Trubbel i paradiset.

Det finns ett par som åker samma tåg som mig varje morgon.
Oftast stör de mig för att de är så förbannat förälskade och hånglar som två tonåringar. De dagar då min morgontrötthet är lite mildare tycker jag att de är söta. De kan inte låta bli att pussas. Vara nära.
Men när man sitter och hör på deras smaskande på tåget dag efter dag blir man ganska trött på dem.

Men. Idag är det nog trubbel i paradiset. När de kom till perrongen gick han 10 meter framför henne och de sa inte ett ord till varandra.
Nu sitter de på tåget med sura miner och säger ingenting. Ser sura ut.

Det är aldrig kul med bråk. Men jag tycker att det är skönt att se att även de är människor. Och att allt inte alltid är lull lull och rosa moln.

Fortsättning följer.