Är det inte så man säger?
Jag hoppas verkligen att det innebär nya möjligheter för min del.
Det ska det göra.
Överlevde nyår. Dagarna sedan dess har varit lite av en kamp.
Många tankar. Alltför mycket grubblerier.
Men igår ringde beteendevetaren som ska hjälpa mig. Vi talade länge och jag kände
direkt förtroende för henne. Känner redan efter bara ett telefonsamtal att jag kommer
att tycka om henne. Hon lyssnade. Förstod. Och gav bra råd, på en lagom nivå.
Dock var hennes problem att inte kunna träffa mig förrän i slutet av januari.
Så hon gav bra tips jag ska jobba med fram till dess.
Måste bara börja med att tro att jag klarar detta. Just nu är det en berg och dalbana, men hon
sa att jag måste tillåta mig dalarna. Och hon fick mig verkligen att förstå hur vanligt detta är
och att det inte är alls konstigt att detta hänt mig just nu. När min kropp gått spänd och ovetande i 2 månader. Och ovanpå det hela har det innan dess varit en jobbig höst där det också varit mycket spänning.
Något positivt är att jag nu kan lyssna på musik igen! Innan har det direkt stört mig och jag har
fått blixthuvudvärk. Men har nu kunnat trappa upp det och idag har jag gått här och trallat. Dock endast lugna låtar. Det andra dunkandet och det snabba får vänta lite.
En sak i taget.
Nu ska det ätas bakad potatis och färsbiff. Bon apetit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar