Seg vecka

Det har varit en seg vecka.
Blev störtförkyld förra lördagen och sen har det varit feber, hosta, jobbig näsa och bihålsinflammation som har stått på schemat. Håller på än, trött på det nu vill jag meddela.

I torsdags var det dags för ett första besök hos terapeuten. Det kändes bra när jag väl var där, men innan hade jag det kämpigt. Och efteråt. Det var som att en massa känslor och spänning bara sköljde över mig. I fredags hade jag lite mer chans att ta åt mig det hon sagt och kände att det var väldigt nyttigt. Jag har väldigt mycket jobb framför mig nu och det känns både bra och dåligt. Bra på så sätt att jag ju vill må bättre och vet att detta är enda vägen dit. Dåligt på det sättet att jag vet att det kommer att vara jobbigt. Jättejobbigt.

Men jag får ställa in mig på detta nu och det kommer att vara mödan väl värd sen. Det är vägen dit nu som är jobbig.

Min chef sa en bra sak som jag verkligen tog åt mig av (när jag var ledsen över att inte kunna jobba): "Vi ser det inte som att du är svag nu, vi ser det som att vi kommer att få tillbaka en ännu starkare Sandra som kommer känna sig själv bättre och vet var gränserna går."

Jag är en hel del hos mina föräldrar fortfarande, vilket terapeuten förklarade var ett normalt säkerhetsbeteende. Men jag måste försöka hitta tillbaka till mig själv, även hemma hos mig själv. Så jag måste vara mer hemme hos mig själv vilket känns bra. Samtidigt som jag har vant mig mycket vid att ha folk runtomkring mig här. Det är på gott och ont allting.

Idag är det fint och frostigt vinterväder ute och solen skiner. Jag känner de dagarna då solen skiner att det påverkar mig verkligen positivt. Och idag kommer syster med familj hit. Ska bli kul att träffa dem, och speciellt de små. Syster & jag kommer att ta en liten utflykt till Thuleslund bara hon och jag. Längesen vi var där och skönt att göra något litet ensamma också.

Trevlig söndag!