så har jag ju tagit mig igenom det. Det dumma är dock att jag direkt ser de kämpiga stunderna som ett nederlag..att jag inte är bra nog. Jag måste sluta upp med det. Så jo, trots kamp, tårar och 1 natt på sjukhus blev det en bra vecka som jag hade bestämt.

Raka rör med Nettan

I eftermiddags var Nettan hos mig. Finaste Nettan. Nettan och jag kommer från samma ställe. Trots att vi lärde känna varandra först i tonåren har vi egentligen följts åt sedan vi var väldigt små. Varit hos dagmammor som tillhörde samma lekgrupp, gått i parallellklass, haft gemensamma vänner. Och vi kommer från liknande familjer. Familjer med samma bakgrund och kärlek. Allt detta gör att det känns som att jag känt Nettan i hela mitt liv. Min och Nettans vänskap kan egentligen beskrivas med orden 'raka rör'. Vi har gått igenom mycket tillsammans och har alltid kört med just raka rör. Varit ärliga mot varandra och visat mycket känslor. Vi har aldrig varit rädda för att ställa obekväma frågor eller svara väldigt ärligt. Skratta och gråta. Nettan har haft ett jobbigt år. Drabbades av en orättvis sjukdom, alldeles för ung. Som allt annat i livet gick hon in i detta med ett jäklar anamma, samtidigt som hon vågade visa sin svaga sida. Jag är så stolt över henne. Imponerad. Förundrad. Hur har hon orkat? Det sköna när vi ses är att vi egentligen inte behöver ha något planerat. För när vi väl sätter igång och pratar tar det aldrig slut. Så vi sitter oftast bara rakt upp och ner och pratar. Eller kanske snarare maler?! Idag pratade vi om energitjuvarna. Pratade om hur man ska bemöta dem och försöka få dem att ta mindre energi ifrån oss. Nettan är allt annat än en energitjuv. Hon är en riktig vän.

Status - bra vecka

Känner att jag måste avlägga rapport om hur det går med min braiga vecka. Jag bestämde ju i söndags att denna veckan skulle bli bra. Och jo, den är bra. Mest varit hemma och myst. Och att vara hemma och känna mig trygg och bra är för mig lyx. Så jag klagar inte. Har tagit lite sköna promenader. I måndags skulle jag träffa Maria men hon fick ställa in pga tentapanik, stackarn. Igår kom Catta över på middag och mys, det var guld. Och nu ska jag äta lunch och tålmodigt vänta på att Nettan kommer. Ikväll ska jag ha lite hemma-spa. Ett bad med lyxig badolja och tända ljus i badrummet. Ansiktsmask och hårinpackning. Och sen fruktsallad och Grey's Anatomy. Imorgon funderar jag på att åka till jobbet och hälsa på. Bara det att jag VILL göra det känns stort. Funderar då även på att föreslå en lunch på Fields med min danska kompis Izabella. 2 flugor i en smäll. Tack vare alla dessa aktiviteter kommer jag inte att göra ett barr i helgen. Då ska jag bara vara. Nu: lunch!

Har en bra vecka framför mig

Har bestämt att nästa vecka ska bli en bra vecka. Har inga besök på varken sjukhus eller vårdcentral inbokade, vilket är jätteskönt. Även om jag är så van nu vid att gå dit och man hittar på sjukhusområdet och träffar samma läkare och sjuksköterskor så har jag ändå en klump i magen innan. Jag tror inte att det längre handlar om att jag är orolig för jobbiga besked eller undersökningar. De bitarna är liksom gjorda. Nu handlar det mer om att ha den där tiden inbokad och jag MÅSTE ta mig dit, no matter what. Och jag fixar det. Jag har tagit mig till alla besök. Men det har mer varit stressen och pressen inför som varit jobbig. Denna veckan har jag bara en massa bra saker på schemat. Träffa fina människor. Och Sarah ringde precis och meddelade att hon är ledig hela veckan. Och hon bor ju på gatan bredvid mig så vi springer lätt över till varandra. Så jag hoppas jag har lite sällskap på promenaderna i veckan. Det kommer att bli en bra vecka! Det SKA bli en bra vecka!