Ja, jag erkänner att jag varit lite off denna veckan.
Var på jobbet en dag och hälsade på. Det gick bra. Men oron och ångesten innan var stor.
Rädd att det inte skulle kännas bra, att behöva skjuta på starten.
Men det gick bra och kändes bra. Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med att umgås med Iza ett par timmar.
Hon är så höggravid som man kan vara och jag bad till alla högre makter att hon inte skulle börja föda barn just den eftermiddagen. Det var kul att ses igen, hon är en frisk fläkt. Även om vi fungerade bra ihop som kollegor tror jag att vi kommer att kunna vara bättre vänner nu när vi inte längre ska jobba tillsammans. Iza är en intensiv person med många och starka åsikter och jag tycker bättre om henne som vän än kollega. Sen handlar det bara om att ta tag i att ses också.
I fredagskväll var det äntligen dags för mig och Sarah att åka hem till Annika på Ön och deras fantastiska etagelägenhet. Kvällen ägnades åt god mat och uppdateringar. Det var så skönt att ses igen alla tre. Snart igen.
Helgen har jag tillåtit vara väldigt lugn. Grillat god mat och besökt lite inredningsbutiker.
Och vad händer i veckan då?
Måndag: Läkarbesök, mat + fotboll med Therese.
Tisdag: Inget planerat.
Onsdag: Läkarbesök.
Torsdag: Börja jobba! Mjukstart med 3 timmar. Blir nog mest att göra iordning min plats och prata med fina kollegor.
Fredag: Ledig och inget planerat.
Jäklar. Tänk att veckan då jag ska börja jobba är på ingång.
5,5 månader sedan jag jobbade nu. Tiden känns både lång och inte lång.
Men nu är det dags. Ser framemot det med blandade känslor. Samtidigt som jag längtar efter att komma igång är jag rädd. Men försäkringstönten i mig är redo att vakna till liv!
Du är stark Sandra o en tuff tjej som orkar o kämpar på som du gör. Du har kommit långt som människa, jag förstår din rädsla för jobbet men jag vet att du kommer må bra av det. Att komma tillbaka till det du faktiskt tycker är roligt o är väldigt duktig på är viktigt.
SvaraRaderaMan behöver känna sig behövd.
Känner igen en del av dina känslor, just rädslan för att misslyckas för jag tror det är därför man är rädd o nervös över jobbet. Man vill ju vara BÄST,DUKTIGAST o VARA OMTYCKT av alla. Men det som jag har lärt mig eller försöker lära mig fortfarande är att bara vara mig själv, jobba o göra det jag tycker är kul o i min takt. Inte försöka vara en robert som jobbar dag som natt utan ett TACK! Ger företaget massa GRATIS som man inte får något betalt för.
Tänker ofta på alla dina kloka ord som du gett mig under min resa o försöker lära av dom o förstå vad det innebär att jobba o vara lagom för lagom är ju bäst.
Vill gärna träffa dig o ge dig en STORKRAM undrar om du orkar träffa mig lite på Onsdag ???
Många pussar o kramar din Nettan