Om att säga sin mening och stå fast vid den.

Tidigare har jag oftast varit en människa som har format mig efter en viss situation.
Om man tänker på t.ex jobbet. Därför har jag alltid varit en person som folk har haft lätt för att samarbeta med och ha att göra med.

Men jag ska ju lära mig att våga vara lite kantig och inte alltid rund och mjuk.

I fredags sattes detta på prov. Genom en sån skitsak som att vi ska byta platser på jobb.
Vår teamleader skickade ut den nya placeringen och hon gick sen runt och frågade vad folk tyckte. Jag satt och tittade på den ett tag och klumpen i magen växte. Den nya placeringen innebar att jag skulle sitta mestadels med människor jag inte känner. Klumpen växte.
Till sist kallade jag på min teamleader och sa att detta känner jag mig inte bekväm med.
Hon sa att hon var lite beredd på det och att hon ändrar på det.
Hon kunde dock inte bara byta plats på mig och en annan, för det fanns andra saker att ta hänsyn till. En är döv på ena örat och måste sitta på en viss plats. En får inte sitta där det är drag. En måste sitta med ryggen mot dörren. Osv. Flera engagerade sig i att försöka hjälpa vår teamleader med att få rätt på det hela. Och jag hörde att hon var lite smått irriterad över att hon fick lägga mer tid på detta.
I normala fall hade jag till slut sagt "nej, men struntsamma, vi gör som det var tänkt från början". För jag är inte van vid att ställa krav eller ge andra merarbete. Jag har ju alltid format mig. Men nu var jag kantig och passade inte in i formen som fanns.

Jag fick direkt dåligt samvete och kände mig till besvär. Samtidigt som jag i efterhand är glad för att jag inte ändrade mig. Att jag stod upp för vad jag kände.
Men det är svårt detta. Och detta var bara första gången. Det ska komma väldigt många fler gånger där jag måste säga nej.

Har försökt att inte tänka över detta under helgen, men det dyker upp emellanåt. Då måste jag försöka slå bort det och säga till mig själv "Sluta, det är ingen annan som tänker på detta och ingen som kommer tycka mindre om mig pga detta!".

Så nu försöker jag att bara släppa det och se det som att jag klarade det första testet!